MalinJ skrev 2023-02-01 13:28:18 följande:
Jag förstår dig, du gör nog rätt i och vänta tills söndag alt måndag morgon.
Jag hoppas att tempen håller sig högt för den är fin! Lite finare än min och du ligger också före mig. Så nu hejar vi!
Jag var precis och köpte två stycken digitala ultra tidigt test, men vet inte när man vågar testa? OM det tagit sig så börjar ju hcg stiga redan vid befruktningen vilket är ett tag sen MEN det är inte förens runt mens som det är starkare och oftast då man ser på test.
Men tänker att är tempen hög imorgon också, alltså att den inte sjunker mer så kanske jag provar ett test då. Då har jag typ 4-5 dagar kvar. Men det kliar verkligen i fingrarna denna gången!
Malin: Min temp har börjat sjunka precis som din, usch vad ledsen jag blir! Och jag som inte har BIM förrän på söndag, då brukar tempen inte sjunka så här tidigt, men det känns liksom taskigt för då går jag ju omkring redan nu och är ledsen över att det inte gick, fastän mensen kanske inte kommer förrän om tre dagar. Så konstigt med dina spottings också, om det beror på någon hormonell obalans eller om det ändå kan vara en nidblödning? Som du säger är det ju på tok för tidigt för mens! Hoppas fortfarande för din skull, att tempen kan börja stiga igen imorgon
Melsson skrev 2023-02-01 14:22:03 följande:
@Vickan Din temp ser ju så bra ut ju! Och så spännande med BIM snart, tänk om bisolvonet gjorde susen :D En fråga- fortsatte ni med bisolvon efter ÄL? Jag är ju typ på ÄL+1 idag (tror ÄL var igår tisdag massa smärtor osv och sekretet helt borta idag, positivt på stickan i måndags) och enligt många ska man ju fortsätta med bisolvon men nu glömde jag helt av det imorse :P
Skulle din mens komma är det ju ändå jäkligt skönt att bollen är i rullning med läkarbesöket på måndag!!
Melsson: Ja nu ligger mitt hopp ännu mer på läkarbesöket på måndag, för tempen störtdök idag så hoppet känns ute för det här försöket tyvärr. Bra fråga! Jag fortsatte nog bara en dag efter ÄL tror jag, men som du säger kanske man ska fortsätta med det ett par dagar till? Jag förstår dock inte varför, om det påverkar sekretet för att simmarna ska kunna ta sig till ägget lättare så finns det väl inte så mycket nytta med bisolvon flera dagar efter ÄL tänker jag?
Mirabilis89 skrev 2023-02-01 17:10:23 följande:
Svarar till er alla samtidigt:
Ja även om jag haft min vanliga läkare så hade jag ju bett själv om det och tror absolut inte det hade varit svårt att få igenom liksom.
Förhoppningsvis blir det FET nästa vecka om allt går som det ska nu på fredag då, om inte annat så får vi nog köra på på en helt stimulerad cykel nästa mens, för att verkligen optimera. Och det hade nog känts helt ok det med
Mirabilis: Vad spännande, det hade ju varit fantastiskt om ni fick ett bra besked på fredag så att ni får göra återföringen nästa vecka! Håller tummarna för dig och du får gärna uppdatera oss efter fredagens besök om du har tid och lust
Mathilda88 skrev 2023-02-02 01:23:15 följande:
Hej!
Hoppas det är okej att göra er sällskap. Har ihop med sambon (34+45 är gamla) försökt bli gravida i drygt 16 månader. Ingen av oss har barn sen innan. Efter ett år gick vi på utredning och fick i måndags svaret att jag är ua men sambon har mycket liten mängd sperma (pendlade mellan 3,5 milj - 10 milj i proverna, ska minst vara över 16 milj.). Vi erbjöds IVF direkt. Kan komma igång framåt sommaren efter mina lätta cellförändringar pga mild HPV utretts.
Men just nu är jag mest upprörd över att inga åtgärder testas på sambon för att optimera hans sperma, nekas t.o.m. när jag efterfrågat. Istället ska jag som är fine modereras med i mängder. Jag är dessutom jättekänslig när det kommer till katetrar/spolning/spiral etc i livmodern, svimmar nästan av smärtan. Spyr två första mensdagarna utan smärtstillande?
Så just nu drömmer jag mardrömmar och gråter om kommande äggplockningen etc. Samtidigt som jag har enormt dåligt samvete för att jag inte vill utan hellre tagit insemination, men då också nekar sambon chansen till biologiskt barn? Han är världens snällaste och hade tveklöst hoppat in och tagit smärtan för mig om han kunnat.
Någon här lika känslig med positivare erfarenheter än jag fått till mig? Tacksam för att det förhoppningsvis finns en lösning men frustrerad av att det som alltid läggs på kvinnan (liksom p-piller ex) och forskning verkar saknas kring utvecklande av mäns fertilitet. Försöker söka info själv men utan framgång änsålänge.
Ursäkta lång text, så mkt känslor just nu.
Mathilda: Hej och välkommen till vår fina lilla grupp! Vad ledsen jag blir att höra om era motgångar, men precis som Malin och Melsson skrev så finns det ju mycket man kan göra för att öka chanserna för din sambos spermier. Jag har gjort ett äggplock för några år sedan när jag och mitt ex försökte att få barn, och för mig gjorde det inte särskilt ont under tiden och jag hade inte alls ont efteråt! Kändes bara ungefär som mensvärk för mig och då inte den värsta sorten som man kan ha ibland, men jag vet ju såklart att det är väldigt individuellt och kan variera från person till person. Jag hade läst så många skräckhistorier inför mitt äggplock så jag vill bara att du ska veta att det finns positiva upplevelser också, och om du är väldigt van vid smärtsam mensvärk så kanske ett äggplock känns som ett litet nyp i armen i jämförelse
Jag håller verkligen med dig om att det är frustrerande att allt ska läggas på kvinnan! Om du har några frågor om IVF-processen så hojta bara till! Jag har i alla fall gjort det en gång, även om det såklart kan vara olika process för olika personer/regioner osv.
Hoppas att allt ska gå bra för er och att du vill fortsätta att följas åt här i gruppen Teriz skrev 2023-02-02 08:55:10 följande:
Melsson: Alltså? det känns tungt vissa stunder. Särskilt när jag och sambon pratar han är verkligen ledsen. För mig, min kropp, där allt händer och jag märker alla små symptom mm så har jag nog landat i att de inte gick denna gången heller. Man vill på nått sätt få det överstökat så fort jag insett att det inte gick. Men något som är jobbigt, de är när kompisar / folk runt om en går ut med sina graviditeter. känns Så orättvist och blir nästan irriterad. Skäms över hur jag reagerar på insidan.
Teriz: Ååh jag känner verkligen igen mig i det där du skriver, att man skäms över att känna sig avundsjuk, missunsam och inte kunna känna den där äkta glädjen när man hör om vänner och bekantas graviditeter. Det känns verkligen som att sociala medie-inlägg med graviditetsbesked, ultraljudsbilder och gravidmagar slår en i ansiktet nästan dagligen, och även om man vill vara glad för dem så blir det ju samtidigt en påminnelse om ens egna situation och hur jobbigt det är att vänta och längta efter det där som "alla andra" har och verkar få så lätt utan att knappt försöka. Hoppas att det ska gå bra för dig nu