Delad vårdnad

Förstår att ni alla vill ha en 50/50 lösning som fungerar, men det är din sambo då som motsätter sig att ha barnet halva tiden hos pappan för att hon inte tror att det fungerar om jag förstått det rätt?

Kan ni inte börja med att utöka tiden hos pappan till tex tors-sön varannan vecka? Han kanske kan behöva växa in i ansvaret lite grann om han är ovan vid att ta hand om sin son och ni kanske kan behöva stötta honom lite extra i början, tex påminna om medicinen, skicka med kläder som är hela och rena osv. Sen allteftersom kan ni utöka antal dagar barnet är hos sin pappa.

Det blir egentligen pappan det hänger på, skulle han ansöka om gemensam vårdnad och även barnet vill bo där halva tiden så är det troligen något han skulle få igenom om han "bara" är skuldsatt, fattig boende i hyresrätt och det inte är något mer graverande med honom såsom att han tex är missbrukare eller dyl. Om ni vill få till 50/50 och få det att fungera så bör ni vara beredda på att stötta pappan, främst i början men kanske även framöver. Det kan vara så att en fungerande 50/50 lösning inte kommer att komma till stånd, men det kanske kan avlasta er lite om ni skulle kunna utöka tiden hos pappan lite eller senare ha en 50/50 lösning men där ni stöttar lite extra under veckan, kanske att sonen kan sova en natt/veckan hos er under hans vecka eller annat stöd. 

Hon vet vad jag känner, att jag kommer prioritera egna barn och att han inte är välkommen att bo i mitt hus när han blir vuxen.

Mitt hus så om det blir "knepigt" så kickar jag ut mor och son.
Kommer prioritera eget/egna barn.

Det nya barnet ska och kommer prioriteras. Inte en otacksam 10-åring som kallar sin mamma för "fittnylle" bara för att verka tuff inför sina vänner när de hälsar på.

Enkelt att bevisa att det är direkt olämpligt att bli lämnade ensamma med hennes barn, nu och när han är 19.
Hon vet att jag kommer prioritera mina eventuella barn.

Vad är det 10-åringen skall vara tacksam över?

Ingen har sagt emot att du inte får prioritera ditt barn för hennes barn. Så varför du tjatar om det i dina flesta svar är bara befängt faktiskt.

Och du, vad skulle vara "enkelt att bevisa att det är direkt olämpligt att ensamma med hennes barn"? Att du subjektivt tycker illa om hennes barn är en sak, men det är sällan det är tillräckligt  för att du skulle kunna få enskild vårdnad.

Du vet domstolen skulle knappast gå på din linje, bara för att du subjektivt tycker att det är olämpligt att barnet är  tillsammans med sitt storasyskon.
Det skall mycket till innan en domstol dömer till enskild vårdnad, till ena föräldern,  baserat på ett hel-/halvsyskon och att den andre föräldern tycker illa om halvsyskonet.
Så du kan redan nu försöka sluta att lura dig själv där.

Hon kommer ju ta med sig båda barnen och ha den lilla halva tiden. Men om du redan nu planerar ett trasigt hem med skilda föräldrar så kan man tänka sig att hennes ?man picker? fortfarande är trasig. 

 

Kan inte citera. Men TS, man kan aldrig tvinga någon att ta mer ansvar. Funkar inte så i Sverige. Utan tar han inte ansvar och mamman inte orkar från ni ansöka om avlastningsfamilj. 

Hoppas du är medveten om att allt det pojken har är ärftligt...

Självklart skulle det vara bra om barnet kunde bo delvis hos sin pappa,om det fungerar bra.Men barnets bästa går före och din partner har ett stort ansvar som mamma.Erat barn kommer inte att få mindre ,en mamma kan ha flera barn och älska alla och räcka till alla.