Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Haha nu har jag plöjt igenom tråden under 3 kvällar/dagar och min man tittade verkligen på mig som att jag var galen.
Min fl gick lite fortare än bm trott. Slempropp kl 9, första värk kl 11, ringde fl kl11.30, var inne kl 13. Det bm sa då var att detta kommer ta lååååååång tiiiid med första barnet. Någon som känner igen sig? ;).
Efter en kvart i ctg fick sambon ringa på kl för värkarna var så intensiva att jag började krampa i händer och ansikte och jag blev äntligen undersökt.
"Hoppsan, 8 cm" hör jag någon mumla mellan mina ben. Jo tjena vilken tid det tar! Då först frågar hon om jag vill diskutera smärtlindring. Ehhhh... Ja tack!
Jag säger då att Eda kan jag inte ta. Då vill idioten att jag ska förklara varför jag känner så?! Skojar hon med mig tänkte jag. Så jag rabblar fort som fan vad dom sa på FUB om tiderna innan man kan räkna med effekt och i den här takten har jag hunnit föda ungen!
Shit vad jag ogillade denna sega bm!
Tack och lov för uskan som direkt gav mig lustgasen hon förberett bakom min rygg :).
Det blev dessutom personalbyte i samma veva och både jag och min sambo hurrade av lycka ;).
30 min efter 8 cm och lustgasens ankomst var jag öppen 10 cm och redo att krysta. Blev bestulen på lustgasen men hade efter 40 min en liten dotter i famnen. Det första hon får höra sin mamma säga är: Men, du skulle ju vara en pojke ju! (Alla trodde nämligen detta under graviditeten)
4,5 h totalt så denna gång blir det till att åka in vid första tecken! Bf om 20 dagar :)
Nu måste det väl ha skett lite roliga förlossningar sedan det skrevs sist? ;)
Favoritar :)
Efter förlossningen: Sitter på mitt rum och ammar. Inflygandes kommer världens största geting och surrar runt mig. Ringer på knappen och ropar högt efter hjälp. In på rummet rusar det in flera barnmorskor. De trodde säkert att bebisen höll på att dö eller något sådant.
När de förstår att de är getingen jag är så hysterisk över så börjar de skratta och tar en tidning för att slå ihjäl den. Då börjar jag storgråta och snyftandes säger att de inte får slå ihjäl den. Så de snälla barnmorskorna lyckas fånga in den i ett glas och släpper ut den.
När jag bad om ursäkt för att jag var lite hysterisk så skrattade de bara vänligt och sa att det bara var att ringa igen ifall den skulle komma tillbaka.
Amningshormoner är kraftiga saker 
