Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Favoritar 
) har BF 7/7
favoritar
Mer, mer, mer!!! 
När jag fick epiduralen så fick jag andas hur mycket lustgas jag ville.. Jag hade ingen usk som stod framför mig så jag passade på å sög i mig non stop under hela epidural proceduren.. Jag sög så länge att det började ringa i öronen och ljudet från salen försvann, jag såg saker i syne och jag kände mig helt drogad.. Sen kom ngn och tog bort den från mig..
Denna upplevelsen fick man ju aldrig under den vanliga andningen i lustgasen på förlossningen.. Hur som helst..
Efter förlossningen så skulle jag sys på operation.. Efter tre doser epiduralbedövning kom läkarna fram till att epiduralen inte tog där den behövdes.. (Jag blev bedövad från magen och uppåt istället för neråt. ) så lösningen blev att jag fick andas lustgas genom operationen. Jag sög hela tiden och tyckte tydligen inte att den var lika bra som på förlossningen.. Efter operationen berättade nämligen narkossköterskan för mig att jag tyckte lustgasen inte gav något, att den var dålig och att jag minsann skulle köpa en bättre sådan på blocket för där kan man få tag på mycket bättre lustgas maskiner!
Jag har ingenting roligt från min fl att berätta (jag blir nog inte så påverkad av lustgas?) men min mamma berättade precis hur det gick till när hon födde min bror. Inte så rolig på det sätt som många andra historier, mer en serie av tragikomiska omständigheter som gör att man känner hur glad man är över att få föda barn 2013 istället...
Året var 1967. Hon hade blivit gravid ganska direkt efter första barnet, därför var det svårt att beräkna hennes bf. Läkaren tyckte att så stor som hon var så skulle hon föda 26 feb. Själv tyckte hon att 20 mars borde stämma bättre, men hon har alltid varit dålig på matte så hon lade ner diskussionen. 4 april kom hon in för igångsättning. (det skiljer 11 mån mellan mina två äldsta syskon!)
Förlossningen var överbelagd så hon fick sitta i en fåtölj i väntrummet och få sina sprutor i benen. Hon fick två omgångar utan att något hände, så när hon fått tredje omgången med värkstimulerande fräste hennes bm att hon minsann skulle gå på lunch nu, för här skulle ingenting hända de närmaste timmarna. Direkt efteråt fick hon första värken, men mamma sa ingenting utan tänkte bara ge bm svar på tal när hon kom tillbaka.
Hon gick till telefonkuren efter ett tag för att ringa och avrapportera till pappa som var hemma med storasyster. Pappa frågade hur långt hon hade mellan värkarna. "Inte mer än en minut mellan varje" svarade mamma. "Och du är uppe och ringer??" hojtade pappa.
Dörren till kuren slets upp och där stod sura bm igen som sett hur mamma skruvat sig igenom värkarna. "Och hur var det här då??" röt hon. "Jag har värkar" svarade mamma helt försynt. Bm tog bara telefonluren och slängde på den, rakt i örat på pappa som inte hörde vad de sa, och drog iväg mamma till ett förlossningsrum. 10 min senare var min bror född.
Mamma ringde pappa igen, som undrade vad som hänt, och mamma var lite lurig och sa först ingenting. "Har det blivit nåt??" utbrast pappa. "Grattis till sonen" svarade hon.
Söta mamma :)