Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Jag födde mitt första barn på Södra bb på stockholm där förlossning och bb är på samma ställe. När jag kom in va det fullt så jag fick vänta i fikarummet med värkar från helvetet då det va precis i slutet innan krystvärkarna kom. I fikarummet satt det ett par med sin nyfödda bebis i famnen, de hade precis slagit sig ner med en varsin kaffekopp för att mysa lite och precis då dundrar jag in och hänger över soffan med röven putandes åt deras håll och gungar och åmar mig.
De tyckte inte att det va så mysigt längre och gick lite besvärade därifrån. Undrar varför ;)
Där och då bryr man sig ju inte om nått men efteråt har jag skrattat massor åt det. Va lite rädd att stöta på dem sen i korridoren :p
haha jag dör av skratt =D.
Puff puff... Vill skratta mer 
Kanske inte så kul men ändå. Födde mitt andra barn för tre dagar sedan. Blev igångsatt och det värkatimulerande droppet tog kål på mig så bad om eda. När narkosen kommer in får jag fram ett neeej!(hatar å bli stucken) och sedan hejdå. Barnmorskan undersöker och jag får trycka på varvid jag utbrister ÄNTLIGEN! Och floff dottern var ute
Favoritar!
Jag älskar den här tråden och har följt den sen jag väntade sonen som är född i november 2011! Jag längtar tills jag blir gravid igen och får genomgå en till förlossning! :) för planen till nästa gång är ju att bara köra lustgas igen! (Edan tog aldrig) :D
Jag har verkligen streckläst tråden, de sista timmarna med fyrkantiga ögon, och hoppas att den fortsätter fyllas på med fantastiska historier 
Roligt och roligt, har fortfarande inte riktigt förlåtit min man för detta trots att det är snart fyra år sedan... :)
Hade varit inne på fl 45 minuter hemmifrån för en koll då jag hade mått ganska dåligt men allt var okej. Det började göra lite ont där, var öppen ca 1 cm, så dom erbjöd ett rum på patienthotellet om vi ville men som förstföderska tänkte jag att detta kommer ta tid så vi åker hem igen.
Redan i bilen känner jag att det gör rätt ont och att värkarna kommer ganska tätt men jag vill inte klaga. Väl hemma kryper jag in i duschen och sitter där. Min man sätter sig i soffan för han skall se sista avsnittet av Bachelorette... Han kommer in i badrummet under reklampauserna men tänker att efter som jag inte säger något måste allt vara okej... Att jag hade så ont att jag inte kunde prata tänkte han inte på...
Kravlade mig efter en stund in till sängen där mannen sitter och surfar och lite oengagerat klockar värkar. Jag vill ringa fl men "det är ju onödigt, det är faktiskt fyra minuter mellan värkarna. Det skall ju vara tre..." Jag ringer ändå men dom tycker jag låter pigg och tycker jag kan ta två Alvedon och vänta men jag har ONT och vill ha bedövning så vi åker tillbaks till sjukhuset på världens slingrigaste väg. Jag försöker andas så gott det går och här kommer mannen på
att dom sagt att han skall andas med så han sätter igång och flåsar som bara den. Jag kom helt "ur takt" och får tillslut ur mig SLUT ANDAS FÖR I H-VETE!!!!
Väl framma blir vi i skickade i ett rum
Roligt och roligt, har fortfarande inte riktigt förlåtit min man för detta trots att det är snart fyra år sedan... :)
Hade varit inne på fl 45 minuter hemmifrån för en koll då jag hade mått ganska dåligt men allt var okej. Det började göra lite ont, var öppen ca 1 cm, så dom erbjöd ett rum på patienthotellet om vi ville men som förstföderska tänkte jag att detta kommer ta tid så vi åker hem igen.
Redan i bilen känner jag att det gör rätt ont och att värkarna kommer ganska tätt men jag vill inte klaga. Väl hemma kryper jag in i duschen och sitter där. Min man sätter sig i soffan för han skall se sista avsnittet av Bachelorette... (Inget han vill kännas vid idag :)) Han kommer in i badrummet under reklampauserna men tänker att efter som jag inte säger något måste allt vara okej... Att jag hade så ont att jag inte kunde prata tänkte han inte på...
Kravlade mig efter en stund in till sängen där mannen sitter och surfar och lite oengagerat klockar värkar. Jag vill ringa fl men "det är ju onödigt, det är faktiskt fyra minuter mellan värkarna. Det skall ju vara tre..." Jag ringer ändå men dom tycker jag låter pigg och tycker jag kan ta två Alvedon och vänta men jag har ONT och vill ha bedövning så vi åker tillbaks till sjukhuset på världens slingrigaste väg. Jag försöker andas så gott det går och här kommer mannen på
att dom sagt att han skall andas med så han sätter igång och flåsar som bara den. Jag kom helt "ur takt" och får tillslut ur mig SLUTA ANDAS FÖR I H-VETE!!!!
Väl framma blir vi i skickade i ett rum och efter ett tag kommer en BM och sätta ctg. Jag gormar att jag vill ha bedövning men hon tycker att jag kan kanske få nåt att vila på om jag vill, hon skulle bara undersöka mig först. Då hör jag "öh, du var visst fullt öppen vi får gå in på ett förlossningsrum" ... Efteråt så hon att hon trodde inte jag hade kommit långt alls för jag så tydligen opåverkad ut, men så kändes det inte kan jag säga...
I övrigt tog krystarbetet en stund och det enda jag kunde tänka på var att jag var grymt hungrig men tänkte om jag sa det kommer dom tycka att jag är knäpp...