Roliga förlossningshistorier?

Jag förlöstes med akut kejsarsnitt nu den 16/2 vilket också är min födelsedag och dagen innan den 15/2 fyllde min sambo 40. När op-teamet upptäckte det sjöng de" ja må hon leva" för oss=) Kanske inte så roligt men otroligt gulligt av dem!

Älskar era historier å skriver en rad för att få er till mina favoriter!

Fick värkar och skulle in tidigt då jag hade gbs och behövde dropp minst två timmar före barnet föddes... Första barnet tog 4h från första känning och detta var andra barnet så jag var tillsagd att åka in vid första lilla känningen. Så kom den. Första värken, följd av andra drygt 6 min senare... Och jag ringde in. "vi har tyvärr fullt här" svarade förlossningen i Kristianstad... Så jag började fråga "Lund? Ystad? Malmö?..." "nej, det är faktiskt fullt på SAMTLIGA förlossningar i Skåne och Blekinge, ni får köra till Växjö" blev svaret varefter jag blev förbannad och meddelade "ready or not, here I come!" och sen körde vi till Kristianstad ändå som ligger närmast. Väl framme hade jag rätt ont men var törstig så jag bad maken släppa av mig vid entrén så skulle vi mötas vid kiosken innanför dörrarna när han parkerat, men när jag väl lyckats resa mig ur bilsätet kom värkarna tätare och jag intervallrusade direkt upp till förlossningen så maken sprang runt som en idiot nere på kiosken och frågade efter om någon sett "min fru? Kort, arg, väldigt gravid och frustar som en häst..." medan jag blev inskriven två våningar upp. Så kom maken upp och jag fick dropp och allt var prima. När droppet var färdigt tyckte barnmorskan att vi skulle röra lite på oss, så hon tvingade ner mig på en medicinboll. Där kom även lustgasen fram. Och kort därefter tilltog styrkan i värkarna... Svetten rann så jag fick en våt handduk på pannan. Tyvärr var slangarna lite för korta för placeringen av mig och bollen så när jag slet åt mig masken i värkarnas början hoppade slangen ur så masken var tom. Så när de grymma värkarna kring 8cm kom fick jag panik... Blöta handduken gled ner över mina ögon, maken var tom och jag nådde inte ner till golvet riktig från bollen och med spända hinnor ville jag ner från bolljäkeln direkt så jag skrek "taaaa booort deeeeen". Maken (livrädd) rusade fram för att ta bort, men han förstod inte vad så han började kasta undan sängkläderna ur sängen som jag hängde emot... I nästa värkpaus var jag vansinnig för att han inte fattat, så jag slängde iväg handduken som gjort mig blind värken innan och spände blicken i maken och fräste "ta bort bollen och laga masken och sen ringer du på klockan för nu är det tammefan dags att skita ut din jääävla unge!". Har ni sett en nervös målare försöka laga en lustgasmask? :) bm kom iaf rätt snabbt och skulle då känna hur nära det var (var 3,5cm öppen 10 min innan så hon var lite skeptisk) så hon bad mig klättra upp i sängen. Har ni försökt klättra upp i en säng med krystvärkar? Man ser ut som en skitnödig elefant i gummistövlar som bestiger mount everest. Väl uppe skulle hon känna efter så hon ställde sig lagom fint där nere och då "plopp" gick vattnet i en värk och skvätte ner bm, uska, väggen bakom dem och allt annat inom en femmilsradie ungefär. I nästa värk kom min son. Efteråt fick maken rusa med barnet till neo då han andades lite dåligt och medan de var borta tänkte bm att det var läge att städa upp mig lite. Fick ny lustgas efter mycket tjat medan hon undersökte och när hon sa "vi får nog sy lite" byttes bebislyckan mot totalt antiallt! "snälla, du får inte sy, jag klarar mig fint ändå, jag kan leva med att vara så här slapp... Maken kan också det. Jag passar att vara slapp! Låt mig bliiiii!!!!". Ihopsydd och avtorkad fick jag iaf tillbaka mitt barn och så började ett helt nytt kapitel i vårt liv. Ja, det var väl den korta versionen. Förlåt avsaknaden av radbrytningar, har bara mobil att tillgå.

Mitt första barn tog fem timmar att krysta ut. Så nu när tvåan var påväg var jag taggad att ta i och få det gjort så snabbt som möjligt. Krystvärkarna kom plötsligt och just då låg jag långt ned i sängen, så min man och bm får i princip lyfta mig, tung som en flodhäst, längst upp i sängen. När jag ska krysta första gången brölar jag och kommer på att kraft då försvinner ut genom munnen så jag håller för mun och näsa på mig själv genom värken. Måste sett helt galet ut, som om jag skulle hoppa i en bassäng. Efter andra krystvärken fick jag andas mig igenom nästa medan huvudet skulle stå i öppningen och tänja. Då sticker jag in mitt ansikte vid halsen på min man men råkar dra honom lite för nära så min mun och näsa täpps till. Får lite panik en sekund när jag inte får luft. Mellan nästa och sista värken har huvudet kommit ut men kroppen är kvar att krysta ut. Då tar jag lite powerrade för att få en extra kick. Men jag glömmer att sluta trycka på flaskan när jag tar bort den från munnen och lyckas spruta upp powerrade i näsan och ge mig själv en kallsup. Sen kommer han äntligen ut efter fyra kaotiska krystvärkar på fem minuter. Vi avslutar det hela med att lampan i rummet är trasig så jag blir sydd med ljuset av en ficklampa som usk får stå och hålla i.

Favorit!

Vid förlossningen av mitt andra barn så var min tvilling och sambo med. Mitt vatten gick som i filmer och jag var tvungen att åka på kontroll direkt eftersom min förlossning räknades som högrisk. Värkarna började snabbt och var intensiva och jag fick ligga i observationsrummet med CTG och hade apont i 40 minuter.

Min tvillingsyster och sambo hade nått skumt för sig och syster hittade en smärtmätare, nån slags sticka och frågade mig ömsom sambon hur vi mätte smärtan. Jag var superkoncentrerad på att möta värkar och inte på humör.

Sen gick jag runt och hade ont när vi tillslut fick förlossningsrum (1h senare var sonen född). Min sambo höll god min när jag hängde på honom i korridoren och min syster skrattade rått.

Tillslut vågade han fråga efter alvedon. Men det tog emot. Sköterskan menade att alvedon inte skulle hjälpa mot förlossningsvärkarna. Men min sambo sa "Men det är ju JAG som har ont!" Stackarn hade nackspärr men ville inte berätta för mig.

Favorit!