Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Helt underbar tråd! =D
Jag skrattar på allvar så att jag grinar och snart kissar på mig!!! 
Vill ha mer historier! :D
Min make på förlossningen fick lite minuspoäng:P
Första vändan minuspoäng, var när han sa till mig, älskling kan du hålla i "knappen" en stund, för det gör ont i fingrarna (den har ctg "knappen" som sitter i ett band runt magen, den fick ingen bra kontakt, så han fick hålla fast den) Mm stackare har DU ont i fingrarna.. BUHUUUUU.. Vänd dig om o ta andra handen sa jag då, varpå han svarar, nä men då sitter jag så obekvämt.. BUHUUUU stackare;) :P
Sen andra vändan minus.. Var egentligen hm jag vet inte.. Han sa hela tiden att han behövde inte äta osv osv.. Men efter att barnmorskan sagt att OJ OJ OJ detta kommer dröja läääääääääääänge innan bebis kommer, även om jag kände motsatsen så, äh jag var ju "bara" en förstföderska, så jag trodde på BM, men iaf, hon säger åk o ät du... O tillslut efter säkert en timme får han tummen ur, iof gulligt att han inte ville lämna mig ensam, men hade han lyssnat på mig från början så hade han åkt o ätit vid 12. Men nu åkte han bra senare. Iaf... 1522 har han tagit ut en parkeringsbiljett, det tar en stund att parkera,ta ut biljett, gå tillbaka till bilen, sätta in biljetten, gå till förlossningen, RINGA PÅ dörren fr att bli insläppt (dem har den rutinen, för att minska antalet släktingar som typ 37 mostrar,fastrar osv) till slut kommer han in till mig, jag säger till honom, ta av dig tröjan o sätt dig, vaffööö dååå säger han, gör det bara säger jag igen:P Han hinner ta av sig o sötta sig sen har han sin son i famnen:P 1533 kommer han.. Så.............. Där hade han tur:P HAn sa efteråt, älskling, nästa gång får det bli mat när du säger att passa på nu ;)
Hehe läser och känner igen lite.
Själv tyckte alla var så stela och tråkiga med sista barnet och undrade var problemt var och om inte alla skulle ha lite lustgas och bli lite glada.. Mest oroad har jag varit över sambon varje gång och frågat om han mår bra, om han behöver något, om han vill vila lite i sänge, om han behöver min kudde, om han är trött, hungrig.. ja allt.. :D
hahaha ja spara den!!
Såå roligt!! Har inte skrattat så mkt på länge.
Underbar tråd, skrattar så tårarna sprutar!
1:a förlossningen:
Vattnet går 9.45 i korridoren på jobbet, inget värkarbete. Ringer in och pratar med förlossningen, kommer överens om att jag ska komma in på en koll vid 14 om värkarbetet inte kommer igång på allvar.
Ringer sambon och berättar. Han meddelar sin chef om att han kommer bli tvungen att sticka lite tidigare, chefen fattar inte alls varför sambon inte åker hem. "Men vad ska jag hem att göra, L är ju på jobbet?"
Ringer en jobbarkompis som är på utbildning och ber att hon skjutsar mig in till förlossningen vid tvåtiden. Hon kommer tillbaka till kontoret och under de följande tre timmarna jobbar vi desperat för att hinna med allt som "måste" göras (hon försökte övertala mig att åka in, alternativt åka hem och vila innan jag skulle in, men jag envisades, jag bara SKULLE jobba ett tag till).
Strax före 13 känner jag att, ja nu kan vi ju åka då. Är helt övertygad om att jag kommer bli undersökt och hemskickad från förlossningen. 13.15 plockar vi upp sambon på hans jobb. 13.20 kliver jag in på förlossningen och ber om ursäkt för att jag är tidig "jag skulle eg komma kl 14, men vi åkte lite tidigare". Sköterskan som tar emot intygar att det är okej (och ler lite för sig själv).
Blir ställd på vågen, blir ombedd att lämna urinprov, försöker, det går inte att kissa... Får hjälp av BM-elev till rummet, på vägen tvärs över korridoren börjar det göra ont på allvar för första gången... "Det trycker så konstigt, vad är det?" Eleven: Trycker det på neråt, ungefär som om du måste bajsa? "Ja, precis så...
In på rummet, på med CTG, lustgas, undersökning...
BM: "Jag måste ut i korridoren en sväng, kommer strax". BM ut, eleven undersöker. Jag tvingar sambon att ringa mamma och tala om att vi får stanna... klockan är då 13.45 (mamma kollade loggen på tfn efteråt). BM kommer in igen, genom lustgasdimman hör jag BM och Eleven diskutera, hör något om fullt öppet... Tar bort masken, tittar på BM och frågar "Är det för sent för ryggbedövning?" "Eeh, ja gumman, den delen av arbetet är avklarad Du ska föda nu. Ta det lugnt nu så vi hinner få fram alla grejjer"
Massa saker händer runt omkring, Eleven förklarar hur jag ska göra när jag krystar, jag nickar oförstående bakom masken. BM förklarar att nu är det dags... Jaha... Nu gör det ont på RIKTIGT, det har det ju inte gjort tidigare... Tar i så gott jag kan, och vrålar rätt ut... BM spänner ögonen i mig och säger åt mig att "ner med huvudet och håll mun" (och ja, kan tänka mig både den ena och den andra som skulle ha tagit illa upp, men det var precis vad jag behövde höra, var i rätt fint chocktillstånd). Tre (tror jag) krystvärkar senare har jag en vacker liten pojke på magen.
Bebisen kom 13.55, tio minuter efter att jag tvingat sambon att ringa mamma. Hon blev smått förvånad när hon fick MMS 14.05 med meddelande om att hon blivit mormor och bild på bebisen. Jobbarkompisarna fick sig tydligen också ett gott skratt, arbetskamraten som körde mig hade ju lagom hunnit komma tillbaka till utbildningen när MMSet kom :p