Först tänkte jag att min förlossning innehöll nog inget roligt, men efter att ha läst lite så kom jag på en rätt rolig grej.. Eller egentligen inte rolig men eftersom jag då i smärtans delirium verkligen trodde att det skulle funka så blir det roligt..
När det var dax att krysta fick jag panik och satte ihop bena och började vicka på höfterna varpå bm frågar vad jag gör.. " trycker tillbaka bebisen, ni får göra kejsarsnitt detta gör för ont", hon beordrar mig att trycka på vid nästa krystvärk för bebisen är på väg ut.. Tre krystvärkar till gör jag likadant, sätter ihop benen och vickar på höfterna (håller ihop benen med armarna) och säger "jag vägrar, det gör för ont".. Bm var rätt imponerad att jag klarade hålla emot, men jag hade panik.. Sen släppte jag efter och ut kom hon på "en" krystvärk :) varken sprack eller fick någon bristning så det kanske hjälper att verkligen tro att man kan trycka tillbaka bebis, haha..
Min första kommentar var by the way "ska hon verkligen se ut sådär?" (hon såg ut som en utomjording med conehead)..
Sen innan var jag helt säker på att förlossningen inte var igång, även fast vattnet gått och jag hade ca 3 minuter mellan monstervärkar.. Så bad om ursäkt för att jag kom in i onödan och försäkrade mamma om att det inte alls kommer bli någon bebis utan att jag kommer få åka hem.. Tilläggas bör är att jag inte kunde stå eller gå pga smärta, men jag var fortfarande hundra på att bebisen inte skulle komma än.. Jag var ju inte redo, det var ju oktober och bebis skulle inte komma förrän november..
Ja man är ju inte riktigt som man brukar när man ska föda barn ;)