• ALLIEVERDO

    Roliga förlossningshistorier?

    Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
    Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)

  • Svar på tråden Roliga förlossningshistorier?
  • sandra8712

    inte så roligt kanske men lustgasen gjorde ju så man kom till himmelriket.
    Så fort jag började använda den så fick jag helt plötsligt för mig att jag var supermario. Hörde den där musiken och allt och bara visste att klarade jag bara banan så var han ute.
    Trodde detta utspelades i mitt huvud men jag låg visst o typ spelade wii med händerna o armarna liksom, min sambo undrade vad fasen jag höll på med o då hade jag sagt åt honom o inte störa mig i spelet.

    Lustgas<3 hehe

  • Lovelo

    När jag och mannen var inne på förlossningen så fick jag frågan av bm om jag ville vara med i en studie där jag bara behövde lämna ett saliv prov. Jag var förälskad i lustgasen så jag hörde inte precis exakt vad bm förklarade men förstod i stora drag vad det handlade om. Jag var tvungen att skriva på ett papper och läsa igenom lite kort om vad studien innebar. Kan ju medge att det var aningen svårt att läsa medicinsk forsknings information vid detta tillfälle men ögnade igenom med lustgasen fastlimmad i ansiktet. Min man är från Australien och pratar inte svenska så undrade ju förstås vad det handlade om. Han frågade efter varje värk samma fråga och höll upp pappret framför ansiktet, "Malin, what is this about?" utan att få ett vettigt svar. Han och jag tyckte det var jätte komiskt att jag typ var dyngrak och jätte lycklig utav lustgasen och inte kunde formulera mig så förståeligt. Efter ca 2 timmar när han har frågat efter varje värk så lyckas jag glatt få ur mig "It's about giving birth!"
    Vid en tidpunkt i förlossningen så börjar jag komma på att nu har vi ju vart här ett tag och börjar undra vad klockan kan vara. Jag frågar min man och han svarar att klockan är 6. Ok säger jag och går in i en ny värk med min bästis lustgasen. När det känns som att det gått en evighet och jag börjar undra hur länge bebisen tänker ta på sig så frågar jag igen. Klockan är 6.05. VA??? Det kändes ju för sjutton som ett helt liv! Aja, det är väl bara att bita ihop. Ännu en värk. Mer lustgas. En evighet. "what time is it?" 6.10. VA??? Nästa värk. Lustgas. Osv i samma stil i ca 2 timmar! Min man höll på att få krupp och undrade om jag inte skulle andas lite utan lustgasen ett tag men då kom bm som tur var in i rummet så rädslan att han skulle ta min bästis ifrån mig försvann och jag och lustgasen fortsatte hand i hand ett tag till.
    Bm undersökte mig och sa glatt att nu är du snart där. "Vartdå?" tänkte jag.. Och var tvungen att dubbel kolla att mannen var kvar i rummet och att jag inte åkt någonstans utan honom och frågade "where am I?"
    När krystvärkarna började en halvtimme senare så blir jag helt plötsligt väldigt orolig över att min man kanske är trött. Frågar mellan varje krystvärk; "are you ok?" "do you want me to get you something?" "do you want to lie in the bed? I can stand?" ....

  • QueenK
     "do you want to lie in the bed? I can stand?" ....
    HAHAHA! Skrattande
    Knowledge comes from others, wisdom from within
  • Koppkaka

    Jag var också väldigt mån om att min sambo skulle ha det bra under förlossningen. Jag frågade MÅNGA gånger hur han verkligen mådde, om han ville ha något osv :P


    Leo <3 110819, 3400g och 49 cm lång <3
  • lotusmamma

    Min förlossning började m en igångsättning för att barnet var stort (5640) o smärtorna var outhärdliga. Så tillslut ,efter 4 timmars vrålande o lustgas-svammel beslutar man att förlösa mig m kejsarsnitt. Då kommer en snäll usk in m 2 stora glas nyponsoppa o blåbärsoppa som jag sveper fort som tusan innan de ska köra iväg mig. Det som händer då är att jag sekunden efter bara lägger huvudet åt sidan o kaskadspyr över hela golvet. Min man råkade få lite på sina sandaler o blir så uppjagad av det faktum att han nu måste gå runt i spy-sandaler som klistrar fast vid golvet för varje steg att en av bm tillslut hjälper den stackars mannen att skölja av sina sandaler under kranen för att få tyst på honom. Kunde då inte låta bli att fråga om han led väldigt mycket o ville låna lite lustgas.....vi har skrattat mkt åt hans något bisarra reaktion den gången.

  • elvin110813

    Min förlossning gick väldigt fort.
    Vaknade flera gånger under natten av att det kändes som att jag kissade på mig (har senare förstått att det var vattnet som gick...) och vid 04.30 började de oregelbundna värkarna. Fick regelbundna värkar vid 06.30 och vid 07.30 ringde sambon förlossningen. Kom in vid 08.15 och vid 09.00 fick jag börja med lustgasen. Jag var då öppen 7-8 cm... Vid 9.30 började jag känna att det tryckte på, vilket jag också försökte få min kära sambo att förstå. Tyckte nog att han borde ha fattat att han skulle trycka på larmknappen, men när han inte förstod detta så skrek jag åt honom: " Tryck på knappjäveln för i helvete!" och slängde mig sen upp i sängen (fast jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte ville föda liggande på rygg...). När jag sen fick börja krysta så var fortfarande lustgasen min bästa vän, jag släppte den inte för en sekund oavsett om jag andades in den eller inte. Sambon satt vid min sida och försökte äta en banan under tiden som jag krystade som en tok! Trodde jag skulle klämma sönder honom ordentligt, men jag fick inte ens hålla hans hand! Fick ett handtag att hålla i och det var ju inte alls lika bra... Flört Efter en kvart med krystvärkar var lilla Elvin äntligen ute. Jag var ju fortfarande lite lätt väck efter all lustgas, så det tog rätt lång tid innan jag förstod vad som hade hänt... Tungan ute

    Nu är Elvin en månad gammal och jag skrattar fortfarande åt sambon som prompt skulle äta sin jävla banan när jag skulle krysta!

  • Zirup

    karto: haha, respektlöst gjort av din kille!


     


    Min förlossning gick i sådan turbofart att jag inte hade något val annat än att föda hemma (hann ju inte ens lägga mig ner typ), men det minne jag har av lustgasten var när vi slutligen kom in till förlossningen och jag skulle bli sydd... jag började plötsligt uppleva en tidsskillnad mellan när jag såg saker och när jag hörde dem, ljuden laggade i tid liksom. Så barnmorskan sydde och frågade mig frågor och när jag skulle svara kändes det som att det var typ 5 minuter sen som hon hade frågat mig... varpå jag kände mig tvingad att svara fort som fan så att hon kanske? inte skulle märka att jag var hög som ett jäkla hus och ta ifrån mig lustgasen. Min kille frågade mig lite finkänsligt efteråt varför jag pratade fort som satan när dom sydde, tydligen var det bara i mitt huvud som ljudet laggade.

Svar på tråden Roliga förlossningshistorier?