Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Bidrag #2: Pga det snabba förloppert med barn #3 var jag - milt uttryckt - nojig över ytterligare en snabb förlossning. Graviditeten blev lååååång, med lite strövärkar/förvärkar från vecka 37 eller så. BF+9 hade jag nån strövärk, och jag ringde till Förlossningen och meddelade dem att jag tänkte åka in på en kontroll. Jag ville veta ifall jag höll på att öppna mig i smyg (igen) och när de tyckte att det inte behövdes så tyckte jag att de skulle läsa min journal. Då tyckte de helt plötsligt att jag visst kunde åka in.
Det var ingen brådska, jag skulle ju bara på en kontroll, så 11:20 hämtade jag de andra barnen på dagis. Maken jobbade, svärföräldrarna skulle komma och vakta barn - men ingen brådska, gott folk, jag ska bara på en kontroll. De tänkte släppa det de höll på med och springa hem till oss, men eftersom det inte var någon panik så tyckte jag att de kunde göra färdigt och inte stressa. Maken stuvade om i schemat och kom hem för att kunna skjutsa in mig.
Jag hade någon mer strövärk, men inget som tydde på något särskilt.
Vi ringer på på Förlossningen kl 13:15, presenterar oss, och får ett intagningsrum. Eftersom det inte var på G - bara en kontroll - så skulle vi strax bli tilldelade en BM. Jag ber maken fota eftersom vi ändå har kameran med. Han knäpper av några biler i följd, och under tiden får jag en VÄÄÄÄRK. Men jag fattar inte. Den klingar inte av något vidare, och till sist inser vi att vi nog ska ringa på klockan? Då är klockan 13:17, och samma BM som släppte in oss kommer in i rummet med "Va? Varför vill ni något redan??" skrivet i ansiktet.
Jag förklarar att jag nog har värkar, och de vill att jag ska lägga mig på britsen för en CTG-kurva. Jag tar ett steg mot britsen, och konstaterar att det är ingen idé, så de leder iväg oss till ett förlossningsrum. Jag hamnar knästående framför sängen (de vill HEMSKT gärna att jag ska kliva upp i den, men det kan de GLÖMMA) och någon börjar pilla på knapparna i sidan på min jeansklänning. WTF!? LÅT BLI!! Jag fräser ifrån flera gånger, det är oerhört irriterande att ha någon pillandes på magen under pågående värkarbete - och extra irriterande när de knapparna inte har nånting att göra med att få av klänningen. Och jag fattar inte varför det var så viktigt att få av den - det går ju alldeles utmärkt att föda barn i den 
Jag har alltså en enda lång värk, med skarpare toppar med cirka 70-90 sekunders mellanrum. Största anledningen till att jag inte ger ljud ifrån mig hela tiden är att jag faktiskt måste ANDAS IN också. Under en inandning frågar en BM "Nu har du ingen värk va?" eller något liknande, och jag vrålar tillbaka att "Nu krystar jag!"
Klockan 13:28 föds barn #4, och nästan hela förlossningen är filmad. Vi hann vara på Förlossningen i 13 minuter - och förlossningen tog 11 minuter. Jag vet inte riktigt vem som blev mest chockad av att det gick så snabbt, vi eller personalen.
Toka2
O herrejösses, du är ju värsta rallyföderskan! O vilken syn för dina svärisar hemma i hallen! Jag själv hade nog dött om de stövlat in o det hade förmodligen de oxå gjort
Jag ser att jag glömde skriva att barn #3 föddes kl 05:36, vi vet tiden exakt eftersom svärföräldrarna sysselsatte sig med att titta på mikroklockan i köket tills det var klart. Eftersom vi har kök-hall-vardagsrum i ett svep, med kyl/frys i mitten, så hade de svårt att gömma sig. Så 56 minuter tog det.
Toka2: Haha, jag tyckte det stod kök-hall-vardagsrum med krystfas i mitten ... Och det stämde ju men...
Toka2: The flash has nothing on you! =P
Föder barn nr tre ! Kommer in på förlossningen och hon som möter oss vill ta en ctg kurva,jag tittar på henne, skrattar och rammlar sedan i hop på golvet ( en värk ) Då blir det lite fart på dom och jag får ett rum, barnmorska och säng ! Lyckas ta mig upp i sängen och barnmorskan vill se hur öppen jag är. 10 cm och hon säger att det är bara att börja krysta när jag vill. Ja,det behövde hon väll inte egentligen berätta;) men jag tar henne på orden och tar i nästa värk.Med flickans huvud följer en kaskad av vatten som bara sköljer över den stackars barnmorskan:D När jag väl har flickan på bröstet och liksom är tillbaka i verkligheten så skäms jag nästan.Barnmorskan ser ut som en dränkt katt ! Vilket jobb dom kvinnorna har;)
Toka2
Du är fantastisk, jag blir alldeles mållös =)
Jag skulle nog bosatt mig på förlossnngen sista tiden *fniss*