IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej!

Jag undrar om jag får ställa en fråga här hos er istället för rakt ut i forumet.
Jag är 39 år och mamma till en sexåring. Han blev till utan problem, efter tre månaders försök. Så när vi väl bestämde oss för att försöka få ett barn till blev vi ganska förvånade över hur svårt det var. Nu har det gått mer än två år...
Vi är undersökta och har toppvärden båda två så rent fysiskt finns inga fel. Därför rekommenderar kliniken oss att göra ivf men jag tvekar av flera olika skäl. Jag är väldigt känslig, alltså min kropp reagerar kraftigt på alla typer av mediciner (jag tar aldrig mer än en alvedon, måste ta barndos av till exempel Postafen osv) och jag är rädd för hur jag skulle må av en ivf-behandling. Både fysiskt och psykiskt. Så nu undrar jag, även fast jag vet att det förstås är individuellt:
1. Vilken metod mår man minst dåligt av? Är den korta med nässpray att rekommendera?
2. Om man mår dåligt, handlar det mest om fysiska saker som illamående eller drabbas man också av psykiska besvär?
3. Vad tycker ni är värst med ivf? Bäst? Skulle ni rekommendera en "hyperkänslig" person som jag att gå igenom det, rent mediciniskt sett?

Tacksam för svar.

Lycka till med era ivf! Kanske jag återkommer här om jag vågar ge mig på ivf. 

Tusen tack Fjällsippan för det utförliga och bra svaret!
Jag klarar inte heller av morfin. Men ännu värre är det med Stesolid, kändes som om jag skulle kunna bli beroende direkt. Usch.

Jag pratade med min gyn och hon sa att jag skulle kunna få testa den korta varianten med nässpray med tanke på att jag reagerar så kraftfullt på mediciner. Och även hormoner. Jag fick ta pergotime när de kollade mina värden och jag blev så otroligt deprimerad av dem.
Att jag reagerade så på Pergo gjorde mig än mer orolig inför en ivf.
Kliniken jag gått hos är Octavia i Stockholm. Men blir det fråga om ivf så ska ju det göras privat på någon annan klinik.

Jo, jag har en fråga till. Våra värden är som sagt jättebra men jag har börjat fundera på om felet ligger i äggets förmåga att fästa i slemhinnan. Och då borde det ju inte gå enklare med ivf tänker jag. Eller vad tror du?
Det enda synliga problemet jag har är att de sett en cysta en gång, men den sprack och försvann. 

Hur många ivf har du gjort och har det lyckats?

 

Jag är alldeles förstummad över den fina responsen från er och all "pepp". Tack så mycket!
Det är verkligen otroligt men jag tror faktiskt att ni lyckats övertyga mig om att ge det en chans trots allt.
Jag kom att tänka på hur otroligt illa jag mådde under min graviditet och det "överlevde" jag så jag borde ju mäkta med en ivf också. Så känns det nu i alla fall efter att ha läst alla era svar.
Uppmuntrande att du ChippiChoppi inte mådde dåligt av ivf när du mådde dåligt av Pergo. Det gav mig nytt hopp.
Och Innanna68 - tack så mycket för perspektivet med många sängkammarförsök. 
Och Fjällsippan - tack för konsultationsrådet. Det ska jag absolut se om jag kan få. Och så fint med "löftet" om att stötta. 
Tack alla som engagerade sig och svarade mig! Och jag lovar definitivt att återkomma. Ni verkar ha en superbra tråd där det är högt i tak och man verkligen försöker hjälpa och stötta varandra.

Lycka till alla ni som kämpar. Jag ska tänka på er och hoppas att det går bra med era ivf och graviditeter.

Kram!
 

Minns ni mig? Jag var här för någon månad sedan och frågade lite om ivf och oroade mig för att må dåligt av en behandling och ni var så uppmuntrande och härliga så nu har jag funderat klart och ska ta tag i det här och göra en ivf-behandling. Väntar nu på att Octavia-kliniken ska ringa mig så ska vi se vilken klinik vi ska vända oss till.
Jag bor alltså i Stockholm. Är det någon av er som vill puffa särskilt för någon extra bra klinik och läkare?

Jag är fortfarande rädd för att må dåligt av behandlingen, fysiskt såväl som psykiskt, men jag hoppas att ett samtal på kliniken ska avhjälpa det.
Hur lång tid brukar man få vänta på att komma igång? Jag inser att jag ligger dumt till i tid med tanke på att det är sommar snart. Men tiden tickar, och att vänta till hösten känns långt. Snart 40....

 

Tack för tipset Underverket06! Uppsala känns lite meckigt men om det blir svårt att få tid snabbt här så kanske jag får överväga det. Och vad härligt att din behandling verkar gå bra den här gången!

Zinfandel - jag ska absolut hålla er underrättade. Hoppas på att få göra den korta metoden.

PP08 - tack för tips! Intressant att ni är flera som gillar CvL. Jag kanske hamnar där ändå då.

Ja, det är synd att man inte får trepack och det är synd att man måste bekosta allt själv eftersom vi har ett barn. Men jag hade ju ändå inte haft tid eller rätt ålder för att få stå i kö för landstingsförsök.

 

Förresten, en sak till, om jag ska läsa på ivf - vilken sida rekommenderar ni?

Nu är det dags. Jag ska på första besöket inför ivf och vad händer? Jo jag ångrar mig. Sitter här och känner bara panik och tänker bara på allt som kan gå fel.
Tänk om jag blir deprimerad av medicinerna?
Tänk om jag överproducerar och blir jättesjuk och dör? (jag är bra på katastroftankar)
Och så börjar jag fundera på om det inte är bättre att göra en massa makeinseminationer istället? Har ni provat det?
Och tänk om jag inte får korta metoden? Jag överlever inte en nedreglering. Alla mina vänner som gjort ivf (tre stycken) är så negativa och de säger saker som: ojoj, du vet inte vad du ger dig in på. Du kommer att må så dåligt, under behandlingen och efteråt när (inte om) det misslyckas. Ingen av dem lyckades och en av dem gjorde åtta försök.
Hjälp....
 

Tack Zinfandel!
Ja, tänk om.  

Nu är mötet avklarat och lite snopet var det ju för vi hinner inte med CVL-kliniken innan sommarstängningen så det blir först i augusti. 40-årsdagen närmar sig med stora steg.
Fast det kanske var bra så hinner jag smälta allt.
Jag fick i alla fall veta att med mina toppvärden så kan jag få göra den korta metoden. Precis vad jag hoppades på.

Tack för er uppmuntran! Jag behövde det verkligen inför mötet.
Zinfandel - du har helt rätt i att det faktiskt är fantastiskt att möjligheten till ivf finns och jag ska jobba på positiva tankar.
Tack Snösport för alla kloka ord. Jag ska verkligen jobba på att tänka positivt och försöka undvika mina katastroftankar. Jag tror att det mest känns så definitivt nu. Det är liksom sista chansen.
Kattenizze - vad härligt att höra! Vilken lycka det måste vara.

 

Hej igen!

Jag måste bara säga att det här definitivt är den bästa (och mest sansade ) tråden någonsin på FL.
Jag är så glad över allt positivt som sägs och jag menade inte att sprida en negativ stämning när jag skrev om min ålder. Jag tror mest att jag påverkas av vissa läkare som jag träffar. Som är negativa pga min ålder.
Men jag föröker fokusera på att mina värden är så bra och min fertilitetsläkare säger att vanligtvis är chansen runt 20-25 procent att lyckas med ivf i min ålder men med mina provvärden kan chansen vara upp emot 40 procent.

Ni får gärna komma med tips på vad jag ska tänka på inför behandlingen som förhoppningsvis börjar i augusti. Jag ska äta folsyra förstås, men finns det andra saker att tänka på, äta?

Lycka till alla!