IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Tack Kalimero! Det blir till att kämpa....
Vad tråkigt med ditt minus.  Lycka till med Inofolic. 

 

Tack Zinfandel och Enya!
Zinfandel jag läste ditt inlägg och blev nyfiken på CFC och PGD. Vad är det? Och varför väljer ni "nya" vägar?

Jag försöker att inte vara negativ men igår pratade jag med en vän som är läkare och hon tyckte att jag måste tänka på att ivf-graviditeter i mycket högre grad än andra graviditeter är riskgraviditeter. Att man ser fler missfall, för tidiga födslar och andra graviditetsproblem för mamman. Har någon här en bra och vettig länk på det här? Och min vän påpekade att det inte handlar om ålder utan de ser ivf-graviditeter med problem i alla åldrar. Vad har ni fått för information om det här? Jag har sett det här med missfallsrisken någonstans men mest skummat förbi och tänkt, jaja, missfallsrisken finns ju alltid där. Men nu tänker jag att jag borde läsa på mer. Eller inte med tanke att jag är en orolig person.
Jag frågade min vän vad hennes teori är kring de ökade problemen vid ivf och hon hade ingen vetenskaplig grund men hade själv funderat på om det blir problem för att man "tvingar på" kroppen en graviditet som den försökt signalera att den inte är redo för. Bli inte arga nu! Hon är en otroligt duktig läkare och jättefin människa så hon menar inget illa med det. Och som sagt ingen vetenskap bakom det, utan en tanke. Vad tror ni?
 

Jo, Zinfandel, jag visste också om att det fanns risker men jag tror att jag inte velat ta in allt. Hon är helt för att jag ska göra ivf så det är inte det. Men hon vet att jag hade en tuff graviditet sist och vill att jag ska gå in i det här med öppna ögon. Hon säger att behandlingen i sig är inget oroa sig för utan att jag måste tänka på om jag orkar med ännu en tuff graviditet, om det nu blir så. Och hon lugnade mig angående att jag oroat mig för orgalutran som inte är så prövat på kvinnor som väger under 50 kilo - hon tyckte absolut att jag kan ta det.
Och precis man är ju i läget där inga andra alternativ finns. Och det är tur att det finns lyckade resultat!  

Tack för din info! Jag ska säga att jag verkligen är en person som dammsuger nätet och alla källor på info när jag väl vill något men jag har inte hunnit så långt som ni och därför är det så otroligt bra att vara med i den här tråden och hålla sig uppdaterad på alla möjligheter som finns. Jag kan bli så glad över alla möjligheter som finns men samtidigt så upprörd över okunskapen i Sverige. Jag har själv bara snuddat vid det när jag pratade med min gyn om att mitt problem kanske inte är att BLI gravid utan snarare att något händer när ägget ska fästa eller att min kropp stöter bort ägget. Jag har nämligen en del problem som IBS som ju kan inverka negativt. Men min läkare bara ryckte på axlarna och sa att risken för det är minimal. Hur vet hon det utan att ens testa? Och när jag nämnde Lucina-kliniken (där jag har flera vänner som hann gå innan de stängde och just fick hjälp med sådana saker och blev gravida) snörpte hon på munnen och sa att de är också de enda som gjorde sånt här men nu har de stängt. Underförstått att det inte var seriöst. Om det är något jag ångrar så är det att jag inte tog kontakt med Lucina i tid.

Gjorde du?! Vad intressant! Den vill jag gärna läsa!

Vad skönt att höra att du hade det så komplikationsfritt!
Nej, hon är inte specialist på ivf men hon jobbar på gyn/förlossningen och säger att det finns en klar överrepresentation av ivf-graviditeter bland dem som har problem och föder för tidigt. 

Kalimero - helt rätt!
När min läkarkompis pratade med mig så utgick hon ifrån MIG och hon vet att jag inte är en person som klarar för många fysiska påfrestningar. Och vi pratade också om det - driften och viljan att vara gravid gör att man går igenom det mesta, en del till och med allt. Och att jag nu står här igen och vill bli gravid efter en traumatisk graviditet och förlossning säger ju en hel del om kroppens starka önskan som går igenom och förbi allt. 
Hon säger inte att "alla" borde tänka på risker utan att sådana som JAG verkligen måste vara redo innan man tar steget. Hoppas att ni förstår. Som sagt, hon är ingen ivf-kritiker utan hon talade om det hon sett i sitt jobb.  

Alltså jag tror inte att det har med vem som har "felet" utan att det handlar om processen när man befruktar ägget och behandlingen i sig som triggar igång kroppen. Att hon menar att det kan finnas en negativ aspekt i det. Men visst är det främst en manlig faktor och kvinnans kropp annars är "redo" så borde ju inte det tvingande vara ett problem. Som sagt, ingen vetenskap, bara funderingar på hur kroppen reagerar. Varför vissa lyckas med ivf och går igenom problemfria graviditeter medan andra inte gör det. Vad är det som gör skillnaden?
Jag tycker att det är intressant ändå att tillåta sig att tänka fritt och stort och även ta itu med det som kan vara negativt. För min del är det viktigt att vara väl förberedd och att vara inställd på det som kan gå fel. Men lika mycket, och mer behöver jag de positiva historierna. För det är ju tack vare er positiva inställning som jag vågar. För ett år sedan var jag helt inställd på att absolut inte gör ivf. Sedan började jag följa er tråd och skrev om min oro och ni peppade mig. Det är jag så tacksam för!
Så jag hoppas att ni förstår att jag inte menar något illa med att ventilera de här tankarna. Jag tycker bara att det är intressant att höra hur ni tänker.

 

Fy vilken jobbig graviditet och förlossning. Jag vill inte berätta om min för att jag inte orkar men jag känner med dig och förstår. Och jag är imponerad över din instinkt. Jag önskar att jag hade varit likadan för då hade jag vågat ge mig på att försöka bli gravid mycket tidigare. Men jag mådde rejält dåligt i över ett år efter förlossningen. Och det är klart att jag tänker att det kan bli en lika tuff upplevelse. Ingen kan råda över det. Och jag önskar att jag vore en som kunde säga so what? men tyvärr... Fast nu gör jag ju det lite grann genom att kasta mig ut i ivf-världen. Jag önskar att det fanns något att säga mer än att jag verkligen hoppas att du ska få lyckas. Det är verkligen inte rättvist...

Oceanny - helt rätt och det är som jag sa inget vetenskapligt som ligger bakom det hon sa. Och det var bara under en diskussion om barnlöshet, ivf, graviditeter och risker som vi började prata om vad som leder fram till det ena och det andra. Hon är ingen ivf-expert och jag förstår precis vad du menar med att de kan sakna kunskap även om de jobbar med närliggande områden. Och som jag skrev tidigare, vi pratade om mig och vad jag kan förvänta mig. Jag är så när jag fattar beslut, jag måste veta allt - positivt som negativt och alla "möjligen". Så jag kanske inte skulle ha sagt att hon var läkare, det blir så laddat då, för i första hand är hon min vän som såg mig bli ett vrak under förra graviditeten och förlossningen.

Zinfandel - tack för att du letade IBS-artikeln till mig. Den du länkade till om gluten var riktigt intressant!

Tack kattenizze! Jag håller med om att den här tråden är fantastisk och en inspiration!
Och den väcker så många tankar. Efter att ha pratat med min vän och läst era inlägg där ni säger att ni är beredda att göra allt, nästan vad som helst, för att bli gravida, det har fått mig att tänka. Jag är nog inte beredd att göra samma uppoffring. Och med det inte sagt att jag inte verkligen vill, för jag vill så mycket att jag knappt kan tänka tanken. Men kanske handlar det också om att skydda sig själv. Om jag inte ger mitt allt krossas jag kanske inte lika hårt av ett nederlag. Jag vet inte. Men jag är imponerad av er och er självklara inställning att det är värt allt. Jag tror att min utgångspunkt är lite annorlunda. Jag är inte beredd att offra min hälsa och jag vet att jag kommer att avbryta behandlingen om jag börjar må dåligt av sprutorna. Ren självbevarelsedrift. Det kommer säkert att vara fruktansvärt att ta det beslutet men jag vet redan nu att jag kommer att vara okej med det till slut. Kanske handlar det också om att jag inte bara kan tänka på mig själv. Jag måste må bra för det barn jag har.
Men ni imponerar mig och jag önskar att ni alla ska få lyckas! Och så är jag samtidigt lite stolt över att jag ändå vågar ta steget in i ivf-karusellen, även om jag kanske inte kommer att ha modet att driva på som många av er gör. Men jag vågar lite i alla fall.
Dagens filosofi-inlägg...haha!