Zinfandel skrev 2011-08-17 13:23:13 följande:
Jaha, man vet inte om ska skratta eller gråta.... Men kanon att hon fick hjälp och kom till rätt person! Det är just det som jag tycker är det jobbiga i detta, att behöva leta & jaga info, läkare & behandlingar. Jag har funderat mer sen på idag det du frågade om imorse och det jag svarade. Jag ska nog ta och korrigera mig själv lite eller vara lite tydligare. Detta är en otroligt emotionell process så det är självklart att känna många olika känslor, annars vore det faktiskt märkligt. Sen har jag haft oturen att må dåligt fysiskt av medicinerna men det är ju en annan sak. Jag kan nog känna hela spektrumet mellan upprymdhet och frustration. Det ser jag som sunt! Så om du blir ledsen så kan det bero på många olika saker. IVF är ju ett dels ett oerhört aktivt sätt att "göra barn" på, dels är det höjden av onaturlighet. Jag minns tex den tomhet jag kände efter första äggplocket, när äggen lämnat mig. Sedan följde insikten om att någonstans på andra sidan stan höll min mans spermier och mina ägg på att befruktas! Det är galet surrealistiskt
och sen att se embryot på skärmen innan det förs tillbaks, säg den som inte får tårar i ögonen, det är bisarrt!!
Vad skönt att höra att fler än jag får dessa känslor av surrealism. Och att det dessutom kan betraktas som sunt.
För man känner ju sig lite underlig med humöret som far hit och dit. Men mesta tiden är jag nog glad. Ändå. Men jag ser inte fram emot klockslaget 17 då det är sprutdags igen. Jag är sååå trött och har lätt huvudvärk. Men det är för att mina nackmuskler är helt spända av all anspänning. Ja, herregud Zinfandel, det är ju faktiskt helt fantastiskt att det här fungerar. Embryo på skärmen ja. Jag kan inte ens tänka så långt.
Syskon nu: Tack för kloka ord! Grubbel och oro är mina mellannamn.
Om ni kände mig skulle ni förstå vilket steg det är för mig att pumpa i mig hormoner. Jag tar knappt en alvedon. Men idag kom jag på att jag faktiskt åt p-piller i en herrans massa år. Så det är väl inte så stor skillnad. Typ.
Nu har jag ägnat mig åt en hel timmes avslappning på soffan och genast är jag gladare. Trött som en dåre men det får jag väl stå ut med. Ett steg i taget. Och jo, jag kanske får kämpa mer för en bättre utredning om det nu blir ett ivf till. Känns inte just nu som jag skulle vilja göra det här igen.
Kul för Vickan och Daniel! Men de går verkligen ut med nyheten tidigt, hon kan ju bara vara i max andra månaden. Tänk om hon också använt sig av ivf? Det tog ju lite tid för henne att bli gravid.