Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Håller med dig Inanna, jag har svåra känslomässiga problem att tänka mig den lösningen men vem vet, vi kanske blir så illa tvungna... Jag ser verkligen inga moraliska eller etiska fel i ÄD, det ligger helt hos mig själv. Än tänker vi oss alltså inte den möjligheten!
ÄD är inte aktuellt för oss, för att vi tror att genetiska avvikelser kommer från min mans sida. Insemination skulle nog passa oss bättre, men det går min man inte med på tror jag, han har i alla fall inte visat något som helst intresse till det tidigare.
Samma sak med adoption, vi tycker inte heller att det är rätt lösning för oss. Jag skulle kunna tänka mig att adoptera, men min man säger att vi är för gamla, framför allt han, och väntetiden för en adoption är lång.
Jag skulle ju inte få adoptera ett litet barn då jag precis passerat åldersgänsen. Min kille som "bara" är 38 får ju fortfarande adoptera men då får det bli med en yngre donna 
och det hoppas jag aldrig händer. Vårt enda alternativ till ICSI skulle ju vara ÄD utomlands och det blir svindyrt. Jag tänker att jag fortsätter göra FET med de två blastocyster jag har i frysen. Lyckas inget av dessa FET gör vi en full ICSI till och försöker med de embryon denna resulterar i också. Skulle jag inte lyckas bli gravid efter det skulle jag nog börja fundera över våra chanser med egna ägg och spermier. Jag hoppas förstås aldrig hamna i den situationen. Än lever hoppet kvar men så ser framtidsplanen ut!
Hur gammal får man resp kvinna vara för att få adoptera?
Tror att 42 gäller alla så för oss är den möjligheten körd eftersom handläggningstiden numer är 2-4 år.
Apropå adoption har jag en kompis som adopterat i "mogen"ålder (strax innan 40-årsdagen) - intialt som ensamstående sedan träffade hon sin livskamrat. De har gjort ett antal IVF:er utan att lyckas och fick sitt godkännande för syskonadoption precis innan hennes 43-årsdag som är gränsen för kvinnan. Hon fanns redan "i systemet", så då gick det snabbare tror jag. Dessutom kan varje kommun ha egna regler för åldergränser! Min kompis bor i Bromma.
Vad gäller manlig åldergräns har jag för mig att den ligger runt 55, men är inte säker.
Hmm, 43 och 55 år? då har vi faktiskt 2,5 år på oss för att hinna med adoption. Ska bearbeta gubben snarast, under tiden ska vi fortsätta med våra FETisar och en till IVF och kanske spermadonation, måste lägga fram förslaget lite snyggt så där, några tips?
Om det gäller 42 år för båda då har vi passerat gränsen för länge sedan. Min man är redan 45 år. Hur gamla är era män om jag får fråga?
Min fyller snart 42. Så här står det i alla fall på Adoptionscentrums hemsida...
Vad innebär 42-årsgränsen som alla pratar om här?
Å socialstyrelsen:
Socialstyrelsen rekommenderar att man inte ska vara äldre än 42 vid ansökan om medgivande. Enbart ålder kan vara en faktor som gör att man inte får medgivande.