Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Men å andra sidan.... Enligt MIA (Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor):
Det finns ingen övre åldersgräns angiven i lagen. Det är dock av betydelse för barnet att åldersskillnaden mellan föräldrar och barn inte blir för stor. En riktpunkt är att de som vill adoptera inte ska vara äldre än 42 år då de ansöker om medgivande men varje ansökan ska bedömas utifrån samtliga omständigheter i just det fallet.
42 vid själva ansökningen! Då kan man ju tolka det som att man har tid på sig efter det! Och det verkar ju som om båda inte får vara äldre än 42 enligt texten. Men om det inte finns en övre åldergräns enligt lagen så är ju alla kommunala gränser bara rekommendationer.
I så fall skulle ju till och med jag ha nästan ett år på mig men det är ändå inte aktuellt!
Nja, adoption är inget för oss nu. Men, om vi inte hade haft barn, så hade det varit ett självklart val för oss, utan att tveka. Men, med tanke på att vi har barn tillsammans och det faktum att vi får bra utdelning vid IVF så har vi inte gett upp än. Men, om vi inte lyckas inom ramen för 4 IFV (har gjort 1 IVF - syskon+ 2 FET) så lägger vi ner bebisverkstaden och försäker i sänghalmen, blir det så blir det, annars skall vi naturligtvis var mer än nöjda som lycka med IVF.
Turlid, vänta inte förlänga med adoption,börja nu, kör parrallet, det hade jag gjort. Lycka till och kram.
Fahlvik, underbart att du mår illa, det skall du, ha ha hi hi, eller hur? Jobbigt, men ändå härligt på något konstigt sätt.
Jo, en sak till ang adoption. Vi har ju diskuterat detta tidigare, innan vi fick barn och det var att om vi inte lyckades med IVF, skulle vi gör äggdonation, bara för att jag ville känna känslan av att vara gravid. Om inte det hade lyckats hade vi adopterat. Lycka till all.
Angående adoption så har jag förstått att det tar ofta lång tid att "köa", så det är bra att sätta bollen i rullning om man har eventuella planer på adoption (även om man alltså inte är helt definitivt klar med sitt beslut). Det finns risk att det blir för sent annars, även om man alltså inte hunnit fylla 42/43 när man ställer sig i kö.
Dessutom är det så att förutom att inte bara Sverige/respektive kommun har sina regler för adoption - därutöver tillkommer respektive lands adoptionsregler som kan skilja sig väldigt mycket åt. Vet t ex att något land inte accepterar mer än 7 års åldersskilnad mellan mannen o kvinnan 
Imorgon ska jag göra FET. Är ganska nervös faktiskt, är så orolig att det lilla inte klarar upptiningen. Samtidigt känns det helt rätt i kroppen, det vore botten om det inte blev av med FET imorgon.
Om ingen ringer runt kl 8.30 imorgon då vet jag om det gick bra med upptiningens första steg, sen kan de ringa runt 11 igen om något skiter sig, men då jag är på väg dit, ska vara på plats 11.30. Ska vara själv imorgon då gubben är på tjänsteresa.
Vet inte om jag vågar sjukskriva mig igen imorgon, har varit "sjuk" så ofta sista tiden, senast 13 december ju. Hur skulle ni göra?
Åh, lycka till imorn Turlid!!! Håller tummarna att den tinar fint o mår bra!! Kan du inte avgöra imorn hur du känner inför sjukskrivning el ej, beroende på hur du mår?