IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Jag tittar till er lite ibland. Men jag tror inte att jag ger mig på IVF-svängen igen. Det verkar kanske som att ge upp lite lätt, efter bara ett försök, jag vet att ni är många som gjort massor.
Men för mig känns det skönast att försöka acceptera det som är. Jag har alltid avskytt ovisshet. Och så har jag ett barn.
Den tanke som ger mest tröst är "jaha, jag ville ha två barn, men det blev ett, shit happens."
Men vem vet, om några månader kanske jag tänker annorlunda.