IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Om ett år eller så är jag längst ner!!! Ha! 

Slemmis: Min sambo har åderbråck grad 3 enl. Sarteschi på insidan samt flera småcystor på vänster sida. Högersidan står det att den "inte är homogen och i avsaknad av refluxer" vad dom nu menar. Han har väldigt få spermier, låg rörlighet samt en morfologi på 1% (1% normala spermier). Vid vårt besök på kiniken gav de oss så små chanser som ca 3%  att få barn. Eftersom 3% ju är mer än 0% så var det aldrig någon tvekan om att försöka, det betyder ju att det inte är omöjligt eller hur? 

Då mina värden var bra  utgick de ifrån MANNENS problem när de lade upp strategin för behandlingen. Jag var tvungen att täcka upp för hans brister så att säga. De förklarade också väldigt tydligt med bilder olika förlopp i behandlingen. Be att få allt förklarat så bra som möjligt hur de har tänkt för er, fråga om du inte förstår. Sen när du kommer hem har du ju en expertpanel att tillgå här som tagit sig igenom flera behandlingar i både Sverige och Danmark, det är inte alla som har den möjligheten så ta till vara på den. Vi finns ju här för att stötta varandra! 

Jag har själv inget stablit psyke, har kämpat mot anorexi och träningsberoende sedan jag var 15, är nu normalviktig men balanserar alltid på en skör tråd. Jag har sett till att ha uppbackning  med en bra psykolog, det var också ett krav från vår husläkare. Vi har talat om att jag ska ta kontakt med honom nu då eftersom jag ofta i samband när det blir tungt känslomässigt slutar äta och glider in i min störda värld. Men faktum är att jag känner att jag får bra stöttning och kan bolla med tankar även här i den här tråden. Vi är ju så många här som går igenom samma sak. 

Haha, härligt!! Den ska jag också köra med ;) Fransmännen ska ju alltid vara annorlunda så IVF heter FIV där... Som aids som heter sida och gud nåde den som använder det anglosaxiska ordet e-mail officiellt, det heter courrier  Får kolla vad fet heter!!

Grattis till dubbelruvning!! Vad kort tid du har för testdag, är det pga FET?

Hade TD i to och då visade den, enda gravstickan jag hade hemma, pos,  vågade inte tro på detta så därför beställde jag nya och de kom idag, tog ett nytt test och visar fortfarande pos! Är lite chockad, för jag har ju inte känt ngt under ruvningen! Känner mig glad samtidigt som jag är lite fundersam... kan det verkligen hålla hela vägen... Vi vet ju alla att saker och ting kan hända! Är bara att hoppas på det bästa. Ska ringa kliniken i morgon. 

Jag har 6 ägg i frysen, inga embryon. Så nu boostar vi spermierna allt vi kan. Ja anledningen att de ville få fram så många ägg var ju att risken var stor att flera injicerades med mindre bra spermier även om de använde en bra urvalsprocess. Så för min del är kvantitet lika viktig som kvalitet. Det beror ju helt på vilket utgångsläge man har. På kliniken tyckte man också att det var ett gott tecken att det faktiskt fäst så det är bara att tänka frammåt även om det känns tungt.

Här är det lite influensakänsla i kroppen.., började kolla tempen igår då jag kände mig lite varmare än vanligt. Ligger normalt på 36.4 morgontemp och igår + idag 37.3. Lite molande känsla/värk i magen å lite svidande känsla i brösten (från igår)... Så jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk el om det är nåt annat 
Hur som helst var mitt humör igår inte det roligaste, jag brukar vara den lugna typen men igår brusade jag upp som värsta tonåringen (pga ingenting) å kände mig grinfärdig på kvällen. Kör proggisar morgon och kväll annars bara vitaminer.

 

Den här ruvaren känner sig lite moloken ... det blev inget till frysen och jag känner absolut ingenting. Och jag vet att det finns såna som blir gravida utan att ha känt något alls innan, men ändå ... vilka chanser har jag liksom. 

Jag ska snart rycka upp mig men just nu är det lite tungt. 

Är här inne och läser ibland, kan inte låta bli – jag bara måste följa er ha ju varit med från början men hoppade av då jag tyckte att dt jag skrev var så negativt.

 Även om jag har barn och väntar barn kommer jag alltid att räkna mig som barnlös…, kan liksom inte släppa hela taget.

Vill bara berätta att när jag ruvade kände jag ingenting, fick dessutom rosa på pappret. När det såväl var dags för den stora testdagen fick jag till min stora förvåning ett plus. Kort därefter började jag blöda och tog ett nytt test och det visade något svagare plus än föregående test. Jag ringde kliniken och ville avboka tiden för VUL, men dem tyckte bestämt att jag skulle avvakta. När det så väl var dags för VUL fick vi se två små guldklimpar. Det tog oss 4 IVF och 2 FET. Har alltid fått tillbaka två embryon då jag själv velat det. Det skulle innebära för den som bara får ett tillbaka 8 IVF och 4 FET. På frågan om man/jag  vill ha ett eller två ägg, ” give me as many as possible”!!! 

Det var inte de gånger som jag fick ut flest ägg och där det fanns en del som kunde frysa som jag blev gravid utan det var en av de gånger som jag faktiskt hade sämst utdelning. Denna gång fick jag tillbaka ett sjucelligt och åttacelligt och se vad som hände – det som bara tycks hända i sagornas värld… Min dos Puregon var också hög 300 IE!

DHEA och Melatonin kanske gjorde susen, vad vet jag?