IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

En fråga bara, tror jag ställt den förut, men iallafall. Hur många IVF tänker ni göra? Hur många har ni gjort? Hur mycket pengar har ni hittills lagt ut? Hur många IVF är rimligt? Detta är min femte IVF, men då har vi ju lyckas en gång o fått en son. Detta är tredeje syskonförsöket. Sammanlagt är vi upp i nästan 100000, men då har vi bara betalat en del själva .Det mesta har vi fått sponsrat från mina föräldrar.

Min plan är att inte behöva fler försök men ja, allt är ändrat och planerat till nästa eventuella gång!

Min akupunktör har också pratat mycket om karp som dessvärre kanppt går att få tag på här. HIttade karp i tablettform (!) men det ville inte akupunktören råda till.
 
Min immunolgexpert till läkare är inte särskilt intresserad av mitt TSH - däremot T4 när det handlar om just fertilitet. Hans långa sköna argumentation har jag tyvärr inte kompetens nog att återge, jag klamrar mig envist fast vid mitt TSH i våra diskussioner men jag får ju alltid ge mig, såklart  så jag kan ändå råda att kolla det också, för säkerhetskull, när man ändå är igång. Det ska ligga på 10-16. Båda värdena är för övrigt perfekta & stabila på mig nu

Näru Chichisita, inga pengar tillbaks här heller och det retar gallfeber på mig... Men det får man väl kanske inte heller om man köper ett 10-kort på ett gym och bara går en gång  Och blir man gravid på första eller andra försöker så är man ju överlycklig ändå och tycker det är värt varje öre såklart men lite fult tycker jag det är  Och du, snart är det måndag! Lycka till!

Vi har lagt ut 115 000 än så länge. Banklån.  Vi har gjort totalt 4 återföringar (2 ICSI + 2 FET) och planerar att göra minst två färskförsök till innan jag fyller 43 om allt klaffar. Ett i maj och kanske det sista i augusti. Har inget hänt då kanske det blir en paus eller en ev tiggarstråt efer pengar. Troligtvis hos banken igen då våra närmaste vägrar hjälpa oss även fast de har råd. De tycker att vi får skylla oss själva att vi har så dålig ekonomi. Det kan hända att vi gör ÄD i Åbo i Finland som sista utväg om vi ärver pengar så småningom eller vinner på lotteri. Det som är bra med ÄD är ju att åldersgränsen är 50 i Riga och St Petersburg om vi inte skulle få tag i pengar innan jag fyller 46 som är absolut gräns i Finland.

Upp till sex-sju försök är rimligt. Speciellt om man är över 35 och ännu mer så om man är 40. 

Vi har ett halvt färskförsök kvar sen blir det nog max ett 3-pack till.

Vi är redan uppe i ca 70 000 kronor och det är bara andra försöket. Det blev inget till frysen förra gången.  Vi sa tidigare att vi skulle göra max tre försök men jag vacklar redan om det. Hur vi ska få ihop pengar vet jag inte. Vi har dessutom lagt ut en hel del på att försöka bli gravida genom inseminering under tre års tid innan vi gick över till IVF. Nu är inseminering inte något altenativ längre eftersom jag pga två utomkveds inte längre har några äggledare. Vet inte hur många försök vi kommer att göra, det hänger nog på hur många försök vi lyckas skrapa ihop pengar till. Men om vi har tur så lyckas detta försök och då behöver vi inte fundera mer på detta. Några syskon tror jag inte att vi kommer att försöka oss på det kommer nog att vara för sent för det och med tanke på hur många år vi har fått försöka hittills utan att lyckas så känns det inte realistiskt. Förutom pengarna är det också klurigt att få det att gå ihop med jobbet. Jag har jättemycket resor i mitt jobb vilket gör det svårt att klämma in behandlingarna. Att säga upp sig är ju heller inget alternativ eftersom vi då inte skulle kunna betala behandlingarna.

Inanna68: Det var hårda ord av dina närmaste angående er ekonomi o att hjälp er ekomiskt! Mina föräldrar har betalat en väldigt stor del av de 100000, en väldigt liten del har vi betalat själva o en liten del har vi lånat av dem. Sonen kostade "bara" 44000, eftersom vi då kunde köpa 3- pack, men nu är jag ju för gammal för det. Det ev syskonet har ju redan kostat mer o ännu har vi ju inget +.

Ja, min pappa är tyvärr mer intresserad av sig själv och att leva det goda livet än att bli morfar för första gången i sitt liv.  Och min sambos farmor som också har det gott ställt vill inte heller hjälpa oss fast han är hennes enda levande släkting. Men som tur är har vi fått banklån och har hittills löst det på egen hand. Vill inte heller hamna i tacksamhetsskuld hos någon som inte tycker att vi förtjänar hjälp. Min mamma som inte har det så fett själv har lovat att hjälpa oss med lite pengar om det skulle krisa rejält så där har vi i alla fall stöd. Det känns oerhört jobbigt att något sånt här som har att göra med själva livets värde ska bli en rent ekonomisk fråga. Men det är bara att hoppas att turen är med oss de här sista försöken. Då har vi i alla fall gjort vad vi har kunnat även om vi blir helt lottlösa.

Ufff, huuu. Ja, du, det är kanske i sådana här situationer som människors olika sidor framträder. Det är också totalt vansinne att barn eller icke barn kan vara en ekonomisk fråga i ett land där man behöver barn och där man kommit underfund med att inkomsten till staten är större än kostnaden för provrörsbefruktningar. Jag tror faktiskt at det kommer att ändras inom några år, men dessvärre efter vår fertilitetstid. Man önskar så att man kunde hjälpa alla på nåt vis, det ekonomiska är en allför tung börda att bära ovanpå alla andra känslor.  

Vi har betalat ca 75000 för dottern (2IVF med mediciner, extrakontroller etc). Nu är planen att köra tre syskonförsök & sedan ge upp. Vi har fått 20000 av min mamma sedan har jag betalat resten själv (är ganska duktig på att spara vilket inte sambon är) Har sparat till 3 försök till och även om man skulle ha råd med fler så tror jag inte att jag orkar mer än 3 försök till. Men man kanske ändrar sig? Ska ju börja spraya efter nästa mens. Ser både fram emot det samt inte alls. Det är ju spännande men väldigt pykiskt jobbigt att hoppas, vara orolig osv. Ja är det några som vet så är det ju Ni.

Kram

Det borde vara som i exempelvis Finland och Frankrike där staten finansierar provrörsbefruktningar upp till 43 års ålder. Vi får hoppas att allt förändras i framtiden men jag har bara det här året på mig. Det känns som om jag hamnat i mitt livs värsta kris just nu. Till och från vill jag bara ge upp från och med detta nu eftersom jag ändå misstänker att min äggkvalité inte längre är tillräcklig.

Förlåt alla för mitt gnäll!