IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Jag har också lagt alla piller på hyllan för tillfället. Är snudd på "utbränd" på vitaminer, och får knappt i mig Folsyra. Vad gäller män, så är min också trilsk. På alla möjliga plan för tillfället. Idag försökte jag övertala honom att vi skippar utlandssemester i sommar och gör en IVF i Danmark istället (tjoho, jag hör själv vad fantastiskt roligt det låter i hans öron ). Han började nästan gråta och sa "jag VILL åka till Medelhavet och ligga på en strand och njuta". Vi har inte råd att göra både och just nu. Så det blir 1 vecka vid Medelhavet; och förhoppningsvis "hemmagjord" bebis istället.

Zinfandel: tyvärr har jag passerat åldersgränsen för lightvarianten. Men det kan väl vara något för dig, eller hur ?

Jag förstår inte hur CvL prognosmodell funkar som den är beskriven i dagens artikel i DN: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ny-metod-hjalper-barnlosa. Menar dom att det kan vara lättare öht att bli gravid med 1 återfört embryo istället för 2; eller att prognosen för en lyckad graviditet är bättre med enlinggraviditet?  

Snösport: jag tror att det finns sol- kombo ivf-resor till Kreta. Kanske inget för dig som gillar aktivitet; och säkert svindyrt. 

Kalimero: bra gjort, jag funderade också på att mejla DN. Ser fram emot att höra vad de svarar dig. Instämmer med er andra; artikeln är urdålig. Procent hit och dit. Och att tala om det som en ny metod :-O! Och kattenizze; förstår att du blir ledsen över att läsa så mycket negativt om tvillinggraviditeter; de flesta av oss som kämpar för barn tror jag drömmer om en tvillinggraviditet. Det är ju fantastiskt att du har två små knoddar i magen *avis* !!!  

Vet ni, jag börja sakteligen att förstå min kära sambo att han börjar få nog. Det här skulle bli vår sextonde återföring, det är ju helt galet mycket. Direkt efter varje behandling tänker jag alltid "aldrig mer", men så går det någon vecka och så smyger hoppet tillbaka. Och orken. Även min läkare har börjat prata med mig om att jag kanske måste närma mig/processa ett mentalt avslut på vår IVF-resa trots att vi fortsätter att få fina embryon. Någon gång måste man bestämma sig för att det är den sista gången. Men jag vet inte om jag har förmåga att sätta stopp så länge läkarna ger oss en rimlig chans. Jag har ju fått ett mirakel, och jag trodde aldrig att jag skulle kämpa så hårt för ett syskon. Men det är som min ork/kamp delvis består av att jag är jättearg och och besviken över att jag inte har fått valfriheten att välja själv om/när jag ska få barn. Och den ilskan tycks vara svår att tämja. Oj, vad jag pladdrar på idag...men jag vet helt enkelt inte hur jag ska kunna närma mig ett avslut om sambon säger nej till fler behandlingar. Och ekonomin säger definitivt nej till fler behandlingar.

Sorry, ligger helt efter i er kommunikation idag. Skriver inlägg samtidigt som jag gör tusen andra saker och hänger inte med att kommentera de senaste inläggen. Det är en snurrig dag idag, känner jag.

Kram, kram.

 

Zinfandel: sonen kom på tionde återföringen (6 FET och 4 ET) och han är embryo nr 16 som återfördes. Och nu har vi gjort 5 syskonförsök. Jag har ju 2 i frysen på CvL, men jag har kommit fram till att jag hellre vill satsa på ett nytt färskförsök i Danmark. Och den här gången skulle jag vilja testa en något lägre dos och förhoppningsvis få någon extra sprutdag istället. 

Kalimero: du är verkligen duktig på att hitta info. Förresten, hur går det med Pergon?

Förstår att det känns väldigt "light" att bara knapra piller. Men det är väldigt intressant att du gör det här månaden efter Ludmilas behandling. Det är helt rätt strategi av er att prova något helt nytt, tycker jag! 

Ha,ha, vi är vana, han blir kallad "flicka" dagligen....han råkar se ut som en flicka !

Förresten, när sonen blev till så sprutade jag i 14 dagar (långa metoden), jag hade startat med en för låg dos (225 IE Puregon), och på sprutdag 9 höjde de till 300 IE och förlängde sprutperioden. Men av 14 äggblåsor blev det "bara" 4 ägg den gången; 2 ägg befruktades som återfördes varav en blev sonen. Så på det stora hela så trodde vi att det var en misslyckad behandling med få ägg; men det visade sig vara den BÄSTA av dem alla! Men det har ju gått några år sedan dess; och vid mina senaste behandlingar har jag kört med högsta dosen från start och ca 11 dagar sprutdagar har det blivit. Förutom när jag fick Fostimon då det också blev en lång sprutperiod (men inget plus). Jag tror inte att min kropp skulle kicka igång på 225 IE nu för tiden; men OM det blir en behandling till så ska vill jag prova med en lägre dos från start (kanske 375 IE) och sedan hoppas på fler sprutdagar även med korta metoden.

Zin: jag blir helt matt när jag läser om bemötandet hos din gyn. Det är ju HELT VANSINNIGT att det är stört omöjligt att få göra adekvata undersökningar!

Veronica: jag tycker att du ska göra en kontroll å det snaraste. Du ska inte gå runt och ha ont. Kram!

Susanne: välkommen till oss!

Snösport och slemmis: oj vad spännande med era test! Ni vet att vi håller tummarna så hårt vi kan!
 

Snösport: okej, men du gör helt rätt i att avvakta med avslut av proggisarna till du har testat på rätt dag. Om det inte blir en Snösportare den här cykeln; så hoppas jag innerligt att det blir en nästa cykel så att du slipper göra fler behandlingar.