Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Hjälp! Nu har jag fått en glad gubbe och bör alltså åka imorgon! Men jag känner mig inte riktig redo... Dessutom är jag rädd för att köra tidigt imorgon bitti eftersom det ska bli nollgradigt, är rädd för halkan. Men inte lär det vara bättre väglag om en månad...Fas då kanske jag har vinterdäcken på. Hjälp, hur ska jag göra?? Måste bestämma mig snabbt ju... 

Först och främst kan jag väl tycka att du borde känna dig redo. Men blir man någonsin helt redo egentligen??

Ang körningen... Var kör du från? Ska du till K-hamn?

Jag är nog eg redo men blir bara stressad o lite rädd... Kör från Jönköping till Malmö,sen tåg över till Köpenhamn

Jadu, det är svårt att ge råd om sånt. Öh ja, snart ska man byta till vinterdäck. Tradigt.

Jag va inte riktigt redo heller men som Miss smilla sa när är man egentligen helt redo? Ang väglaget så förstår jag precis va du menar, jag satte på året om däck idag så jag känner mig rätt trygg nu. Men om det inte känns bra så vänta en månad, men som du säger, kanske är väglaget sämre? Det kan ju tom ha kommit snö då och är ännu värre. Annars åk imorgon men ta det lugnt o försiktigt se till att ha gott om tid så du kan köra lugnt o sakta! 

Ja en sak är säker, skåningar kan inte köra om det är snö, så du har större chans att komma fram i tid denna omgången

Hahahaha 

Månblomma: Hoppas du är på väg nu (såvida du inte behöver mer betänketid förstås)! Säger som de andra, är man någonsin helt redo egentligen? Lycka till!

Lycka till månblomma! Om du åkte, annars blir det precis lika bra nästa månad =)

Hej alla! Tack för alla peppande tankar, tyvärr hann jag inte läsa dem, bara ett par från miss Smillas. Känner mig sorgsen för jag sitter här utan simmare i mig, var inte helt redo utan väntar tills nästa månad. Vi åkte faktiskt, dock inte med bilen utan tog en nattbuss ner men ju närmare vi kom kliniken desto tyngre tryck över bröstet fick jag och väl framme utanför kliniken hade jag riktig ågren. Det hjälpte inte att min dotter började storgråta över att vi inte kommer vara själva längre... Eftersom jag inte var helt övertygad själv kunde jag inte övertyga henne om att det var rätt. På vägen till kliniken mötte vi de ena raglande danska männen efter de andra, alla fulla efter lördagsnatten. Det gjorde det hela ännu värre. Jag tänkte,undrar om han är donator? Eller kanske han? osv. Jag har ju som ni nog förstår efter mina senaste inlägg hakat upp mig på ursprunget och hur barrnet kommer ta det samt känslan av att barnet kan ha måååånga halvsyskon (genetiskt sett) och att man inte har en aning om vem man "skapat ett barn med". Var inte helt redo, måste bearbeta alla tankar och känslor och bli redo till nästa månad för barn vill jag ha!!!!  Får försöka intala mig att jag skapar ett barn själv... Alltså utan inblandning av en man... Hoppas på bra väglag i november fast jag har nog bestämt mig för att inte köra utan kommer nog ta tåget eller Swebus. Känns så surt att ha missat en äl!!! Och särskilt när vi ändå åkte dit!!!! Nästa gång vill jag bli glad när jag får den glada gubben,nu blev jag mest rädd och bara det säger ju sitt; jag var inte klar med alla tankar än.  Men det ska jag bli , har ju en månad på mig... Hur handskades ni andra med era tankar om de någonsin liknade mina?