Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Lycka till Carrebarre

Tack alla ni  

Lycka till Carrebarre!!!

Jag har äntligen börjat känna av att äl är på gång, tror jag åker på fredag eller i helgen om inte min kropp känner av den enorma stress och nervositet jag känner redan. Kommer nog flippa ur när det är dags. Gode gud. Ska packa väskan imorgon ifall vi sover över i Malmö prinsessan och jag, om jag ska packa när glad gubbe visar sig glömmer jag nog minst hälften. Är så rädd. Vågar jag verkligen...?

Allt var perfekt med min lilla mini och troligen väntar jag en liten tjej!

åh grattis!!

Och grattis Carrebarre
Det verkar bli flera som letar efter plus runt samma tidpunkt

Mmmbop: Vad skönt att höra! Och vad kul med en tjej !

Klart du vågar! Om jag vågar så vågar du...jag kan säga att jag balla ur totalt efter jag hade ringt eller egentligen strax innan jag ringde, jag glömde tom att slå landsnumret innan, och fick nästan tunnel seende. Men efter ca en timme hade nerverna lugnat sig och jag började planera resan ner på riktigt. Och  om bara några timmar sitter jag i bilen ner...och det här är det absolut viktigaste och största jag gjort hittills i mitt liv och det känns bra. Trots att det pirrar till lite då o då i magen men tror att det mest är förväntan och lite rädsla inför det okända, vad som händer när jag väl kommer väl dit osv. Månblomma jag är nog den absolut mest fegaste och mest osäkraste tjej när det gäller sånna här viktiga saker. Att verkligen våga det här kommer att vara det bästa jag någonsin gjort och jag tror att du kommer känna det samma...men sen är det upp till dig att bestämma och känna vad som känns bäst för dig. 

Åhh va underbart!  Och va skönt att få veta att allt är ok med den lilla där inne! 

Tack Carrebarre . Är bara så rädd för hur barnet i fråga kommer reagera när h*n är större, om h*n kommer må dåligt av att inte veta om hela sitt ursprung. Jag har valt en öppen donator men h*n kommer ju ha många tankar innan dens 18-årsdag... Svårt beslut men jag tror min längtan är starkare än rädslan.Och du, varmt lycka till i morgon !! 

Ja, det är ju det som är det svåraste, att man inte vet hur barnet kommer "ta det". Det är nog så himla olika från unge till unge. Men jag hoppas vi kan göra dom till trygga, älskade små individer trots att de säkerligen kommer sakna en pappa! Jag har funderat en del på att tillfråga en killkompis om han vill vara fadder/gudfar som en sorts extrapappa eller manlig förebild som barnet kan ha.