Gloxy: oj vilken jobbig förlossning du hade! Tack för berättelsen. Jo visst är det jobbigt när kroppen inte fungerar med att producera den mjölk som behlvs. Min tjej tycker också om att amma o jag tänkte göra det så länge hon vill, men ibland känns det som om jag mest agerar napp.
Sunseed: jag tycker inte epiduralen har varit jobbig att få, men det har lite svårt att ligga stilla pga. Värkar första gången. Epiduralen gjorde att all smärta försvann gör mig, men förlossningen tog tid och jag hade svårt att känna några krystvärkar och därmed svårt att krysta.
Hon vill till mig för att somna efter att hon har fått flaskan. Då har hon ammat innan också.
Kul att läsa olika förlossningsupplevelser. Jag själv var missnöjd med min första och hade sett fram emot att få min andra annarlunda och förhoppningsvis bättre, men nu blev det ju snitt. Jag gick sönder mycket och blödde mycket, trots det så försökte de laga på plats och kan säga att det inte blev bra så behöver operara om mig nu när det inte blir fler förlossningar. Eftervården var inte heller så bra för trots att jag sa att jag blödde enormt mycket- bara forsa blod ur mig så sa de att det var normalt och att det skulle läka fint där nere. Hade när de väl tog ett blodvärde, två dagar senare sjunkit från 140 till 70. Hoppas jag inte skrämmer dig sunseed, men jag kan bara rekomendera att om du går sönder och blöder se till att de kollar ett blodvärde så du slipper bli trött, tror att det kan ha en påverkan på amningen med.
Ja jag är också lite avis på de som har förlossningen framför sig!
Jag upplevde inte heller min som en skräckupplevelse, men jag hade också svårt med krystningen då jag inte kände några värkar och för mig tog krystningen en timme och jag kände att de forcerade fram det då de trycke på magen trots bra hjärtljud.
Najje: också impad över att du fixade två vaginalt, men skönt att slippa snitt och restriktionerna därefter.
Sunseed: håller tummarna jag med åt dig!
Sunseed: jo jag kände så jag med, kan vara huvudet som trycker nedåt.
Sunseed: blir nog bra att fråga om det, men visst kände jag av det till och från men vet inte riktigt från vilken vecka.
Ah måste bara klaga av mig lite. Blir just nu galen på min man. Han kan inte tygla sitt humör när han är stressad och höjer rösten och svär åt allt hela tiden, min stora tjej bli ledsen och då bli jag det med. Han känner sig stressad på morgonen när han ska lämna henne, får lämna först åtta o då måste hon ha ätit frukost och det tycker han stt han har svårt att hinna och blir arg om hon trotsar, men det hör ju till! Han tycker att han måste göra allt, men det enda han gör extra mot förut är att jag inte dammsuger och tar storhandlingar pga. Restriktionerna efter snittet, är ju inte varjedag sysslor hos oss så förstår inte stressen i det. Blir galen på hans humör, han undrar hela tiden när jag kan börja göra det och verkar tycks att jag ska göra allt bara för att jag är föräldraledig och tycker att jag roar mig när jag träffar folk. Ja vet inte hur jag ska få honom att förstå att bara för att jag är föräldraledig så är jag inte ledig....
Sp otroligt konstigt, ett inlägg som jag gjorde igår finns inte? Hur som... Gloxy: tack för omtanke. Ja det kan nog vara så att jag är för snäll för att undvika konflikter och höjda röster.,, Men även pm vi inte ar det jämställt i våra sysslor så har han alltid fått handla någon gång samt dammsuga så det tycker jag han ska fortsätta med även nu när jag är föräldraledig. Förslaget med att gå upp tidigare på morgonen och att han behöver jobba med att tygla sin stress har han själv påpekat nu så får se om han bättrar sig! Glad alla hjärtans dag allihopa!