MissCat: vad bra att du får hjälp och att du har pratat med din man om det. Jag var nog egentligen lite på gränsen också, min man var inte mkt till hjälp och jag hade två bebisar att ta hand om, gjorde det mesta själv.
Ta nu hand om dig. Jag tänker att du kanske ska ta hjälp utifrån tex städhjälp, färdiga matkassar etc för att kunna fokusera på att må bra. Vi finns här för dig! Kraam!
Sunseed: mina killar är precis som de var i magen. Adrian är överallt och kör sitt eget race, Luca är lugnare och anpassar sig mer efter situationen.
Hemulen: stort grattis och tvillingar!! Underbart!! Jag fick mina tvillingpojkar i april, gick till v 38+5!
Säger bara; SE till att bli sjukskriven!!! Jag fick åka in till akuten i v 20 med sammandragningar pga arbetsbördan (arbetar som förskollärare) och läkaren sjukskrev mig direkt eftersom risken att de skulle födas för tidigt var stor och pga min fruktansvärda foglossning. Du ska orka bära två bebisar och sedan ta hand om dem så se till att bli sjukskriven. Jag hade inga problem med försäkringskassan eftersom de vet om riskerna med tvillingar och de tog även hänsyn till att jag är IVFare med flera missfall bakom mig.
Iallafall; stort grattis till dubbel lycka! Det är jätteroligt att vara tvillingmamma! 
Sunseed: va bra den kursen låter!! En sådan hade jag och min man behövt att gå innan. Han hade väldigt lite förståelse för hur jobbig amningen var i början, visst pratades det om det på föräldragruppen men väldigt ytligt. Låter som hon som håller i kursen har en sund inställning och bra att du känner dig stärkt av den så du kan du göra som du vill på BB!
Åh, jag blir alldeles nostalgisk när ni pratar förlossning!!! Min gick, tyckte jag, relativt snabbt för att vara första gången och dessutom två!
Jag hade så många kontroller innan på smvc så jag hann fråga och förbereda mig bra. Såklart var det nervöst innan, men mot slutet ville jag bara ha ut dem! Jag kommer ihåg att jag satt och grät på natten innan de kom och bara tänkte "kooooom uuuuuuuuut!!!" Men sen bestämde jag mig för att ,"nä, de kommer ut när de är redo, det finns inget jag kan göra". Då var kl kanske 1.50 och jag gick och lade mig. Kl 2 hörde jag ett "klick" och jag flög upp ur sängen och vattnet forsade. Ringde in , fick tid dagen efter, la på, värkarna startade, ringde när det var 4 min mellan och skulle komma in. Kl 4.45 var vi inne, öppen 4 cm. Bad om epidural Kl 6.30 var jag helt öppen så ingen epidural för mig! Hade lustgasen när jag öppnade mig för värkarna var fruktansvärt intensiva, ville stå upp mot gåstolen eller hänga på sängkanten.
Jag kräktes pga att jag fick en fruktansvärd halsbränna.
Så 6.30 skulle jag börja krysta, men kände inga krystvärkar. De fick säga till mig att krysta, jag somnade emellan och försökte få dem att förstå att jag ville sova nu!
4 timmar låg jag och krystade, hade värkstimulerande dropp, men kände inte av det. Så den där känslan att "nu kommer han, nu måste jag krysta" kände aldrig jag. Efter 4 timmars krystande var jag rätt trött och då säger en av läkarna "nu är han snart här, inom tio minuter är du färdig". Det är jag väl för fan inte, jag ska ju ha ut en till, väser jag!
Jag älskade vår barnmorska och läkarna som var med var så lugna och trygga. Det som var det bra och viktigt var att de gjorde min man till en del av teamet, uppmuntrade honom att hjälpa till etc.
Jag hade en suverän förlossning trots lång krystningsfas. Ja jisses vilken underbar, häftig, omvälvande och fantastisk upplevelse!!!
Vill bara tillägga att Adrian föddes 10.38 och Luca 11.01 så från det att vattnet gick till båda var ute tog det 9 timmar. Helt okej!
Är lite avundsjuk på er som har det framför er och som är gravida.
Gloxi: de vill så långt det går att man ska föda vaginalt. Men hade de legat på tvären eller ettan med huvudet upp så hade det ju inte varit några alternativ. Jag är glad att jag fick föda vaginalt, tror det är jobbigare att ta hand om två bebisar när man är snittad. Men allt går ju
Jag ska säga att Luca tog jag bara i två ggr så kom han ut. Adde hade ju liksom banat vägen för honom. 
Det som var, var att han bubblade iväg när han fick mer utrymme så de fick vända rätt honom. Men det gick ju bra det med
MissCat: underbart att du har tappat så mycket, folk känner väl knappt igen dig då ;)
Ojoj, fattar inte hur du orkar fixa allt, vet hur mkt jobb det är. Blir det ett stort bröllop/dop? Ta massor av hjälp så du inte kraschar.
Härligt med klänningen, så var det för mig också, Den bara var så rätt. Fortsätt uppdatera, spännande att höra om tycker jag. Hoppas lille L mår bra. Kram!
Lustgasen är lite trixig. Min man hade stenkoll och sa till om jag inte andades tillräckligt djupt (man kunde se det på en bälg eller vad det kallas).