MissCat: det är tungt mot slutet! Jag vet när jag var i v 28 så hade jag enorm separationsångest över magen, ville ha dem därinne lääänge. Efter v 35 ville jag bara ha ut dem. Satt uppe på nätterna och grät för jag var så stor och tung, kunde inte ligga, sitta, stå, sova. Men så är det, då är man redo att bli mamma, nästa steg liksom. De sista veckorna är sega, men snart är bebisen på utsidan!!
Jobbigt att UVI inte vill ge med sig. Bra att de tömmer dig, som sunseed skriver; tänk på ÄP så verkar det mesta enkelt ;)
Sunseed: man måste inte vara himlastormande, rosafluffigt lycklig hela tiden! Man får oroa sig och tycka det är jobbigt ibland. Mycket är hormoner (och det blir inte bättre efter förlossningen;)) men sen är det ju faktiskt så att livet kommer förändras totalt och det är mkt att tänka på. Ta de jobbiga dagarna med de lättare, det är inget otacksamt i det! Kram!