December bebis 2013

Plopps80, jag fryser alltid mer när jag är gravid. Tror det är rätt vanligt faktiskt.

Hej, jag är gravid i vecka 20 med bf 10 dec. Det är barn nr två men mitt första biologiska. Har varit orolig och nervös under graviditeten att något ska gå fel, men jag tror det börjar lätta lite nu. Hoppas.
Jag känner inga tydliga rörelser än, har moderkakan i framvägg så det lär kunna dröja ett tag till. Har inte känt sparkar och det jag har känt är svårt att definiera. Det händer ju så mycket i magtrakten och tarmarna och annat.

Har hittills gått upp 7-8 kg. Är det mycket? Känns så. Äter mer också, och mer onyttigt än jag brukar tyvärr.
Magen syns om man känner mig men den är inte jättestor tycker jag. Jag tror att om man inte känner mig eller vet hur jag brukar se ut så kan man nog tro att jag bara har lite mage.

Såg att ni pratade om bm-besök. Vi går dit ofta pga min oro. Vi har gjort hittills fyra ultraljud varav ett rul men nu blir det nog inget mer om det inte behövs något tul eller så. Normalt hos oss är en gång i månaden från och med nu och inget sedan inskrivningen ca v 11 men jag har fått komma och lyssna på hjärtat två gånger däremellan, i vecka 14 och 17 och sedan gjorde vi rul i vecka 19 och så har vi vanlig tid i morgon men ska dit igen om två veckor innan i ska på en semesterresa och sedan får vi se. Då kanske jag känner sparkar och jag hoppas jag ska vara lugnare då. Tycker det känns så bra att de lyssnar på våra behov och tar sig tid för oss. Vår barnmorska vet också vår historia och att vi har haft några missfall förut och så.

Jo, det kanske inte känns superextremt, men jag antar att det ändå kommer bli än värre mot slutet så jag lär ju sluta på minst +20 kg? Visst är det så, att det blir värst på slutet?
Det är inte världens grej egentligen, men jag har rätt svårt att gå ned och lite halvmeckig relation till mat och vikt tyvärr fast jag försöker strunta i det eller ialla fall inte tänka på det.

Tror jag kände bebisen idag. Inte som sparkar utan som att något rörde om i magen. Kändes som den gjorde ett par volter ungefär. Kittlade lite. Har känt liknande tidigare, men idag kändes det lite mer. Känner ni igen det?

Angående astma och allergi så har jag båda men har inte känt av det något sedan jag blev gravid. Vet inte om det är graviditeten eller akupunkturbehandlingen jag gick på innan den.

Idag har vi tänkt lite på vagn. Vi använde inte liggvagn så hemskt mycket med första barnet, men det kan ju vara bra att ha en ändå. Tycker kronan city verkar bra men kanske lite trångt i mjukliften. Plus att det tar emot att köpa en ny vagn, vill helst köpa en för ca 3-4000 och då hellre en begagnad av bra märke än en sämre ny. Men den perfekta vagnen verkar verkligen inte finnas.

Mysigt. Kände för någon vecka eller några veckor sedan men det var inte lika starkt då så jag var mer osäker. Spännande med rul. För mig känns det som att det var efter rul som allting började på något vis. 

Vi har kollat båda gångerna. För mig som har varit väldigt orolig under båda graviditeterna har det hjälp till att få det att kännas mer verkligt när vi har kunnat sätta namn på barnen och så. Det är inte som att vi anpassar inköp och inredning efter kön, (däremot namn!) men det känns å andra sidan inte heller som en särskilt spännande överraskning, det är ju bara ett kön ju, säger ingenting om vad det är för person som ligger i magen och det är ju det som ska bli spännande att lära känna. Tycker jag.

Jag minns inte om vi bytte blöjor på natten, precis i början kanske. I början bajsar de ju i princip varje gång de äter (inte alla men många). Men det var inget varaktigt iallafall. Fast det kan väl bli på ena eller andra sättet. Vi hade också ett litet badrum i början men vi använde inte skötplatsen vi hade gjort i ordning. Vi bytte blöja där vi var och tog med henne till badrummet och sköljde av henne. Vi har aldrig använt våtservetter utan sköljde av henne och torkade henne och satte på en ny blöja. Skötbord kändes överflödigt. Även spjälsängen visade sig vara överflödig. Vi använde den aldrig och det slutade att vi gav bort den oanvänd till dotterns kusin.

Är man noga med att man vill ha barnet i egen säng är det säkert bra att vänja bebisen vid det från början, annars har jag lärt mig att ta behoven efter att de kommer upp. Onödigt att köpa en massa saker som visar sig vara överflödiga eller felaktiga. Bröstpump kom vi aldrig att använda heller, men det trodde vi att vi absolut måste köpa innan. Vagn var det långt ifrån så bråttom med som vi trodde. Vi använde den i princip först från att vår dotter vår några månader. Våtservetter var en annan sådan grej som vi trodde att vi bara måste ha, vi hade köpt på oss men när det väl var dags ville vi inte använda dem.

En del kläder blev också oanvända. Bodys och sparkbyxor i storlek 74 eller större t ex.

Jag gillar inte rapsolja för jag står inte ut med lukten tyvärr, men mandelolja har alltid funkat bra för oss. Men vår dotter bajsade inte i blöjan efter hon var ca två tre månader så det blev ju inte särskilt svårt att hålla rent heller.

Sjal däremot har jag inte trivts i, vi har kört bärsele.

Jag har inte fött min dotter själv så ammat henne har jag inte gjort alls, men jag planerar att låta detta barnet dia tills det tröttnar, om det inte skulle bli så att jag gör det först.
Däremot hoppas jag att det också vill ta flaska för det underlättar väldigt tycker jag.

Bajsblöjor överlag hoppas jag att vi ska slippa även denna gång. Amningsbajset går väl an men så fort de börjar äta vanlig mat tycker jag att det blir lite obehagligt faktiskt.

I övrigt är jag irriterad idag för att en kompis skrev på min facebooksida och gratulerade mig till bebisen. Det är så himla osnyggt att göra så när jag inte själv har skrivit något, eller ens sagt något direkt till henne. Vi har inte riktigt hunnit berätta för att vänner så nu var det en gammal barndomskompis till mig som smsade. Har tagit bort kommentaren, som ju är skriven i all välmening, men för mig som är rätt privat på min sida känns det inte okej att outa andras angelägenheter sådär. 

Varken jag eller sambo anvämder vår facebook så mycket och väldigt sällan till att berätta saker för massor av folk. Jag har många kontakter på facebook och långt i från alla är så nära. Det är gamla pluggkompisar och folk jag har jobbat med och bekanta och så vidare, jag lägger till alla som frågar (om jag vet vilka de är). Så jag är inte speciellt privat, lägger inte upp massa bilder eller postar statusdateringar eller annat.

Så de har aldrig slagit mig att ändra inställningarna (som du föreslog Repan), det behövs ju i regel aldrig. Den här personen hade ju inte ens hört det från oss personligen, det borde väl säga henne någonting kan man tycka... Även om hon bara menar väl och ä en gullig och snäll person. Hon har väl bara en annan inställning till sociala medier och gränsen för det privata.

En annan gång för några år sedan hade vi fest här hemma och bjöd en del vänner men kunde tyvärr inte bjuda alla (vad det nu är). Då var det en som tackade nej på min facebookvägg, fast inbjudan inte hade kommit via facebook alls. Det var också klantigt för det fanns ju folk (som dessutom stod oss närmre, denna person blev bjuden för att hen var en i en grupp där alla andra skulle bli bjudna) och la ut texten. Det blev också tokigt och vi fick några meddelanden som jag uppfattade som besvikna "såg att ni skulle ha fest. hoppas det blev en jättefin dag!"

Oh, well.Man har olika inställning till sociala medier helt enkelt. Och till en massa annat.