December bebis 2013

Klira, vad otäckt det låter! Skulle inte ha nöjt mig med att höra att allt såg bra ut. Någonting var ju uppenbarligen fel, och det låter ju misstänkt likt tia/stroke/proppar eller något liknande och det vill man ju kolla upp.

Någon annan som fortfarande har problem med humöret. 19+5 idag och världens sämsta tålamod har jag, grinig och surig. Känner mig som en sur och usel mamma och en sur och elak sambo. Började gråta nu på morgonen också av världens fjantigaste anledning egentligen. Nu har de andra åkt till stranden och jag ska plocka ihop lunch och komma efter men känner mig ändå bara som att all luft gick ur mig, har ingen lust med någonting. Mer än att min sambo typ ska trösta mig.

Vi har berättat, dels för att de flesta inte lägger större värdering än vi i det, och dels för att i den mån de gör det (våra föräldrar har luftat några konstiga idéer utifrån bebisens kön) så känns det bra att göra upp med det nu. Men det förutsätter ju att det går att göra upp med dem, och våra föräldrar är egentligen rätt lika oss i sina åsikter om kön och könsroller, men med vissa gamla obearbetade känslor eller föreställningar. Synliggör man dem så lägger de ned dem, och då är det ju värt att jobba på. Och i och för sig, även om folk inte skulle vara benägna att ändra sig så skulle det ändå kännas skönt att hinna visa var skåpet ska stå så att säga.

Jag har aldrigt uppfattat det som att flickor inte ska få vara fina eller leka prinsessor. Men, dels undrar jag om barnen verkligen väljer så väldigt mycket själv, tror att de tar mycket intryck från sin omgivning snarare och ja, det är min unge och jag föredrar att vara den som uppfostrar henne framför att omgivningen ska göra det. Sedan tror jag att alla, flickor som pojkar, har behov av att känna sig fina. Det har jag inget problem med. Men att flickor lär sig att mäta sitt värde i hur fina de är medan pojkar lär sig att mäta sitt värde i hur tuffa de är tycker jag är tråkigt.

Jag fattar inte riktigt varför syskonens namn måste passa ihop? Det är hur som helst ingenting vi tänker på alls.

Apropå vagn lutar det åt en kronan för vår del. Egentligen känns det ovärt att köpa en vagn för flera tusen som man bara ska ha i drygt ett år, men vi tror vi vill ha en med svängbara hjul och de modellerna är inte lätta att hitta begagnade. Fast vi får se.

Ja, så klart, men jag fattar inte. Det vill säga, jag kritiserar inte utan jag undrar vad tanken är? Det vore intressant om någon kunde förklara för jag hör det där ibland men jag förstår inte vad man menar. Vad innebär det att namn passar ihop, t ex?

Det beror ju på var barnet är gjort. Är det gjort i Sverige blir båda automatiskt föräldrar, men inte om det är gjort utomlands. Och vårdnadshavare har väl med vårdnaden att göra, alltså den förälder som föder barnet har ensam vårdnad tills de skriver på papper om delad vårdnad.

Tack för förklaringar om namnmatchning. Nu fattar jag hur ni menar. Jag tänker nog att det där ger sig, precis som med par som blir ihop. Hör eller säger man dem ihop tillräckligt mycket så tycker man att de hör ihop till slut.

Ja, vad konstigt att folk ska ha åsikter om det. Det är väl inget man lägger sig i? Fast om någon skulle döpa sitt barn till typ Lucifer, Demona eller Gollum skulle jag nog fråga hur det kom sig.

Vad ska han heta?