December bebis 2013

Klart att det inte tjänar något till. Men det är som det är. Det har ju sällan med logik att göra. Och varken logik eller statistik kan ju rå på de situationer när saker går fel. Jag förstår vad du menar, och att du menar väl, och jag är glad för din skull att du kan hålla huvudet kallt. Jag kan inte alltid det, och har verkligen inte kunnat det jämt under den här tiden och då kan det vara så frustrerande när folk säger att jag ska sluta oroa mig. Kunde jag det så skulle jag, jag gör det inte för att jag tror att jag tjänar något på det utan för att jag inte kan låta bli. Jag tror att vi alla har olika sätt att hantera det, vi har våra olika mantran som hjälper oss och ditt och mitt sätt bara krockar helt enkelt. Jag fattar att du menar väl och uppskattar det. :)

Mammatilltvå: Alba är jättefin!Skönt att läsa om dig, för att för mig var det likadant, måttet avvek från kurvan när bebisen hade fixerat sig (tror att hen hade det iallafall, för den var lååångt nere tydligen). Jag blev också lite orolig, speciellt som bebisen är i något liten och jag inte har gått upp så mycket i vikt på sista tiden, men angående måttet så var min barnmorska inte alls orolig för det utan sa att det var helt normalt att magen sjönk i samband med fixeringen. Om samma sak nu hände dig tyder det ju på att hon har rätt dessutom, det verkar inte vara så ovanligt.  

Alltså jag blir tokig på alla dessa barnlåtar. Tills för ett halvår sedan lyssnade vår dotter glatt på samma musik som vi, men nu har hon börjat kräva att få lyssna på barnlåtar och vi ger med oss för husfridens skull. Men på bekostnad av mitt psykiska välmående!

Vårt lyssnande sker dessvärre i bilen. Så egentligen är det för bilfridens, och inte husfridens skull. Hörlurar vore ett alternativ förstås.

Tror också det är bra att öva dem på att underhålla sig själva.

Min beräknades ligga typ 10-12% under medel vilket var helt okej. Jag har inte riktigt bra koll på min vikt eftersom vi inte har någon våg, men jag skenar verkligen inte iväg som jag gjorde i början hehe. Min mage har gått från över medelkurvan till medel, så på det viset är det ju inte särskilt alarmerande och jag tänker att så länge bebisen lever om i magen så är det förmodligen som det ska? Sedan har ju bm koll på alltihop och ser till att fixa de undersökningar som behövs tänker jag mig. Som Miss Kaos sa till mig när jag funderade över detta tidigare i veckan, vi är ju inga maskiner. Men alla medelkurvor och kontrollmätningar vi gör hela tiden kan ju få en att tro att vi ska bete oss som sådana. Så samtidigt som de är till för att kolla att vi har anledning att känna oss lugna skapar ju minsta avvikelse vi inte skulle ha märkt utan dem oro.  

Jag har oroat mig igenom åtminstone de första 25 veckorna av den här graviditeten och det som har hjälpt mig mest är två saker som min bm har sagt: dels att ens oro för att något ska vara fel inte betyder att något faktiskt är fel, oron känns likadan om den är obefogad (vilket den ju oftast är), och dels att när det har gått så här lång tid så är sannolikheten att något ska gå snett med bebisen lika stor som att något plötsligt ska hända mig, eller min sambo eller mitt barn, och det är ju ingenting jag går oroar mig för dagarna i ändå eller ens om någon bryter en rutin eller ändrar en vana eller så. Jag vet inte om det är tankar som kan hjälpa dig, men jag vill dela med mig utifall att...

Onsdag är rätt snart, ändå ja. Jag ska till bm på torsdag. Veckorna går snabbt nu tycker jag!

Pizza och choklad, det låter som att denna hemska dag kanske är på väg att vända för din del...

Jösses, idag har fogvärken accelererat. Har inte ens gått mycket men det gör ont i rumpan när jag går! Eller sitter. Eller ligger, i och för sig.

Blir allt tröttare också, sover allt sämre. Och inte lär det bli bättre för att babyn kommer ut...

Känner också lust att boa (fast det gör jag mer eller mindre alltid i och för sig). Ska köpa en ny säng till dottern tänkte vi, en som även en mamma kan få plats i ifall vi behöver dela upp oss ibland på nätterna.

Vi var på väg att köpa en bil men jag börjar ångra mig. Måste man verkligen ha en kombi bara för att man har två barn (med barnstolar och en vagn)? Trivs egentligen bra med vår lilla vw polo och är osugen på att bränna pengar i onödan.

Träffade en gammal kompis som tyckte att jag var "liten". Jag sa att det var en stund kvar, är bara i v35 och hon sa "ja då hinner du gå upp massor, till 20 åtminstone". Kändes inte muntert, även om jag vet att alla är olika osv.

Ah, det verkar ju rimligare!

8 kg låter ju bekvämt. Men om man går upp massor nu så lär det ju mest vara vätska och så väl? Eller är det envisa fettkilon som ligger och väntar på att attackera oss redan höggravida?

Min bm uttryckte just att bebisen hade borrat ned sig. Är det att den har fixerat sig?

Är i vecka 35! Kommer träffa bm nu i veckan så vi får se vad hon säger.