December bebis 2013

Har härjat som sjutton idag. Rensat och städat och sedan var min sambos kollega med familj här på en spontan middag efter jobbet. Bebisen har rört sig, men inte lika mycket som vanligt. Blir nervös direkt av det. Nu är det igång lite mer, nu när jag har satt mig ned i soffan, så det är säkert okej. Men jag tycker det är så jobbigt att oron ligger så himla nära till hands hela tiden.
Är era bebisar lugnare vissa dagar?

Jag fattar ju att det är normalt att de är olika aktiva olika dagar och den har ju varit igång då och då under dagen, men ändå. Nu känns det skönare för nu är den livligare, nu när jag varvat ned för dagen. Men ändå.

Kände som ett knak i snippan idag, tror det var bebisen som åkte ned ett snäpp. Låter det rimligt?

Har också jätteont i fogarna bak idag, efter allt ståhej och springade. Blir värre och värre, måste ta det lugnt men samtidigt är det så skönt att få saker gjorda.
Däremot har jag inte svamp, bara hemorojder... Har haft besvär med det mer eller mindre konstant sedan jag blev gravid.  

Jo det där med bebisledsknak har jag hört om, men detta hördes ingenting, det kändes bara. Det ilar dock inget, bara känns ibland som det trycker på där nere, men så har det ju känts förut. Ska till bm i veckan, har bebisen tryckt ned sig ett snäpp skyller jag på knaket.

Har, inspirerad härifrån ansat mig idag. Körde i blindo-stil, med ganska lyckat resultat tycker jag. Var dock rädd för att klippa fel när jag använde saxen.  

Skulle vara trevligt om vi kunde avsluta dagen med ett rejält sprattelpass i magen tycker jag.

Jag är kluven, vill samtidigt inte störa liksom (inbillar mig att de tycker det är obekvämt med det kalla) utan sparar sådana tricks till när jag inte har känt den röra sig alls på för länge. Plus att jag är lat, ligger redan i sängen :) Men den är igång lite nu iallafall. Den är inte lika artig som jag och bryr sig inte om ifall den stör för den ligger och pressar på min kissblåsa, så  snart måste jag väl ändå gå upp.

Grattis mammatilltvå85 till lilla Alba!

Plågas av mensvärk/förvärk om nätterna. Inte alla nätter men tillräckligt ofta för att det ska vara störigt. Gillar inte att ta alvedon och sånt men blev tvungen i natt.

Riktiga värkar måste vara överdjävliga.

Tack för omtanken, det är inte prestige utan att jag vill ha kontroll...
Fast jag vet att det är helt normalt blir jag ändå lite orolig, inbillar mig att bebisen är slö (är nog mer att den inte är sjövild men det är illa nog) och att det hänger ihop och att den inte mår bra. Fast samtidigt tror jag inte ens på det själv, det är bara katastrofådran i mig.
Skulle behöva varva ned känner jag, men har inte riktigt möjlighet och jag tror det är den stressen som smittar av sig på lite allt möjligt. Mitt stora barn vaknade med feber härom natten och jag inbillade mig att det var startskottet och att hon hade cancer . För att försvara mig själv, vi har ju kämpat mycket för den här graviditeten med många behandlingar och flera missfall etc så jag tror att det har med det att göra. Undanträngda känslor sedan dess bubblar upp lite då och då. Ska ta itu med det när bebisen är ute om det håller i sig.  

Jag får halsbränna och blir fullproppad i magen snabbt, men jag är även hungrig mycket så det blir att jag åter ofta i stället. Får i mig massor. Har ökat sockerkonsumtionen rejält.

Usch, stackare! Snart vänder det! Lite s.k ensamtid när lillen sover, med en kaffe eller liknande kanske, kanske kan få upp humöret?

Vi hade inte heller så mysig stämning här på morgonen, det blev för stressigt och gnälligt. Och idag måste jag se till att få massor gjort men egentligen vill jag bara ligga i soffan.Det blir absurt om man ska spara grejer i flera år! Vi har en massa babykläder men sen en tid tillbaka har vårt barn egna idéer om vad hon tycker är snyggt och det är som sagt inte säkert att den nya bebisen kommer hålla med. Så att spara allt i flera år för att kanske få använda det igen känns jobbigt tycker jag. Sedan är jag lite för lat även för tradera fast jag borde sälja saker där, men vi ger bort det mesta. Fast i gengäld får vi också en del.Önska jag kunde skylla på att jag inte får  mig tillräckligt, det låter ju vettigt i ditt fall. Men i mitt fall handlar det nog helt enkelt om att jag har trappat upp toleransen och ökat behovet. När jag inte äer sötsaker blir jag inte sugen, och då brukar jag egentligen må bättre än när jag äter sötsaker. När jag äter växer behovet, och det är skitsvårt att ta tag i sådant just nu känns det som. Man är ju tröttare osv, kanske att det ändå spelar in. Jag har bestämt att så länge blodsockret är bra (tror det låg runt 5-6 sist, det är väl ok?) så är det bara att köra på under graviditeten (alltså nu pratar jag heller inte om någon totalt gränslöshet här utan bara en slags acceptans mot nämast dagligt sockerintag). Och kanske december ut. Sedan blir det återgång till normalläge igen.

Folk brukar fråga vilken månad jag är i, hur vet man det? Hur man räknar veckor vet jag ju, men hur räknar man månader?
Jag tänker att när det är <1 månad kvar är man i nionde månaden, när det är <2 är man i åttonde. Och går man över bf så är man i tionde. Stämmer det?