Nu är det äntligen vår tur. Efter flera misslyckade försök på egen hand och konstaterad manlig infertilitet (få och långsamma spermier) väntar vi nu på ivf (mest troligt icsi) till hösten. Finns det fler som också väntar och längtar? Skulle vara skönt att få prata av sig med andra i samma situation.
Äntligen på gång! Börjar spraya med Synarela den 8/11! Beräknat ÄP vecka 50! Överlycklig just nu! :D :D :D
Hejsan allihop!
Jag har följt denna tråden ett tag och kände att nu är det dags att hoppa på. Jag känner igen era tankar och känslor så himla väl. Känslan av hopp i väntan på att mensen inte ska komma och känslan av tomhet varje gång man inser att det inte blev något denna månaden heller. Känslan då alla runt omkring dig blir gravida och så klart då på första försöket. Känslan av att glädjas för dina vänner samtidigt som du gråter inombords. Känslan då någon säger "men nu är det väl dags att ni skaffar barn" eller känslan då kollegan besöker jobb och visar upp sin vackra bebis. Jag är glad att forum som detta finns och att ni delar med er av era resor. Känner mig inte längre så himla ensam.
Jag och sambon längtar så otroligt mycket och har försökt i lite mer än 3 år. Vi väntade alldeles för länge innan vi sökte hjälp. Nu är vi dock igång. Alla våra tester har varit bra och vid min senaste undersökning såg allt jättefint ut. Jag har regelbunden ägglossning. Väldigt frustrerande att inte veta varför det inte fungerar. Förra veckan besökte vi RMC i Malmö för ett första möte och nu går jag och väntar på mens så att vi kan komma igång. Jag har fått tillbaka hoppet och tänker att det kanske äntligen är vår tur :).
Hej!
Jag slänger mig gärna in i denna tråden. Jag och min man börjar vår ivf-resa på torsdag nästa vecka. Då ska vi träffa läkare och barnmorska som ska visa injektionsteknik. Är grymt nervös och samtidigt väldigt förväntansfull. Vi har försökt bli gravida i 2år nu utan något resultat. Vi är helt normala (tydligen mkt bra hormonvärden och spermier). Hur lång tid tar det innan man kommer igårng med sprutorna? Jag beräknar mens kring den 6 nov. Tror ni vi kan komma igång då?
Hejsan allihop!
Jag har följt denna tråden ett tag och kände att nu är det dags att hoppa på. Jag känner igen era tankar och känslor så himla väl. Känslan av hopp i väntan på att mensen inte ska komma och känslan av tomhet varje gång man inser att det inte blev något denna månaden heller. Känslan då alla runt omkring dig blir gravida och så klart då på första försöket. Känslan av att glädjas för dina vänner samtidigt som du gråter inombords. Känslan då någon säger "men nu är det väl dags att ni skaffar barn" eller känslan då kollegan besöker jobb och visar upp sin vackra bebis. Jag är glad att forum som detta finns och att ni delar med er av era resor. Känner mig inte längre så himla ensam.
Jag och sambon längtar så otroligt mycket och har försökt i lite mer än 3 år. Vi väntade alldeles för länge innan vi sökte hjälp. Nu är vi dock igång. Alla våra tester har varit bra och vid min senaste undersökning såg allt jättefint ut. Jag har regelbunden ägglossning. Väldigt frustrerande att inte veta varför det inte fungerar. Förra veckan besökte vi RMC i Malmö för ett första möte och nu går jag och väntar på mens så att vi kan komma igång. Jag har fått tillbaka hoppet och tänker att det kanske äntligen är vår tur :).
Häromdagen när jag satt i väntrummet på våran ivfklinik slogs jag av tanken, att här sitter vi, alla med samma längtan och önskan. Alla med olika erfarenheter och olika bagage att bära på men med samma starka längtan. Det låg något sorgligt över rummet fast samtidigt en liten strimma hopp.
Tänk om vi bara hade vågat prata med varandra, stöttat varandra. Som vi gör här fast fysiskt, ansikte mot ansikte. Varför gör vi inte det? Det kanske är för att skydda sig, kanske det skulle bli för mycket känslor. Men det skulle ju också kunnat bli helt suveränt.
Lite tankar bara:)
Lycka till till er alla, ni är hjältar allihopa, krigare!!!!
Jätteskönt :)!! Vi ska göra långa metoden. Har funderat en del på varför de valde just den långa. Glömde så klart fråga när vi var där :). Vad är det egentligen som avgör? Har läst att det är mindre risk att bli överstimulerad med den långa. Vilken metod kör ni?
Hej!
Det är så skönt att höra om andra som sitter i samma situation! Det är som du säger, man känner sig inte så ensam längre. Min bästa vän blev gravid strax efter att vi försökt i 1,5år. Det är grymt kämpigt att stötta henne och lyssna på hennes grivadupplevelser.
Så ni har blivit tilldelade det långa protokollet? Om man har tur blir det då en återföring i december?
Var bor ni?
Hejsan!
Vi var på vårt första möte på RMC Malmö förra veckan. Jag var också nervös innan men allt gick jättebra :). Läkaren var jättetrevlig och väldigt positiv. Vi fick mycket information och injektionstekniken gick fint. Kände oss väldigt hoppfulla när vi gick därifrån. Väntar min mens nästa vecka så då kommer vi troligen att påbörja behandling ungefär samtidigt :). Spännande!