• Lectin

    Pratsjuk 35+ försöker få en trea

    Jag: 37 år, två barn (snart 6 resp. 3,5 år), gift, har PCO och EDS och har haft lite stök med att få till nummer ett och två. Nu har jag däremot egen ägglossning så vi försöker på egen hand att få till en trea!

    Just nu: har förstås ingen uppenbar ägglossning den här månaden. Hade kanske eventuellt äl i helgen (17/8) men är osäker. Analyserar symtom för glatta livet och väntar ivrigt på att två veckor ska passera så att jag ändå kan få testa!

    Befinner du dig på något sånär samma plats i livet? Talk to me!

  • Svar på tråden Pratsjuk 35+ försöker få en trea
  • Iskristall

    Nä vad tråkigt mammave om du så gärna vill ha ett barn till Du tror inte han kan ändra sig då? Kram

  • Lectin

    Tunga tankar i tråden och tunga tankar här också. Jag känner så väl igen mig och önskar att vi slapp tvivla, fundera och misströsta. Tänk om man kunde gå tillbaka och bli så där naivt hoppfull och ivrig som när man började försöka med första barnet.

    Jag var inne för ultraljudskoll idag för att se om det är äl på g men läkaren hittade inte tillstymmelse till äggblåsa på tillväxt. Dag 15 idag så nååågot borde synas kan jag tycka. Nytt ultraljud på fredag.

  • Lectin

    Ja... Men jag försöker tänka positivt och tro på en lite sen ägglossning bara.

  • Brinkly

    Hej hoppar in här!

    Ser era tvivel och vet hur dessa tankar tar över ibland. Har gått in i en ny strategi: Blir det så blir det. Jag har barn sen innan så jag vet att allt har funkat (så detta kanske är lätt att säga för mig?) men bara känslan av att allt negativt tar över, all väntan på ÄL sen Bim varje månad känns ibland så tidskrävande och tungt. Jag vill så gärna ha ett barn till men jag känner att viljan tar över mitt liv. Måste nu bara foka på att leva och om det blir bäbis så blir det underbart. Blir det inte det så får det också bli bra! Känns som mitt liv äts upp av kampen att bli gravid. Jag vill inte det. Måste leva, njuta och lägga tyngdpunkten på rätt saker för att må bättre och inte deppa ihop.

    Så nu provar jag "blir det så blir det".

  • VeronikaK
    Brinkly skrev 2015-05-21 08:50:44 följande:

    Hej hoppar in här!

    Ser era tvivel och vet hur dessa tankar tar över ibland. Har gått in i en ny strategi: Blir det så blir det. Jag har barn sen innan så jag vet att allt har funkat (så detta kanske är lätt att säga för mig?) men bara känslan av att allt negativt tar över, all väntan på ÄL sen Bim varje månad känns ibland så tidskrävande och tungt. Jag vill så gärna ha ett barn till men jag känner att viljan tar över mitt liv. Måste nu bara foka på att leva och om det blir bäbis så blir det underbart. Blir det inte det så får det också bli bra! Känns som mitt liv äts upp av kampen att bli gravid. Jag vill inte det. Måste leva, njuta och lägga tyngdpunkten på rätt saker för att må bättre och inte deppa ihop.

    Så nu provar jag "blir det så blir det".


    Ja, jag känner likadant. Hade nog inte haft så svårt för det om inte åldersklockan tickade så högt. Men kanske att man borde ge det ett halvår och sedan gå vidare om det inte blivit något.
  • Lectin

    Välkommen Brinkly! Kloka tankar! Önskar jag kunde göra samma sak men trots grundförutsättningarna och att vi försökt ett år är jag ändå inte villig att ge upp. Och för min del verkar ju chansen minimal att det ska bli något utan medvetenhet om rätt dagar och lite hjälp på traven... Om det alls händer. Men det måste jag ju ändå tro på.

  • Brinkly
    VeronikaK skrev 2015-05-21 09:19:58 följande:

    Ja, jag känner likadant. Hade nog inte haft så svårt för det om inte åldersklockan tickade så högt. Men kanske att man borde ge det ett halvår och sedan gå vidare om det inte blivit något.


    Samma här åldersklockan dånar! :O
  • Brinkly
    Lectin skrev 2015-05-21 16:45:18 följande:

    Välkommen Brinkly! Kloka tankar! Önskar jag kunde göra samma sak men trots grundförutsättningarna och att vi försökt ett år är jag ändå inte villig att ge upp. Och för min del verkar ju chansen minimal att det ska bli något utan medvetenhet om rätt dagar och lite hjälp på traven... Om det alls händer. Men det måste jag ju ändå tro på.


    Jag vet! Men jag blir så matt och besviken av allt kämpande och trixande... Håll ut! Hoppas det blir något snart för er!
Svar på tråden Pratsjuk 35+ försöker få en trea