Bf juli 2015

Idag är det dagen d:) bf idag. Men känner inget annorlunda :) har druckit hallonbladste i två dagar ätit riktigt stark mat. Testa färdknäppen igår också men inget som händer. Bara falskt alarm hela tiden. Suck!

Samma här, BF idag och inte känt nåt idag.. Igår hade jag ganska starka värkar i ett par timmar men sedan avtog dem :( jag drack hallonbladste, åt massor av ananas samt färdknäppade förra graviditeten men gick ändå över elva dagar, så tror mer på att vila och ha tålamod och inte stressa eller oroa sig (vilket är lättare sagt än gjort) Vi hade sex i förrgår på kvällen då jag fått hinnsvepning på morgonen, då hade jag otrolig mensvärk halva natten och lite värkar men sedan inget mer..

24 juli tittade våran fina piga ut. En frisk tjej på drygt 3 kg och 51 cm lång.

En liten berättelse om det som hänt, kanske inte lämpligt att läsa för att skrämma upp er som inte fött ännu. För mig så var det en smärtsam och lång process men jag skulle göra om det igen imorgon för att få uppleva det goda som kom ur det :)

Efter extremt lång latensfas sen förra lördagen med värkar på 1 min var 50 min som på söndagen blev var 30 min på mån var 15-20 min. Varken alvedon bad eller nånting annat hjälpte och detta gjorde att min sömn var helt förstörd. På tis morgonen åkte vi in till förlossningen för att få sovdos till kvällen. Då var jag öppen 1 cm och tappen mjuk och nästan utplånad. Så onsdagen fortsatte värkarna med 10 min mellanrum och tillbaka till förlossningen på kvällen för ytligare en sovdos. På torsdag morgon var värkarna ännu var 10 min och då valde dom att sätta igång med cytotec då jag ännu bara var öppen 1 cm. Efter två cytotec doser var värkarna 3 på 10 min och jag var öppen 3 cm. Då fick jag ääääääntligen börja med lustgas. Började grina för att jag fick lite lindring mot värkarna. Sen kämpade jag på i 8 timmar innan jag fick Eda (narlosläkaren var upptagen så fick vänta 5 timmar efter jag bett om det) var då öppen 5 cm så det hände inte så mkt, och dom ville vänta med att ta hinnorna till efter jag fick edan. Nåväl, efter edan så tog dom hinnorna och gav värkstimulerande dropp för att få igång värkarna mer då pigan ännu låg precis ovanför bäckeningången. Då följde två timmar av helvetesvärkar med knappt nån värkvila och öppnade mig då till 7,5 men hon ville ändå inte sjunka ner. Två timmar till kämpade vi och sen var mina krafter helt slut och värkarna var inte nog effektiva och hon tyckte inte på tillräckligt mycket så då beslutade dom sig för akutsnitt. Då började jag grina igen för att få en slut på det eviga kämpande. Efter det tog det drygt en timme innan världens finaste tjej kom ut. Glädjetårarna går inte att beskriva. Det kändes ett tag som att det aldrig skulle bli nån bebis. Men under hela förloppet har lilltjejen mått prima så det är mest mamma som fått lida. Till nästa gång blir det bäckenröntgen innan förlossningen för att utesluta att jag är för trång då hon inte ville komma ner. Nu är vi påväg hem och trots att det var en lång historia så är jag väldigt glad att det slutade så bra trots allt. Återhämtningen efter snittet går bra. Jag är helt kross i magen och det är väl rätt naturligt, men jag är uppe på benen och ge oss nån vecka så är vi ute med vagnen och slirar. :) amningen verkar också funka bra.

Hoppas allt är bra med er andra. Kramar till både er som väntar och har fått!

24 juli tittade våran fina piga ut. En frisk tjej på drygt 3 kg och 51 cm lång.

En liten berättelse om det som hänt, kanske inte lämpligt att läsa för att skrämma upp er som inte fött ännu. För mig så var det en smärtsam och lång process men jag skulle göra om det igen imorgon för att få uppleva det goda som kom ur det :)

Efter extremt lång latensfas sen förra lördagen med värkar på 1 min var 50 min som på söndagen blev var 30 min på mån var 15-20 min. Varken alvedon bad eller nånting annat hjälpte och detta gjorde att min sömn var helt förstörd. På tis morgonen åkte vi in till förlossningen för att få sovdos till kvällen. Då var jag öppen 1 cm och tappen mjuk och nästan utplånad. Så onsdagen fortsatte värkarna med 10 min mellanrum och tillbaka till förlossningen på kvällen för ytligare en sovdos. På torsdag morgon var värkarna ännu var 10 min och då valde dom att sätta igång med cytotec då jag ännu bara var öppen 1 cm. Efter två cytotec doser var värkarna 3 på 10 min och jag var öppen 3 cm. Då fick jag ääääääntligen börja med lustgas. Började grina för att jag fick lite lindring mot värkarna. Sen kämpade jag på i 8 timmar innan jag fick Eda (narlosläkaren var upptagen så fick vänta 5 timmar efter jag bett om det) var då öppen 5 cm så det hände inte så mkt, och dom ville vänta med att ta hinnorna till efter jag fick edan. Nåväl, efter edan så tog dom hinnorna och gav värkstimulerande dropp för att få igång värkarna mer då pigan ännu låg precis ovanför bäckeningången. Då följde två timmar av helvetesvärkar med knappt nån värkvila och öppnade mig då till 7,5 men hon ville ändå inte sjunka ner. Två timmar till kämpade vi och sen var mina krafter helt slut och värkarna var inte nog effektiva och hon tyckte inte på tillräckligt mycket så då beslutade dom sig för akutsnitt. Då började jag grina igen för att få en slut på det eviga kämpande. Efter det tog det drygt en timme innan världens finaste tjej kom ut. Glädjetårarna går inte att beskriva. Det kändes ett tag som att det aldrig skulle bli nån bebis. Men under hela förloppet har lilltjejen mått prima så det är mest mamma som fått lida. Till nästa gång blir det bäckenröntgen innan förlossningen för att utesluta att jag är för trång då hon inte ville komma ner. Nu är vi påväg hem och trots att det var en lång historia så är jag väldigt glad att det slutade så bra trots allt. Återhämtningen efter snittet går bra. Jag är helt kross i magen och det är väl rätt naturligt, men jag är uppe på benen och ge oss nån vecka så är vi ute med vagnen och slirar. :) amningen verkar också funka bra.

Hoppas allt är bra med er andra. Kramar till både er som väntar och har fått!