Vi med BF i slutet av nov/början av dec!

Beräknade den 28/11- 15 :) .

Man behöver inte använda unisex-kläder tycker jag. Varför inte använda alla färger på båda könen om man känner för det?

Nja. Min gräns går vid rosa på pojkar, iaf sålänge de är så små att man inte ser om det är flicka el pojke, större pojkar tycker jag kan ha rosa också. Men sen är det ofta massa spets o volanger, det tycker jag inte passar på pojkar. Annars ska jag försöka vara så öppen som möjligt! Både bilar och dockor. Våra vänners son får inte leka med dockor :( Och när jag var liten viille jag hellre leka med bilar. Haha, sörjer än idag att jag inte fick ett sånt där parkeringshus iflera våningar... ;)

Börjar ni bli nervösa nu när RUL närmar sig?

Jag ska på RUL 29/6 och börjar bli nervös och nedräkningen känns som en evighet. Jag hoppas på att de ska kunna se va det är för en liten där inne :) så sjukt nyfiken :) har kommit på mig själv några gånger nu där jag sagt han till bebis i magen. Men det spelar ingen roll om det är en han eller hon! :)

Jag har rul 25/6, och bävar för det...

Den här graviditeten är HEMSK! Det känns som om hela dagarna går åt åt att oroa mig, varenda liten känning av flytningarna (som jag har massor av, inget att göra något åt det är hormonellt sa min bm) så tror jag att det är blod som rinner, varenda gång bebisen inte gett sig till känna på många timmar så blir min idiotiska hjärna rädd att den är död, om jag får ont i ryggen eller växtvärk så är det missfall på gång.... Så ni kan ju gissa hur tankarna går kring ultraljudet....

"Bara jag passerat vecka 12, då blir jag lugn", tänkte jag innan vecka 12. Nu tänker jag "bara allt är bra på ultraljudet, så ska jag lugna mig". Jo visst.... Kommer jag... INTE! :(

Sist var jag ganska lugn efter vecka 10 nör vi sett hjärtat slå men jag grät av oro under hela rutinultraljudet, och så fick vi göra två med två veckors mellanrum för att de inte såg tydligt nog under första ultraljudet pga att det första var i början av vecka 18 då bebisen var lite liten och jag har övervikt som sitter mest på magen. Oron mellan de två ultraljuden var ganska jobbig, men inte värre än varje dag denna gången!

Och ändå är jag ingen hönsmamma i vanliga fall, min fyraåring är både vild och galen och ser ut som ett vandrande blåmärke och skrubbsår har han så många nu sen sommarvärmen kom att man inte ens kan räkna dem, och varken han eller jag blir särskilt rädda eller ledsna när han gör våghalsiga saker eller ramlar och slår sig. SÅ VARFÖR ÄR JAG SÅ OROLIG FÖR DEN HÄR BEBISEN NU?! Suck....