Vi med BF i slutet av nov/början av dec!

Jag känner precis som sig Lortdocka, från dess jag såg plusset på stickan har jag oroat mig. Det var faktiskt likadant förra graviditeten och det fortsatte hennes första år, då oroade jag mig istället för om hon andades.

På samma sätt som dig summer13 garderar jag mig med när jag pratar med andra, "det är ju tidigt än..." Osv

Förra graviditeten kände jag fostret från v14, nu känner jag inte alls på samma sätt och det orsakar hela tiden oro.

Eftersom jag visste hur orolig jag var sist gick jag omgående och köpte en Caremaxx Doppler denna gång för att kunna lyssna på hjärtljuden hemma när oron blir till ångest.

Barnmorskan avrådde men för mig är det nödvändigt. Jag använder den så sällan som möjligt IFALL den skulle påverka fostret på något dåligt sätt, Max en gång per vecka.

Men jag måste också säga att dopplern bara hjälper mot viss oro, jag fortfarande rädd för alla sjukdomar och skador man inte kan se på ultraljud osv. Oron är väl något man måste lära sig att leva med och hantera. Jag tror det finns kuratorer på de flesta mvc att tala med om oron blir så illa att den börjar påverka din vardag.

Jag tänkte att ser allt bra ut i ultraljudet i vecka 9 så ska jag bara njuta sen, tror jag lyckades slappna av i en dag ungefär. Sen fick vi lyssna på hjärtljuden i vecka 15, då kände jag mig lugn resten av dagen men sen kom oron igen. Nu är oron på topp, försöker förbereda mig på det värsta på ultraljudet.

Jag är rädd att bebisen inte lever. Om den lever så är jag rädd att det är något allvarligt fel som gör att vi måste avbryta. Eller att bebisen måste opereras direkt efter födsel. Usch! Så här tänkte jag inte alls med första barnet, var väldigt orolig inför ultraljudet då med, men annars så var jag rätt lugn. Om man jämför med nu i alla fall.

Snart är det tisdag och då får vi veta.

Jag tänkte att ser allt bra ut i ultraljudet i vecka 9 så ska jag bara njuta sen, tror jag lyckades slappna av i en dag ungefär. Sen fick vi lyssna på hjärtljuden i vecka 15, då kände jag mig lugn resten av dagen men sen kom oron igen. Nu är oron på topp, försöker förbereda mig på det värsta på ultraljudet.

Jag är rädd att bebisen inte lever. Om den lever så är jag rädd att det är något allvarligt fel som gör att vi måste avbryta. Eller att bebisen måste opereras direkt efter födsel. Usch! Så här tänkte jag inte alls med första barnet, var väldigt orolig inför ultraljudet då med, men annars så var jag rätt lugn. Om man jämför med nu i alla fall.

Snart är det tisdag och då får vi veta.

Jag tänkte att ser allt bra ut i ultraljudet i vecka 9 så ska jag bara njuta sen, tror jag lyckades slappna av i en dag ungefär. Sen fick vi lyssna på hjärtljuden i vecka 15, då kände jag mig lugn resten av dagen men sen kom oron igen. Nu är oron på topp, försöker förbereda mig på det värsta på ultraljudet.

Jag är rädd att bebisen inte lever. Om den lever så är jag rädd att det är något allvarligt fel som gör att vi måste avbryta. Eller att bebisen måste opereras direkt efter födsel. Usch! Så här tänkte jag inte alls med första barnet, var väldigt orolig inför ultraljudet då med, men annars så var jag rätt lugn. Om man jämför med nu i alla fall.

Snart är det tisdag och då får vi veta.

Ojdå, råkade bli några inlägg ;D

Glad midsommar på er alla!

Här går graviditeten framåt vilket är skönt.. Än har jag dock inte passerat dagen då missfallet blev i januari... På söndag har vi den dagen.., 16+3 är jag då...

Vi har gjort 4 ultraljud så hör långt och allt ser kanon bra ut.. Skönt även om en enorm oro alltid finns där ändå. Så kommer det vara säger min kurator, inget att göra något åt utan försöka leva och ha en så normal graviditet ändå som möjligt. Jag försöker leva i stunden och äntligen njuter jag av att vara gravid.

Nästa UL är om 3 veckor...

Nu väntar midsommarstången!

Ha en bra dag alla!!

Ojoj! Igår var vi i ullared och köpte massa bebissaker!! :) ändå kändes det som det inte var så mycket när vi kom hem... Känns som att vi glömt en massa saker. å andra sidan vet vi inte vad ma behöver och vad som är mer onödigt (är vår första). Då är det ju tur att det är höstbebis vi ska ha så julen är nära! :)