• Aqq1

    Så rädd för missfall

    Efter två tidiga missfall har jag nu plussat igen och jag är såå orolig, förstår inte hur jag ska orka med denna oron ända till vecka 12 när risken iallafall minskat lite. Någon som vart i samma sits och har några tips hur man ska tänka eller någon solskenshistoria? Har en liten kille sen innan där allt gick bra.

  • Svar på tråden Så rädd för missfall
  • Alex92
    Aqq1 skrev 2015-05-13 15:41:06 följande:
    Okej, hur fick du ultraljud? Får inget tidigt trots två missfall men ska söka mig prova istället.
    Nej man får inga tidiga här heller så länge man inte betalar för dom. Men jag känner nog hellre att jag faktiskt gör det och ser att allt går som det ska i stället för att gå med ett dött foster länge.
  • Aqq1
    Alex92 skrev 2015-05-13 17:56:54 följande:
    Nej man får inga tidiga här heller så länge man inte betalar för dom. Men jag känner nog hellre att jag faktiskt gör det och ser att allt går som det ska i stället för att gå med ett dött foster länge.
    Jaga du menar att ni bokat ett privat? Det hade jag med tänkt göra, ska bara försöka hitta en klinik och ringa och kolla så dem gör det hade helst velat göra ett i vecka 8-9 och ett i vecka 12, så vi vet att allt är ok även sen när största risken är över. Har ni försökt länge efter ert mf?
  • Alex92
    Aqq1 skrev 2015-05-13 18:01:50 följande:
    Jaga du menar att ni bokat ett privat? Det hade jag med tänkt göra, ska bara försöka hitta en klinik och ringa och kolla så dem gör det hade helst velat göra ett i vecka 8-9 och ett i vecka 12, så vi vet att allt är ok även sen när största risken är över. Har ni försökt länge efter ert mf?

    Jo det hade jag också velat göra. Och det var det jag var inne på också. Men å andra sidan så förhindrar man ju inte missfall genom att kolla på ultraljud så jag försöker nog att hålla ut 3 veckor till Tungan ute Ja, ganska så exakt 1 år tog innan vi fick plus igen. Tog det lång tid för er?


    Fick ett hugg som höll i sig en liten stund när jag låg i sängen förut. Givetvis kommer oron som ett skott då.

  • Aqq1
    Alex92 skrev 2015-05-13 18:10:55 följande:

    Jo det hade jag också velat göra. Och det var det jag var inne på också. Men å andra sidan så förhindrar man ju inte missfall genom att kolla på ultraljud så jag försöker nog att hålla ut 3 veckor till Tungan ute Ja, ganska så exakt 1 år tog innan vi fick plus igen. Tog det lång tid för er?


    Fick ett hugg som höll i sig en liten stund när jag låg i sängen förut. Givetvis kommer oron som ett skott då.


    Nej tyvärr gör man ju inte det, det är väl den där maktlösheten som är jobbig också. Nä vi har iallafall haft turen att det gått fort har blivit gravid varannan månad hela våren nu så jag hoppas det är tredje gången gillt. Ja det förstår jag, man känner ju efter så himla mycket, minsta lilla symptom som kommer eller faller bort!
  • Alex92
    Aqq1 skrev 2015-05-13 18:32:12 följande:
    Nej tyvärr gör man ju inte det, det är väl den där maktlösheten som är jobbig också. Nä vi har iallafall haft turen att det gått fort har blivit gravid varannan månad hela våren nu så jag hoppas det är tredje gången gillt. Ja det förstår jag, man känner ju efter så himla mycket, minsta lilla symptom som kommer eller faller bort!
    Ja.. man får väl försöka vara lugn så länge man inte börjar blöda osv. Vi får hoppas att det går vägen för oss båda denna gången. Förstod aldrig att hela den här processen skulle vara så extremt jobbig innan man bestämde sig för att försöka.
  • Aqq1
    Alex92 skrev 2015-05-13 19:22:24 följande:
    Ja.. man får väl försöka vara lugn så länge man inte börjar blöda osv. Vi får hoppas att det går vägen för oss båda denna gången. Förstod aldrig att hela den här processen skulle vara så extremt jobbig innan man bestämde sig för att försöka.
    Ja precis, känns dumt att vänta sig att det ska gå snett men tyvärr gör jag det. Nej sonen gick på första försöket och hade en problemfri grav. Så hade knappt en tanke på missfall när jag blev gravid på första försöket igen i Januari, men har insett att skaffa barn inte alltid är så lätt.
  • Mesakura

    Hej! Jag plussade i förrgår på 3+4 vilket är väldigt tidigt men jag har heller aldrig gått längre än 5+1.
    Jag har 4 missfall bakom mig och självklart alltid en känsla av det självklart inte kommer funka men en klok person här på familjeliv skrev en gång:
    Du väntar barn, inte missfall.

    Tänk att du väntar ett barn! Som ligger därinne och gror och för varje dag kommer du närmare ditt mål!

    Kram hoppas det hjälpte lite:P

  • Mesakura

    Eftersom jag fått fler än 3 missfall har jag fått en utredning som tyder på att när moderkakan bildas skapas det proppar som gör att missfallet är ett faktum.

    Mina prover visade att jag har högre koagulering än andra och det innebär för min del att jag ska ta sprutor dagligen kanske hela graviditeten.

    Jag har ju fått vul redan på tisdag, alltså i vecka 5 (4+5).
    Det är väldigt tidigt, så tidigt att det kanske inte syns men kan ej få sprutorna utskrivna utan ett levande foster :)

  • Aqq1
    Mesakura skrev 2015-05-13 23:41:29 följande:

    Eftersom jag fått fler än 3 missfall har jag fått en utredning som tyder på att när moderkakan bildas skapas det proppar som gör att missfallet är ett faktum.

    Mina prover visade att jag har högre koagulering än andra och det innebär för min del att jag ska ta sprutor dagligen kanske hela graviditeten.

    Jag har ju fått vul redan på tisdag, alltså i vecka 5 (4+5).
    Det är väldigt tidigt, så tidigt att det kanske inte syns men kan ej få sprutorna utskrivna utan ett levande foster :)


    Tack för ditt svar, ska försöka tänka så Okej, hoppas det kommer hjälpa med sprutorna nu och du får en liten bebis Det är ditt första? Så skönt att de kommit på ditt problem iallafall så att du kan få hjälp med det! De tror att jag bara haft otur efter som jag genom gått en normal graviditet 2013, men man vet ju aldrig.
  • Feather

    Hej!

    Jag har 4 missfall i rad bakom mig de senaste 1.9 åren. Har en missfallsutredning gjord utan anmärkning. Blev gravid igen under utredningen alltså en 5 gång på under 2 år.

    Kan säga att jag har bara försökt leva med, allt kan hända hela tiden. Har en dotter med samma man som är 10 så varför det inte gått vet jag inte. Iaf denna grav tog jag inte till mig förrän i v 12 nåt, men fortfarande undrar jag hur tiden har kunnat gå så fort. Samma tycker sambon. Vi har inte vågat fästa oss riktigt?. Jag är i v21 nu. Känner bebis varje dag, och hoppas innerligt att allt går bra. Känner lugn och glad. Jag kan ändå inte påverka det hela. Så jag så att säga "lever med".

    Lycka till alla som + .

Svar på tråden Så rädd för missfall