FJÄRDE barnet vår/sommar 2016!!!

MARTINA
MANONI

MANONI
MARTINA
Martina heter jag. Mamma till Julian 10, Adrian 8, och Sienna 3. Gravid med nummer 4, som beräknas komma i maj. Tillsammans med R, mannen i mitt liv. I augusti köpte vi vårt drömhus, ett gathus från 1912.
Den här bloggen handlar om oss. Mitt lite smått galna liv, barn, graviditet, inredning, renovering med mera.

MARTINA.MANONI @MARTINA.MANONI
ARKIV
Maj 2016
April 2016
Mars 2016
Februari 2016
Januari 2016
December 2015
KATEGORIER
Allmänt
Barn
Barnkläder
Graviditet
Inredning
Renovering
Träning

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
TISDAG, 31 MAJ, 2016, 12:53
Han är här! ??

Dagen innan han var beräknad hade jag ett extra besök hos barnmorskan inbokat. Jag bad om en hinnsvepning i hopp om att det skulle få igång det hela. Jag hade läst att om det ger effekt så sker det inom 48h så när onsdagen, BF-dagen, kom och gick kändes det ganska tröstlöst.

Så här länge hade jag aldrig varit gravid och jag försökte ställa mig in på att det kunde dröja två veckor till. Inte lätt när man fått höra att man skulle ta det lugnt innan för att det kunde sätta igång...

Men. Natten mellan onsdagen och torsdagen vaknade jag av vilket jag trodde var fler förvärkar. Som de jag fått veckan innan. Klockan var kvart över tolv och jag orkade inte ligga vaken och ta tiden om de ändå bada vara var förvärkar. Så jag gick upp, tog två alvedon och gick sen och la mig. Försökte sova men det gick inte. Jag märkte att de kom rätt regelbundet. Nu hoppades jag bara att det skulle öka i styrka och komma oftare. Klockan halv två gick jag upp och ställde mig i duschen. Då var det tio minuter mellan och de hade inte avtagit men inte heller blivit starkare. Efter en stund i duschen tänkte jag att jag inte kunde stanna där i all evighet. Utan om det nu är på gång så får jag försöka röra mig och gå runt lite så det hjälper till. Tio i två ringde jag förlossningen och sa att jag hade tio minuter mellan men att det var hanterbart. Hon svarade att de hade plats i Lund nu men att jag skulle ringa innan vi körde ifall det hann bli fullt. Liite panik då. Jag ville inte till Malmö, tyckte inte alls om det när vi var där sist. Men samtidigt var jag så rädd att det bara var förvärkar igen och att jag skulle bli hemskickad. Så vi avvaktar tänkte jag.

Tio minuter senare kände jag att det gjorde rejält ont nu. Kanske det var dags att väcka R ändå. Sagt och gjort. Ringde mamma som kom. Oc jag bara hoppades att det inte skulle dö ut nu när jag dragit upp alla. Men då gjorde det rätt ont och när jag tittade på klockan så var det 7 minuter mellan ungefär.

Väl i Lund tänkte jag att vi måste hålla igång detta. Så jag sa till R att vi går båda från parkeringshuset... Det tog en stund. Och nu kom nog värkarna med 3-5 minuters mellanrum. Så vi fick stanna hela tiden och så fick jag hänga över R.

02.45 är vi inskrivna och har fått ett rum. Det ska kopplas CTG och osv. Då kände jag att jag ville ha lustgas. De mätte inte så länge utan såg att det var regelbundet. Dags för undersökning och jag tror jag var öppen 5 cm. Jag minns inte, får fråga R om hans version senare.

Jag fick lustgas till min stora lycka. Den här gången hade jag tänkt stå upp och gunga och sen sitta på knä som sist med Sienna. Men när jag satte mig på kanten på britsen kände jag att det tryckte neråt. Lustgasen är fantastisk. Jag låg typ snett över britsen nu halvt på sidan och jag hörde den ena bm säga till R att han skulle hålla mig så jag inte trillade ner. Haha

Sen gick det rätt fort. Bm tittade igen och så säger hon "nu är det dags att föda barn".

03.44 kom han ut. Den känslan. Att få upp sitt barn på sitt bröst första gången. Den är obeskrivlig.

3902 g och 52 cm lång. Väldigt lik sin syster men lite rundare i ansiktet. Så han var ganska stor ändå! Men inte 5 kg iaf.

Dags att andas ut tänkte jag. Det tänkte inte barnmorskorna. Moderkakan ville inte släppa. De pressade och hade sig på magen vilket gjorde hemskt ont. Jag fick försöka krysta igen, vilket var svårt. De satte akupunktur nålar i mina lilltår. Det gjorde också ont. Som tur var fick jag ha lustgasen igen. Så jag kunde vara lite borta. Nålarna skulle visst hjälpa men. Efter ett tag kom den. Och de försökte pussla ihop den men hinnorna var ofullständiga så en läkare fick komma och bedömde att den var mycket svårbedömd. Jahapp. Men till sist så tyckte de att det nog var hela så de slapp söva mig och skrapa.

Sen trodde jag de var klara men nej. Då skulle det sys. Hur är det möjligt menade jag, det är FJÄRDE barnet. Det var möjligt.

Mitt i allt hade hjärtljuden gått ner och det hade blivit mer bråttom att få ut honom. Normalt håller man tillbaka lite mellan krystvärkarna så huvudet glider fram och sen lite tillbaka. Men nu var där inte tid till det så jag fick pressa på.

Så han kom ut ganska snabbt! Sen fick vi stanna kvar på förlossningen ganska länge. Hela tiden satt jag i sängen/britsen vilket mina fogar tog stryk av. Så sen kunde jag knappt gå på ett dygn. Det var hemskt.

Vi kom hem i fredags och det har varit fullt ös hela helgen med hela familjen. Julian, Adrian och Sienna vill alla tre hålla honom hela tiden. De är så stolta och har varit jätteduktiga. Men helgen har varit intensiv. Blommor, blombud, presenter och tårta och besök från mor- och farföräldrarna har lyst upp den extra.

R är fantastisk som fixat allt runtomkring och hemma.

Idag är jag och liten ensamma för första gången. Killarna åkte igår och Sienna är på förskolan.

Vi är i vår bubbla här. Jag håller på att vänja mig vid att det nu är fyra som vill ha sitt. Det är mycket. Men det är också helt fantastiskt.

111 LÄSARE GILLA KOMMENTARER

kommentar
Det verkar vara inställt det ...

Oj nu råkade jag kopiera hela sidan... Sorry!!!

Va kul att få läsa din sida av förlossningen :)

Längtar som en tok efter att det ska starta men har ställt in mig på även en igångsättning då kroppen inte verkar fatta hur en förlossning ska börja av sig självt.. lite trist men så är det.

Njuter de sista av magen o sparkarna :)

vad roligt att få läsa din berättelse! Skönt att ni kan börja landa lite nu. Jag minns också hur mycket fortare tiden gick efter förlossningen förra gången!
Jag såg bilden på insta också, han är jättefin <3

Vi var vid sjön hela eftermiddagen och tom jag doppade mig, det var så himla skönt när jag väl fått huvet under vattenytan första gången!

Åt tonfisksallad till middag med massor av färsk ananas och det var först efteråt jag kom ihåg att ananas kan ge förvärkar..  och gjorde det. hoppas bara det är pinvärkar som ger med sig, jag har inte tid att föda barn än :D

Tack för förlossningsberättelsen! :)

Alltså, det är väl så, när man väl känner att man är klar för förlossning, så är inte kroppen det, och när man minst är klar för det och bara tänker på annat... ja, DÅ är kroppen klar för det... min tanke.

Ikväll ska vi se på film och inte så mycket annat. Imorgon ska jag försöka göra INGENTING! hahaha...och det är ju lätt. Kanske ligga ute i solen och sola lite, har ju inte gjort det på flera år känns det som.

:D Jo, säkert är det så.. Håll tummarna att det inte sätter igång för mig imorgon iaf, jag ska köra en timme för att blir fotograferad så här i sista sekunden.. Fick ett snällt erbjudande och tänker att det är ju roligt om det blir några fina bilder. Har egentligen inga bilder på någon av mina graviditeter innan och den här gången blir jag nu fotad för andra gången. Passar på så här sista gången, liksom..

Sen är det avslutning på dagis för minsta på em och min man kommer inte att kunna vara med så jag måste åka på det själv med barnen. Och på söndag har vi kalas för alla mina tre tjejer för släktingar och kusiner. SEN, kanske, jag är redo ;)

då får vi hålla tummarna att den lilla stannar kvar.

själv får jag inte sova just nu, mensvärk och stenhård mage (sd mage), känns som om jag måste på toa, men kan inte....lite sånn som det känns när man tagit klyster eller vad det heter....så nu sitter jag på en boll i vardagsrummet och degar. Känns så typiskt. 

Grattis!!! till killen.

Jättekul att få ta del av din förkossningsberättelse.

Hur mycket gick du över??

När ska dagen komma när man känner att "oj.... där gick vattnet (som dock inte kommer hända för mig), eller oj, den DÄR värken gjorde verkligen ont...åh, den också...nu måste jag andas genom mina värkar..."
Har vaknat nu en del morgonar och känt av molvärk osv. och känner att det enda som ska till nu är värkar, nu om 2 dagar är jag i v. 37+0 och då räknas man som "fullgången". Alltså, jag är ju MER än klar, och känner att jag har varit det på evigheter, men frågan lyder, när är BEBISEN klar? 

Jag har ju bara världens kortaste stubin nu för tiden. Igår så råkade min son kasta ett par nycklar som hamnade i nowhere.... Jag blev frustrerad, hade lust att skrika ut en MASSA fula ord, men kunde ju inte det, började nästan grina av förtvivelse....jag blev helt ifrån mig. Något som absolut INTE är vanligt hos mig alls. Hormonerna tar över min kropp. Min stackars son ville bara att nycklarna skulle komma lite fortare till mig och menade bara väl, men som inte blev så lyckat. alla dörrar var låsta och det var den ENDA husnyckeln vi hade. så kom jag på att jag lät terassdörren på andra våningen så öppen....och THANK GOD för det. Jag tog fram stegen och klätrade upp och kom mig in efterfter att ha försökt leka inbrottstjyv utan någon direkt lycka på toalettfönstret nede (den var öppen halvt, men har säkerthetslås på). Så vi kom oss in och jag fick i mig lite mat i kroppen och han också...så lugnade jag ned mig och förklarade för han varför jag blev som jag blev eller var som jag var just där och då. Stackars barn. Men tror inte han gör om det igen.

Btw. har sett på filmerna "Saving Mr. Banks" och "The Butler", väldigt bra filmer. såg också den "Mirrow Mirrow" med Julia Roberts, den var helt ok. 

Ja du när ska den dagen komma?
Skrev för några dagar sedan att jag inte kände så mycket. Därefter började nätterna med kraftiga sammandragningar som höll mig vaken och igår trodde jag det var på gång. Efter 5 timmars kraftiga sammandragningar som till sist ändrade karaktär och började bli lite extra jobbiga trodde jag verkligen det var dags. På självaste BF-dagen! Log av glädje. Sa till killen att blir det inte bebis så småningom i dag så är kroppen grym.

Kroppen var grym. När jag började klocka så tog det 4 värkar så försvann allt.
Jag är förbannad. Jag har ställt om huvudet nu. Man är inte överburen förrän 42 fulla veckor, och 12 dagar är det mesta jag gått över. Flyttar fram mitt mentala BF en vecka i alla fall. 9 juni. Och egentligen är det bättre om bebis kommer efter så hinner jag med skolavslutningar mm Fick en lugnare natt faktiskt, inga sammandragningar, bara upp å kissa.

Nu ska jag bara komma på hur jag ska överleva den här jävla värmen...