någon som börjar med ivf nu i månadsskiftet jan/feb som vill följas?

Hej tjejer, hur går det för er?
Jag tycker dagarna sniglar sig fram trots att jag jobbar, renoverar och förbereder för flytt :/
Den av gångerna som jag blev gravid (men missfall i v7) började jag ana ruvardag 11 så jag kan ju inte ens börja känna efter ännu.
Har ni gått upp i vikt av dessa behandlingar?
Jag har gått upp 6 kg på drygt 1 år och 5 behandlingar :o

Ja dagarna går sååååå sakta! Men jag är van vid väntan vid det här laget! Har försökt få barn nu i över 5 år, det blir låååång väntan i det stora hela. Man får vänta på ALLT liksom! Vänta på om mens kommer när den är så oregelbunden, väntan på ägglossningen( som aldrig kom) och sedan vänta på att kroppen hamnat på rätt levaxindos inan nya försök, väntar på att få börja pergotimestimulering när man väl förstod att något var fel, nästan två år gick förgäves åt att kämpa med den typen av stimulering, det enda jag fick för det var två fördröjda missfall, sen vänta på utredning, väntan på ivf och väntan fortsätter nu med detta! Huh vilket långt inlägg det blev men blir ju GALEN på att vänta hela tiden! Hoppas jag någon gång jan känna att det faktiskt var värt allt detta och att jag får hålla en liten guldklimp i famnen! Att vi alla får det!!!

Ja fy så sakta tiden går! Nu är det en vecka kvar tills jag kan ta gravtest. Lite nojig för inatt upptäckte jag att jag blödde lite. Såg bara på pappret och verkar slutat nu.. Har ni andra haft någon blödning? Jag gick upp flera kg när jag åt pergotime nu har jag inte vägt mig men känner mig svullen. Kämpade ner vikten 10kg innan jag började ivfbehandlingen. Gått upp ca 2 tror jag. Räcker jag tittar på en kaka så sitter den runt midjan..

Inte roligt att upptäcka blod men var det så lite så är det nog ingen fara. Min läkare sa åt mig att absolut inte bli förskräckt om det kommer lite blod, ofta gör det det i samband med att man tar lutinus och slemhinnorna blir ju så torra! Jäkla griseri med dom förövrigt!
Samma är det för mig med vikten, jag gick ner 14 kg för ca 1 år sedan och nu pendlar jag upp och ner med ca 2 kg som jag hela tiden går upp och så får jag kämpa bort dom igen och dom envisas att komma tillbaka. Som du säger så räcker det att jag går förbi godishyllan i affären så vips sitter det ny kg på magen!

Tack engsan nu känns det lite bättre:) Tänkte också på lutinusen, den är inte rolig. Helt plötsligt bara rinner det och då förknippar jag det med missfallen jag fått innan. Försöker inte tänka så men med blodet inatt så gör det inte saken lättare. Bara en vecka kvar..

Ja jag håller med, får också panik när jag känner att det rinner och tokspringer till toan. Jag hade så vid mitt första missfall, det andra upptäcktes först vid vul. Hemsk känsla att aldrig kunna slappna av. Använder du den där "pinnen" till att sätta in dom? Tycker det gör nästan ont ibland så kan tänka mig att den kanske "skrapar" eller "river" en lite när man gör det så många ggr om dagen så att det kan bli som lite sår. Men det är bara hur jag upplever det. Skönt att ha någon att bolla funderingarna med :)

Jag tänker som dig med den där pinnen. Ibland hugger det till tycker jag. Tänkte att om jag fortfarande blöder så syns det ju på pinnen och där är inget! Tur att det snart är över och vi slipper det här. Då har vi andra graviditetskrämpor vi kan diskutera. Jätte skönt tycker jag att ha någon som är i samma sits att prata med:)

Ja snacka om lång och dryg väntan..
Vad mycket du varit med om engsan.

Jobbigt med blod Ccilla men som sagt är det vanligt. Jag tror också pinnen kan rispa så jag använder inte den.

Har inte vägt mig men är svullen. Har även fått fet hy och fett hår.

Har det superstressigt på jobbet samt är mitt i en flytt - känns skönt att kunna tänka på annat men samtidigt oroar jag mig för att stressen inte är bra...

Ja mom11
Det känns att man gått igenom en del, men försöker tänka att det finns dom som har det värre. Men man är ju som så inne i som egen bubbla att det är lätt att tycka synd om sig själv. Därför är det skönt att ha andra att ventilera känslorna med här, man ser att andra i samma situation känner likadant och att man faktiskt har rätt att känna så fast många andra har det kanske ännu värre men med andra saker!

Ja hoppas verkligen vi får diskutera såna krämpor snart i stället. Riktigt längtar efter dom symptomen, tom gravillamående skulle vara härligt bara jag får uppleva det en gång till! Kul när man är så lika i tid också :)