BF mars 2017

JJ85: Tror det kommer att gå jättebra för er på KUB! Det är väldigt ovanligt att det ger dåliga siffror. Du är ju ung också och inte i någon riskgrupp.

Håller med om att illamåendet är såå jobbigt! Hur mår du under dagen? Jag har begränsat mitt matintag väldigt vilket känns jobbigt. Jag saknar att äta och att VILJA få i mig maten! Helst av allt vill jag inte äta alls, vill bara ligga nerbäddad i sängen och sova bort så mycket av tiden jag bara kan och gå upp regelbundet för att kräkas. Men har såå dåligt samvete mot man och barn så försöker verkligen vara med lite och få i mig mat för att klara av att vara uppe, men ärligt talat ligger jag större delen av dagen och det känns som en ond cirkel som jag inte kan komma ur. Vi har ju ändå fyra barn och jag märker att min man börjar tröttna nu. Måste försöka skärpa mig. 

Vi gjorde vårt NIPT i onsdags och det var helt underbart! Läkaren är så himla bra! Han är så engagerad och en riktigt jordnära person. Var så underbart att se bebisen på UL, trodde mer man bara skulle se en klump men såg ju huvud armar och benen som sprattlade så det var mkt mer än vi förväntade oss. Eftersom det var första gången vi såg bebisen så var det en lättnad att se att det faktiskt var något där. 

Någon här som önskar något särskilt kön? Vissa tycker ju det är förbjudet att tänka så, men de flesta känner ju ändå en liten önskan. Innan jag blev gravid så kände jag att det inte spelar någon roll. Har man en gång fött barn så vet man hur speciellt det är och då är könet ganska oviktigt egentligen. Dock har vi tre flickor och en pojke och märker nu att hela min omgivning verkligen tjatar in att de verkligen hoppas på en pojke nu. Även min man hoppas på det.

Jag känner mig lite ledsen över detta då själva graviditeten och barnet är så speciellt för mig och det känns som att om det inte är en pojke jag väntar så kommer min omgivning inte att tycka alls att det är så roligt detta. Så har kommit på mig själv med att känna att jag verkligen hoppas på pojke för att jag vill känna att andra också ska glädjas över min graviditet och inte bara jag.. Hur skevt är inte det då det verkligen egentligen för mig inte spelar någon roll. Om två veckor får vi veta kön då vi får svaret på NIPT-testet. 

Hej! Jag vet inte riktigt om jag får vara med i er grupp då jag har bf 27/2 (enligt mina beräkningar), men känner att det ändå kommer bli en marsbebis eftersom det är så i slutet på februari... Bor iaf ett par mil norr om Göteborg och har första barnet på jäsning.

Som sagt, jag är sängliggande och går bara upp för att gå på toa och har deltagit vid typ 3 måltider. Mannen gör allt och våra föräldrar fick ta dottern i helgen eftersom sonen var på hockeyläger och maken jobbade för hockeyföreningen från morgon till midnatt. Han hämtar och lämnar i skolan, handlar, tvättar och (borde) städa - känner att jag inte riktigt kan kräva för mycket

Jag mår verkligen skit, som om jag har en pågående maginfluensa.

Usch jag är också svullen, var i och för sig inte slank innan, men magen är ju otroligt svullen! Min bästa vän är barnmorska och hon säger att det är normalt att allt inuti svullnar upp!

Vad gäller att kolla kön och att "vilja bli överraskad" så är det ju upp till var och en. Men överraskad blir en ju ändå, vi vet ju inte hur barnet ser ut oavsett kön. Jag menar då skulle en ju inte heller vilja titta på ul, för att det ska bli en överraskning?! Jag är inte mycket för att köna mina barn med färger, alltså rosa på flickor och blått på pojkar, men när en vet vad det är i magen så blir alla inköp lättare att motivera och roligare på något vis! - Men detta är mina tankar kring det! Och jag respekterar allas tankar och vilja om hur en vill göra. 

Om någon här inte vill veta så får ni gärna berätta varför ni väljer det, precis som att jag beskrivit varför jag vill veta!

Tack för styrkan

Ser att många ska göra Kub. Är det vanligt i Sverige att man gör det? Jag bor i Norge och jag har aldrig ens tänkt tanken eller hört om att andra gör det här förrän efter en viss ålder.