Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Men det var inte hans ansvar att prata om barn från första början, det var hennes ansvar då det är hon som är intresserad av barn - inte han. Givetvis kollar man upp såna här viktiga saker innan man ger sig in i ett förhållande.

Nej, det är självklart båda parters ansvar att prata om hur man ser på framtiden. Barn ingår i det samtalet så länge båda är i den åldern att det är vanligt att man får barn. 

Det är säkerligen inte roligare för honom än det är för henne att bryta upp ett förhållande. 

Adoption ska aldrig ses som en god gärning, inget du ska nämna för ev adoptions-utredare iaf.

 

Annars... vill du verkligen ha barn så måste du lämna honom. Trist men sant :/

Ställ dig i kön. NU. Sumpa inte din dröm just pga han fått uppleva barn och gjort den biten.

Nja, jag tycker inte att det var sambons ansvar att ta upp barnfrågan. Det har varit ts ansvar från första början. Sambon var och är inte intresserad av barn, därför tog han inte upp det ämnet. Men ts som var och är intresserad, borde givetvis ha tagit upp det. En så viktig grej som barn pratar man ju om när man är vuxen och träffar någon. Dock kan jag förstå att man inte tar upp det om man inte är intresserad.

Det är ju liksom endast ts som har att förlora på detta nu. Det är hon som måste göra ett val. Det är inte hennes sambos fel att hon hamnade här. Hon är vuxen och hon borde ha fattat att prata om barn innan hon gick och kärade ner sig i mannen. Barn är ju uppenbarligen en väldigt viktig grej för ts, hur kan man då bara glömma bort det i början och sedan komma på att fråga sambon 2 år senare?

Känner en nära bekant som gav upp barn för maken redan hade 2 eller 3 sen tidigare. Åren gick, hennes föräldrar försvann, inga syskon eller nära släkt. Äktenskapet gick i skilsmässa och är nu ensam. Säger att hon ångrar att hon inte skaffade barn när hon kunde.

Skulle han/du gå med på att leva som särbos? I alla fall i början tills barnet bli lite äldre? 

Sen är det ju så att det är långt ifrån säkert att du får en bebis om du adopterar. Särskilt om du gör det som ensamstående. Det är mer troligt att barnet kommer vara några år gammalt. Det kan du ju informera honom om. 

Hur som helst, om han/du inte vill vara särbos heller så är det bara att lämna. Du kommer ångra dig och då är det för sent. Det tar lång tid att adoptera och det är hårda krav och åldersgränser. Vad händer om du väljer att stanna med honom och inte skaffa barn, och han sen lämnar dig när det är för sent för dig att adoptera? 
Nej det är ingen sits man vill vara i.

Jag tycker att han är feg. Du kan tycka annorlunda. Vore konstigt att alla tycker likadant i denna svåra situation. Kvinnor har tillräkligt med press och ansvar för att belasta dem ännu mera när dem befinner sig i kris.

Såg en bild på FB häromdagen:

En mans liv vid 28 år:

År 1017: mitt liv har varit bra.

År 1917: jag har 8 barn

År 2017: jag är inte beredd för ett seriöst flrhållande

Så är det, TS. En sån modig kvinna förtjänar att hennes val blir också respekterad.

Jag säger också lämna och följ din dröm!!

Sen kan jag inte låta bli att kommentera de som tycker TS gjort fel som inte diskuterat detta innan de blev ett par! Vilket skämt! Så kanske det går till i er värld, match making till 100 %. Jag tycker det normala är (och bör vara) att man känner sig för och pratar mer och mer framtid ju längre tiden går. Precis som TS och pojkvän gjort nu. Det är nog rätt normalt att frågor som tex barn ändras när relationen djupnar. Nu skedde inte detta här och det är ju jättebra att det kom fram så tydligt.

Ts val blir respekterat - om hon lämnar matten. Eller vad menar du, att man ska respektera hennes val men inte hans val? Du fattar väl att det enda valet som respekterar dem båda, är att de går isär.