• Anonym (Ledsen)

    Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

    För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

    Jag är infertil och vill så gärna adoptera ett barn. Det är min högsta önskan. Samtidigt som jag gör en god gärning så går min högsta dröm i uppfyllelse - att bli mamma.

    Men här är problemet. Min man vill absolut inte adoptera. Han har en dotter på 5 år som är här varannan vecka och han säger att han är färdig med barn. Han står fast vid att det inte blir några fler barn för hans del. Jag förstår ju givetvis att jag måste respektera det, men jag vet inte hur. Jag vill inte lämna honom för att skaffa barn. Han är den viktigaste människan i mitt liv. Men jag vill inte heller bli utan barn.

    Jag har tagit upp att jag kan ansöka om att adoptera som ensamstående, men han vill inte det heller. Han säger att han inte orkar ha en till bebis i huset, att det kommer bli jobbigt och att det inte är så lätt som jag tror, att jag kommer att behöva mycket hjälp som han inte orkar eller har tid med. Till saken hör den att han har ett ganska tungt och stressigt jobb. Han jobbar mycket, så jag förstår honom och hans oro.

    Kan även nämna att vi inte pratade nånting om att skaffa barn innan vi blev ett par.

    Jag vet inte vad jag ska göra.. ):

  • Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (S) skrev 2017-05-19 17:09:05 följande:
    Blir man sambo med någon i fertil ålder som inte har barn borde man dock kunna tänka sig att den personen kanske vill ha barn. Och ta upp det tidigt i förhållandet om man är så tvärsäker på att man absolut inte kan tänka sig fler.
    Och är man infertil så bör man ta upp det med en gång så att mannen kan välja.
  • Anonym (nja)
    Anonym (33) skrev 2017-05-20 15:56:39 följande:

    Att adoptera är INTE en god gärning! Det är egoistiskt och har inget med barnet att göra. Barn som är adopterade får ofta psykiska problem när dom blir äldre.


    Problemet är väl snarare då de som ger upp sina barn och inte de som vill ha dess barn eller hur tänkte du?

    Vara på barnhem är det bättre tycker du? Inte ha ett hem alls?
  • Kanttant
    Anonym (nja) skrev 2017-05-20 17:21:56 följande:

    Problemet är väl snarare då de som ger upp sina barn och inte de som vill ha dess barn eller hur tänkte du?

    Vara på barnhem är det bättre tycker du? Inte ha ett hem alls?


    Grejen är att adoptionsindustrin har en hustoria av att vara rätt smutsig. Det förfaller sig inte alltid så enkelt som att de biologiska föräldrarna bara inte vill ha barnet. Faktum är att det har sedan relativt länge vart brist på barn som kan adopteras jämfört med hur många som vill adoptera, vilket har lett till en hel del hemska grejer där barn faktiskt köpts loss från föräldrar pga extrem fattigdom. Lösning på extrem fattigdom är inte adoption uppenbarligen, det är ju helt fruktansvärt.

    De barn som det är lättare att adoptera är de som relativt få vill adoptera; barn med funktionshinder/nedsättning och olika slags problematik, samt äldre barn.

    Det är verkligen inte så svart/vitt och simpelt som "vara på barnhem/inget hem alls" eller att adopteras. Finns många lager av problematik. Dels detta jag tar upp här, som är än mer komplext än hur jag summerat det, men också många andra delar såsom välmående hos adopterade barn, oförståelse hos adoptivföräldrar angående det adoptivbarn kan känna och uppleva (framförallt om det var en adoption från ett annat land), m.m. Med det sagt är jag inte emot adoption, finns många genuina fall där adoption är en bra lösning, eller bästa tillgängliga lösning iallafall. Men inhemsk adoption är att föredra i första hand. Och man bör sätta sig in i adoptionsindustrins historia och hur det ser ut idag. Framförallt om man har planer på att adoptera.
  • Anonym (Emelie)
    Anonym (nja) skrev 2017-05-20 17:21:56 följande:
    Problemet är väl snarare då de som ger upp sina barn och inte de som vill ha dess barn eller hur tänkte du?

    Vara på barnhem är det bättre tycker du? Inte ha ett hem alls?
    Problemet är inte att folk inte vill ha sina barn utan fattigdom och strukturer som gör att de inte kan. I övrigt är många barnhem bra jämfört med de skräckbarnhem vi får läsa om i svensk media. Har en adopterad kompis bla som tycker att de 6 åren på barnhemmet var hennes allra lyckligaste.
  • Anonym (nja)
    Kanttant skrev 2017-05-20 17:30:46 följande:
    Grejen är att adoptionsindustrin har en hustoria av att vara rätt smutsig. Det förfaller sig inte alltid så enkelt som att de biologiska föräldrarna bara inte vill ha barnet. Faktum är att det har sedan relativt länge vart brist på barn som kan adopteras jämfört med hur många som vill adoptera, vilket har lett till en hel del hemska grejer där barn faktiskt köpts loss från föräldrar pga extrem fattigdom. Lösning på extrem fattigdom är inte adoption uppenbarligen, det är ju helt fruktansvärt.

    De barn som det är lättare att adoptera är de som relativt få vill adoptera; barn med funktionshinder/nedsättning och olika slags problematik, samt äldre barn.

    Det är verkligen inte så svart/vitt och simpelt som "vara på barnhem/inget hem alls" eller att adopteras. Finns många lager av problematik. Dels detta jag tar upp här, som är än mer komplext än hur jag summerat det, men också många andra delar såsom välmående hos adopterade barn, oförståelse hos adoptivföräldrar angående det adoptivbarn kan känna och uppleva (framförallt om det var en adoption från ett annat land), m.m. Med det sagt är jag inte emot adoption, finns många genuina fall där adoption är en bra lösning, eller bästa tillgängliga lösning iallafall. Men inhemsk adoption är att föredra i första hand. Och man bör sätta sig in i adoptionsindustrins historia och hur det ser ut idag. Framförallt om man har planer på att adoptera.
    Jaha vad är alternativen då om det inte är mellan olika barnhem/instituioner eller hos adoptivföräldrar?
    De biologiska föräldrarna har ju av någon anledning gett upp barnen, att alla är tvingade att sälja sina barn köper jag inte, sen kan man ju också fråga hur lämpliga föräldrar är som säljer sina barn

    Sen bör det givetvis kontrolleras hårdare när det gäller adoptivföräldrar, inte alla de är lämpliga heller har det visat sig.

    Det är lite som med hundar och katter - det finns så många utan hem så i första hand bode man ta hand om de som redan finns, egoistiskt om någt är väl om man sätter sina egna gener före föräldralösa barn utan hem


  • Anonym (Emelie)
    Anonym (nja) skrev 2017-05-20 18:02:37 följande:
    Jaha vad är alternativen då om det inte är mellan olika barnhem/instituioner eller hos adoptivföräldrar?
    De biologiska föräldrarna har ju av någon anledning gett upp barnen, att alla är tvingade att sälja sina barn köper jag inte, sen kan man ju också fråga hur lämpliga föräldrar är som säljer sina barn

    Sen bör det givetvis kontrolleras hårdare när det gäller adoptivföräldrar, inte alla de är lämpliga heller har det visat sig.

    Det är lite som med hundar och katter - det finns så många utan hem så i första hand bode man ta hand om de som redan finns, egoistiskt om någt är väl om man sätter sina egna gener före föräldralösa barn utan hem


    Du får nog läsa på lite. Ingen del länder fryses man ut helt om man behåller ett barn som ogift, i vissa länder är det olagligt att få fler barn än ett visst antal, en del skämmer ut släkten genom att få barn av fel kön, sen har vi personer som låser in kvinnor i syfte att sälja deras bebisar och många fattiga analfabeter luras att ge upp sina barn en tid medan barnen egentligen säljs. I övrigt ang hemlösa barn eller gatubarn är dessa inte ens tillgängliga för adoption. Barn att adoptera är en bristvara, därför går det ofta oseriöst till eftersom barnen genererar mycket pengar.
  • Anonym (soc)

    Först och främst är det sällan en "bäbis" man adopterar. Det är långa köer på just spädbarn och de går nästan uteslutande till par, inte ensamstående. Det är vanligen äldre barn som kan vara svårare att hitta familj till, så om du väljer att adoptera kan du söka efter just äldre barn för sådana är mindre eftertraktade och får sällan en familj. Du skulle kunna adoptera ett barn på 5år så får hans barn en lekkamrat.

    Alternativt så skriver du upp er som fosterfamilj, så kan du få ett barn placerat från kommunen (barn i Sverige som har tex missbrukade föräldrar kan behöva placerngar på flera år, eller hela livet, och det är jättesvårt för socialen att hitta sådana familjer) om ni haft barnet i flera år kan ni ansöka om adoption där, då har du hjälpt ett barn som annars skulle skickats mellan olika fosterhem och missbrukande föräldrar.

    Dock bör du samtala med honom om detta, att han redan har ett barn gör ju honom mindre benägen att se din synvinkel, och om han inte vill adoptera så måste du ju också acceptera det.

  • Ess
    Anonym (Mella) skrev 2017-05-20 14:22:27 följande:

    Man kan självklart inte tvinga den man älskar att bli förälder men jag anser även att man inte kan tvinga sitt livs kärlek att vara barnlös heller. Vill du skaffa barn på egen hand så tycker jag inte att din sambo har rätt att hindra dig. Han vill själv ha det barn som han har men han unnar inte dig samma sak. Du ska ställa upp för honom att han ska få ha sitt barn i erat hem men han vill inte göra samma ansträngning tillbaka.

    Om jag hade varit du hade jag skaffat barn ändå och sen kommer det visa sig om min älskade verkligen älskar mig också. Kanske blir det så att du måste lämna honom och inse att han trots allt tyvärr inte var rätt man för dig.


    Håller med dig, skulle dragit vidare med adoptionen. Hade aldrig nöjt mig att leka familj med hans unge.
  • Anonym (S)
    Anonym (Mella) skrev 2017-05-20 14:22:27 följande:

    Man kan självklart inte tvinga den man älskar att bli förälder men jag anser även att man inte kan tvinga sitt livs kärlek att vara barnlös heller. Vill du skaffa barn på egen hand så tycker jag inte att din sambo har rätt att hindra dig. Han vill själv ha det barn som han har men han unnar inte dig samma sak. Du ska ställa upp för honom att han ska få ha sitt barn i erat hem men han vill inte göra samma ansträngning tillbaka.

    Om jag hade varit du hade jag skaffat barn ändå och sen kommer det visa sig om min älskade verkligen älskar mig också. Kanske blir det så att du måste lämna honom och inse att han trots allt tyvärr inte var rätt man för dig.


    Så otroligt sant!
  • Less is more

    Om du vill adoptera skulle jag råda dig att flytta ifrån honom när det är dags. Då skulle ni kanske kunna ha ett särboförhållande.

    Han vill inte bli pappa. Det går inte heller att bara bo ihop med mindre barn utan att bli delaktig och involverad.

Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte