• Anonym (Ledsen)

    Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

    För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

    Jag är infertil och vill så gärna adoptera ett barn. Det är min högsta önskan. Samtidigt som jag gör en god gärning så går min högsta dröm i uppfyllelse - att bli mamma.

    Men här är problemet. Min man vill absolut inte adoptera. Han har en dotter på 5 år som är här varannan vecka och han säger att han är färdig med barn. Han står fast vid att det inte blir några fler barn för hans del. Jag förstår ju givetvis att jag måste respektera det, men jag vet inte hur. Jag vill inte lämna honom för att skaffa barn. Han är den viktigaste människan i mitt liv. Men jag vill inte heller bli utan barn.

    Jag har tagit upp att jag kan ansöka om att adoptera som ensamstående, men han vill inte det heller. Han säger att han inte orkar ha en till bebis i huset, att det kommer bli jobbigt och att det inte är så lätt som jag tror, att jag kommer att behöva mycket hjälp som han inte orkar eller har tid med. Till saken hör den att han har ett ganska tungt och stressigt jobb. Han jobbar mycket, så jag förstår honom och hans oro.

    Kan även nämna att vi inte pratade nånting om att skaffa barn innan vi blev ett par.

    Jag vet inte vad jag ska göra.. ):

  • Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte
  • Anonym (-)

    Äh, lägg av med allt daltande nu.

    Ts, lämna denna man. Det blir bäst för er båda. Han vill inte ha några fler barn. Respektera det. Sen får du antingen välja att stanna eller gå. Det är lätt att vara efterklok men nu är det som det är.

  • Anonym (Ggyf)

    Nu är det ju inte så ofta man får en bebis när man adopterar, så varför inte diskutera adoption av ett lite större barn, tex en som är 3-8 år?

  • Anonym (S)
    Guden Tor skrev 2017-05-19 13:33:41 följande:

    "Kvinnor har tillräckligt med press och ansvar" bor du i Saudiarabien eller?

    Ts borde givetvis ha tänkt sig för innan hon blev tillsamamns med sambon. Inte hans fel nånstans. Hon får skylla sig själv.


    Blir man sambo med någon i fertil ålder som inte har barn borde man dock kunna tänka sig att den personen kanske vill ha barn. Och ta upp det tidigt i förhållandet om man är så tvärsäker på att man absolut inte kan tänka sig fler.
  • Anonym (arg och skrämd)
    Anonym (-) skrev 2017-05-19 16:01:00 följande:

    Du tycker att män ska säga i början att det inte blir nägra barn, men kvinnor ska slippa undan och behöver inte säga att de verkligen vill ha barn?

    Dubbelmoral.


    Du kan kalla det vad du vill. Jag kallar kvinnans vilja att skaffa barn en social och biologisk norm. Just nu.
  • Kanttant
    Anonym (Lilla Lina) skrev 2017-05-19 16:46:23 följande:

    Fast det är sant att ts har begått ett misstag och hon verkar inte ta mycket ansvar heller. Hon skulle ha frågat mannen innan de blev ett par om han vill ha fler barn eller ej. PUNKT. Det var ett dumt misstag hon begick, men nu får hon själv ta ansvaret och lämna eller stanna. Klarar man inte av att höra att man är ansvarslös och omogen, att man borde ha tänkt till innan, så bör man jobba på sin självkänsla. Kritik måste man kunna ta.

    Det känns som att ts försöker skylla på sambon. Men det är inte hans fel. Ts är för Guds skull vuxen. Det är inte mer synd om henne än sambon. Han mår väl också dåligt av detta, något som många här verkar glömma. Lätt att bara se saker från ts perspektiv..

    Ts bör lämna denna man. Han ska inte behöva bli ännu mer pressad och stressad än vad han redan är och då får hon samtidigt chans till barn om hon lämnar. End Of story.


    Jag skrev redan att jag håller med om att det borde vara något man tar upp så snart det känns att relationen är seriös och kommer vara långvarig. Skrev också att det nog är ännu viktigare om man börjar närma sig en ålder där att få barn kan bli svårare och/eller man vet med sig att man kommer ha svårt att få barn alt. inte kan få barn biologiskt alls. Har inga problem med att man skriver just det eller tycker så. Jag motsätter mig bara att skriva att ts är dum, omogen och att hon får skylla sig själv. Totalt onödigt. Det är som det är, finns ingen anledning att säga det på det viset.

    Handlar inte om vad ts klarar av eller inte klarar av att höra. Det vet varken du eller jag eller någon anna förutom ts. Jag tycker bara det är så himla onödigt att uttrycka sig såpass negativt och nedlåtande om någon som inte sagt något för att förtjäna det. Hur tycker du att ts skyller på sambon? Hon bara beskriver situationen som den är; hon vill adoptera, han vill inte. Hon har kommit med ett alternativ förslag at adoptera som ensamstående, vilket han inte vill. Och hon skriver till och med att hon förstår hans oro och att hon såklart måstr respektera hans vilja. Inte någonstans uttrycker hon sig på ett sätt som antyder att hon skyller på sambon, att hon inte respekterar honom. Hennes fråga är bara hur hon ska göra, om hon ska lämna honom trots att hon älskar honom, för att kunna få barn möjligtvis eller om hon ska förslka förlika sig med tanken att det inte blir barn och stanna hos honom.
  • Anonym (välja)

    Visst, TS och sambon borde i backspegeln sett ha talat om detta i ett tidigt skede eftersom de båda har så starka känslor runt detta. Men det är inte ovanligt att ta saker för givet. Jag tror t ex många uppfattar det som en norm att försöka få barn i en relation om man träffas under 45-årsåldern, alldeles särskilt om man inte har barn sedan tidigaer, och inte skulle uppfatta det nödvändigt att uttala detta.

    I den bästa av världar diskuterar man tidigt, men många vet inte ens vad man vill då. Jag hade väl löst tänkt mig att få barn men fick inga starkare känslor runt barn förrän vid några och trettio när jag och min man varit ett par i några år, förmodligen för att folk omkring mig började få bebisar. Innan det hade jag levt med en kille i tio år utan att vi ens diskuterade barn seriöst, och delade på oss av helt andra anledningar, men hade min man inte velat ha barn hade jag nog övervägt att separera.

    TS: Du får nog inse att du inte både kan leva ihop med din nuvarande sambo och ha barn/adoptera. Du får inventera saken, bestämma vilket som känns viktigast för dig och jobba mot det. Garantier har man förstås aldrig. Du kan leva lycklig med honom utan barn. Du kan leva lycklig med barn utan man eller med någon annan. Du kan välja bort barn för honom och ni skiljs elelr han avlider när det är för sent för dig att få adoptera. Du kan välja att inleda adoptionsprocess och få nej till adoption efter att ert förhållande spruckit, och så en massa alternativ till.

  • Anonym (-)
    Anonym (arg och skrämd) skrev 2017-05-19 17:14:51 följande:

    Du kan kalla det vad du vill. Jag kallar kvinnans vilja att skaffa barn en social och biologisk norm. Just nu.


    Hahahahahahaha.
  • Anonym (Lilla Lina)
    Anonym (arg och skrämd) skrev 2017-05-19 17:14:51 följande:

    Du kan kalla det vad du vill. Jag kallar kvinnans vilja att skaffa barn en social och biologisk norm. Just nu.


    Det spelar ingen roll om det är en norm eller inte. Ts fel ändå.
  • Guden Tor
    Anonym (S) skrev 2017-05-19 17:09:05 följande:

    Blir man sambo med någon i fertil ålder som inte har barn borde man dock kunna tänka sig att den personen kanske vill ha barn. Och ta upp det tidigt i förhållandet om man är så tvärsäker på att man absolut inte kan tänka sig fler.


    Om man är tvärsäker på att man vill ha barn så bör man ta upp det med personen innan man blir tillsammans så slipper man stå vid detta vägskäl sen. Förälskad och förtvivlad över att behöva göra ett val.
  • Anonym (Lilla Lina)
    Anonym (S) skrev 2017-05-19 17:09:05 följande:

    Blir man sambo med någon i fertil ålder som inte har barn borde man dock kunna tänka sig att den personen kanske vill ha barn. Och ta upp det tidigt i förhållandet om man är så tvärsäker på att man absolut inte kan tänka sig fler.


    Det är inte sambons ansvar att ställa såna frågor till ts. Ts är väl inte stum? Jag förutsätter att ts kan prata. Då borde hon även vara kapabel till att berätta om det som är hennes högsta önskan. Eller glömde hon bort att berätta om sin högsta önskan från början?

    Nåja, det är ju lätt att blamea andra.
Svar på tråden Jag vill adoptera ett barn, han vill inte