Bf juni 2018

Någon annan som känner att de inte riktigt hinner med? Går snart in i vecka 28, och känner mig så oförberedd! Jag läser på, införskaffar allt som behövs för att välkomna bebis men eftersom det är första känns det hela nästan overkligt stort och som om jag missar massa saker.. :(

Känner mig rätt lugn med mitt 4:e barn på väg.

Vad man inte vill vara utan på förlossningen är.

Enkla kläder, både till barnet och en själv. Det ska vara lätt att klä den lille när den kommer ut.

Något ombonat till bebisens "säng" på BB. Tänk på att den legat trångt i magen. Den vill ha det trångt.

NAPP NAPP NAPP!! Även om de på BB säger att man inte ska introducera napp direkt så önskade jag att jag inte lyssnat på dom i början.

iPad, för dötid som med all säkerhet blir!

Egen kudde!! Kuddarna prasslar som tusan på sjukhusen.

Något gott att äta, tugga på och dricka.

Med första var det dessutom en hysteri kring amningen så snart han kom ut. Han hade svårt att få tag i bröstvårtan så alla (kändes som ALLA) var och slet i mina nipples för att få honom att suga. De t.om. mjölkade ur några droppar råmjölk och talade om hur viktiga dessa droppar var.. Min pojk grät av hunger.. Fick tillslut ge honom ersättning med "kopp" för att de inte ville förstöra hans sugförnåga!

Väl hemma och 3 dagar senare såg mina tuttar ut som Betty Boops och inte förrän då rann mjölken till.

Väldigt tråkigt att jag inte fått information om det

Tips. Lyssna till er själva och er egen magkänsla!

Håller verkligen med om det med amningen. Är det så att personalen glömt bort att förklara vad som händer sen när man kommer hem? Att man får svinont när mjölken rinner till och för min del innebar det gigantiska sprängfyllda bröst som min lille son inte kunde greppa tag i, vilket ledde till frustration för både honom och mig och många tårar. Det var 2-3 plågsamma veckor innan det gav sig, men ingen förberedde en på det. För mig var det tuffare än förlossningen, faktiskt.

Å första gången var ju så speciell. Kroppen visste inte riktigt vad den skulle företa sig.

Med de andra visste kroppen ganska direkt och man var tryggare i sig själv.

Att ha amningsnapp fick jag ta reda på själv. Det hjälpte mig väldigt mycket med första.

Det var krångligt men hellre det än mjölk som sprutar åt alla håll på en platt bröstvårta.

I onsdags ringde jag in till förlossningen (fick inte tag på min BM), då lillen rört sig väldigt dåligt i några dagar, så vi fick komma in på en koll. Allt såg dock bra ut - mängden fostervatten, tillväxt, hjärtslag och mitt blodtryck osv. Jätteskönt!

Han var faktiskt lite större än beräknad vecka, då var vi i v. 27+3, men han var i klass med v. 29. Dom växer ju väldigt individuellt, men kul att få ett hum i alla fall. :) Han låg neråt med huvudet då och började röra sig ganska bra så fort han kom upp på UL-skärmen. Kameraakrobat! ;) Haha.

Samma kväll så började han leva rövare igen och sen dess har han liksom varit mer aktiv än någonsin. Slår vad om att i fall vi inte åkt in och kollat så hade "tystnaden" fortsatt, vi hade ju ändå väntat någon dag för att se så han inte ändrat mönster och rutiner.

Nu har jag dock fått världens molvärk och det kände jag bara av lite grann kring de första veckorna som gravid, sen ingenting. Det började igår under dagen och det sitter i än, just nu är det lite mindre i intensitet dock, skönt nog. Vaknade flera gånger under natten för att det gjorde så ont. "/ Hur länge brukar växtvärk sitta i? Gissar att det är det molvärken säger..