en ny tråd för oss som fått missfall

Boogiegirl: Styrkekram till dig. Vet hur det känns. Vi får trösta varandra.

jag var med i BF Januari... men jag kikar inte ibland när jag känner att jag orkar med, men det gör ont.

Limas: Det känns skönt att ha någon att prata med som har varit i samma situation.

Känner med er, fick missfall bekräftat förra veckan. Är det någon som vet var jag kan vända mig nu? Dem har inte sagt något om nån uppföljning, har varit på gyn akuten, sen kvinnokliniken, de sa bara att jag ska vänta ut så allt sköter sig självt. Men när vet jag att det är ute?? Har blödit i några dagar till men inte mycket och det gör inte ont...

Boogiegirl och Cissi linde: Beklagar verkligen, vet hur det känns. *kramar om*

Till boogiegirl, dom sa samma sak till mig, att det sköter sig själv, men om jag skulle få kraftiga smärtor och blöda mer rikligt så skulle jag uppsöka läkare. Annars var det bara att vänta! På fråga om när man vet att det är ute så fick jag till svar att det kommer att komma några klumpar och då hade det som ska komma ut kommit ut! Låter hemskt men så är det nog! 
Kram på er alla!!

Jag fick mitt missfall i v 13 och till mig sa de att jag skulle boka ett återbesök på kk 4 veckor senare.
Men när jag fick missfall i v 8, behövde jag inte komma på någon mer koll.
Vet inte om det har betydels för när man får missfall om man ska göra en efterkontroll, men det har det väl eftersom läkaren tyckte att jag skulle det.
Mitt lilla pyre var 13 veckor och hade alltså inte dött innan, utan dog av att vattnent gick.

Boogiegirl: Tyvärr finns det ingen som kan säga någonting som får det att kännas bättre för dig... I alla fall upplevde jag det så. Alla sa så hurtigt: "Det är tur att naturen sköter sånt, barnet var antagligen inte friskt", "Ni ska vara glada för att det var tidigt missfall", "Ni är unga, det är bara att försöka igen". Jag trodde att jag skulle spy på dem! Jag hade ju världens sorg! Jag hade förlorat det barn jag gick och väntade på, barnet som jag redan gick och funderade på vad det skulle heta, och nästa sommar skulle det bli dop samtidigt som jag och pappan fyllde 30 och jag var så lycklig för att det skulle vara 2år och tre månader mellan barnen. Vad brydde jag mig om deras hurtfriska kommentarer?!?

Jag hade till och med svårt att prata med andra som fått missfall, kanske för länge sen, och som fått barn efteråt och levde ett annat liv. De var ju nån annanstans än där jag var. Jag skulle nog ha mått bäst av att prata med såna som låg i fas med mig tror jag, och kanske inte ta till mig så mycket råd och sånt, utan mest få prata av mig. Det är väl det som löser flest knutar, i alla fall för mig.

Tänker på dig och skickar massor med kramar!!!!!

Ps. Observera att jag inte skriver nån klyscha som "det känns snart bättre fast du inte tror det" (.....men det är faktiskt så...)

Cissi: Vi har inte fått nån uppföljning, men vi fick telefonnummer till kuratorer och psykologer och till alla avdelningarna på sjukhuset. Dit får man ringa när som helst.

Kram på dig!!

Sassa85: jag var oxå med i BF Mars. hade BF 16 mars, men jag har tagit bort den tråden från mina favoriter och går inte in där mer. det gör bara för ont...

Har börjat skolan nu, men kan inte läsa eller få in nåt öht Är bara så ledsen och less... funderar på att ta studieuppehåll...

men hur ska jag veta om det är ute? Ska jag bara gå å vänta på mens? det funkar ju inte riktigt eftersom jag blöder typ varannan vecka just nu.... känner att allt e hopplöst, min läkare på akuten har semester.....