sofiaolivia skrev 2013-10-23 13:08:53 följande:
Födde för ca 2 månader sedan och det var en heeelt annan förlossning än med den första. Med dottern tog den 42 timmar från första värken, lång, utdraget och jag var helt slut. Efteråt sa jag "aldrig mer!"
Den här gången vaknade jag av en lätt värk, sen kom en till rätt snabbt. Gick upp och tittade på TV. Sambon vaknade och jag skickade iväg honom till jobbet. Drygt en timme senare hade jag kanske haft 10 värkar, men inga som gjorde direkt ont. Hoppade in i duschen och då PANG.... första krystvärken. "Va faan" tänkte jag "inte nu liksom". Ringde förskolan och meddelade att jag ska föda nu så dottern kommer inte. Ringer mamma som kom snabbt. Gick upp och sminkade mig (?) och sen kom jag på "just jävlar, måste ringa sambon!!"
Han kommer hem på en kvart och då står jag bara och håller emot krystvärkarna, får ju liksom inte föda hemma tänkte jag. Borde kanske ringt en ambulans nu men vi åker lugnt in till förlossningen och där hann jag knappt hoppa upp i sängen innan tappade allt fokus. (Var så himla lugn och sansad innan). Nu skrek jag efter lustgas så jag "äntligen får njuta (?)" och därefter bad jag om ett kejsarsnitt för det hade jag minsann läst att det är upp till varje kvinna att bestämma hur hon vill föda....
Sammanlagt så kom sonen ut 2 timmar efter första värken. 4200 g och perfekt!
Det där gav mig hopp...
40h med regelbundna värkar. Hoppas på snabbare i jan när det är dags för 2an