Roliga förlossningshistorier?

När mitt andra barn skulle födas så blev det genom planerat snitt. Eftersom jag är en väldigt lugn person som aldrig hetsar upp mig i onödan så försökte jag få sambon att ta det lugnt när den stora dagen kom.
Vi åkte in klockan sex på morgonen och fick ett rum, där jag skulle göra mig i ordning.
Jag hade ju fastat i ett dygn så jag brydde mig inte om hungern utan var mest glad över att få fika senare, nu ville jag ju ha ut bebisen.
Men, även om jag var lugn så är jag enormt nålrädd. Detta visade jag dock inte för sambon.
Han är morgontrött av sig och inte på sitt bästa humör så tidigt men han hälsade på BM och satte sig bredvid mig. Jag fick kateter insatt och gjorde en grimas. Inte på grund av smärtan utan mest för det kändes lite obehagligt.
Så skulle jag få dropp insatt och BM hittade inte rätt, så hon kämpade lite. Jag ville då hjälpa till att få kärlen synliga så jag tog tag i sambons arm och knöt näven hårdare.
Och jag tittar inte när hon ska sätta i droppnålen utan tittar åt ett annat håll. Plötsligt märker jag hur sambon lutar sig framåt. Lite föööör framåt. Så jag blir tvungen att kolla och då flyger han i golvet med en smäll !
BM hastar till honom och en annan sköterska kommer in för att väcka honom.
BM säger: jaha du.. Är han känslig din karl?
Jag svarar : nej det är tvärtom..
Jag blev lite paff och så ser jag droppnålen.
Utan att tänka efter så trycker jag dit den rätt och allt funkar som det ska.
BM har ju fullt upp med sambon så hon märker det inte.
Men när hon tittar upp så flinar jag stort och hon försöker förstå varför.
Så jag pekar på droppet och hon ställer sig upp och utbrister : Men kära nån, hur klarade du det där? Har du gjort sånt förr??
Jag skakar på huvudet och sambon vaknar till. Då börjar jag gapskratta eftersom han inte vet var han befinner sig.
Efter mycket om och men reser han på sig men sätter sig i en fåtölj en bit bort.
BM säger då: svimma inte mer nu, men din sambo satte nyss dropp på sig själv.. Och jag kanske måste gå i pension efter det här..
Hon muttrar lite skamset att hon aldrig haft problem förut och tittar förvånat på mig.
Då säger jag : jaa, vill man ha något gjort ordentligt får man göra det själv!

I anteckningarna står det att BM blev chockad av vad jag gjorde,när det dessutom står att jag är extremt nålrädd.

Sen var det dags för operationen.
Då skulle jag få bedövningen. BM följde med in och sa till narkosläkaren : det är bäst du har koll på henne, hon fixade sin egen droppnål, akta så hon inte fixar ryggbedövningen själv också!
Sen blinkade hon åt mig och log.
Narkosläkaren blev nervös och babblade på, på knackig svenska så jag missade delen då han sa att han skulle sticka mig nu.
Jag hoppade till och sa : men vad tusan gör du? Du gör ju fel!!!! Kan du ingenting eller?

Hela teamet började skratta och sen var de extremt noga med att berätta hela proceduren för mig så jag inte skällde på dom.
I efterhand har jag förstått att jag faktiskt var nervös och det var personalen som fick ta mitt sätt att agera ut det på, :)

Inte roligaste historien men läkarna tyckte jag var otroligt rolig att ha att göra med den dagen!

Sen kom ju bebisen och den skrek för fulla muggar och jag sa, lite matt att 'men Gud han kommer bli hemsk om några år med så starka lungor, får köpa öronproppar!'

Men trots mitt försök att vara BM en stund och att jag skällde på narkosläkaren så var jag otroligt nöjd över allting :)

Kiddie: skrattar så jag gråter!!!!

Sen kom jag på en till historia, eller flera som rör min mamma när hon fött mig och mina syskon.
Vi är fem stycken, så det blev en del historier.
När mitt äldsta syskon föddes så bodde mamma en lång bit ifrån sjukhuset och fick åka sjuktaxi eftersom värkarna inte var regelbundna.
Taxichauffören var en äldre man som sett det mesta i sina dagar.
När de kommer halvvägs så skriker mamma till karln att nu kommer minsann ungen i taxin vare sig hon vill det eller ej!
Taxichauffören får panik, stannar vid sidan och börjar babbla om kokande vatten, handdukar och pincetter osv, och säger att han inte är förberedd för något sånt här.
Min mamma var sjutton år när hon födde så hon var dessutom lika blåögd som taxichauffören när det gällde födseln.

Hon ber då honom att inte titta mer än nödvändigt i de negre regionerna utan bara när hon säger till.
Så mitt i ingenstans en varm aprilnatt föds mitt syskon i baksätet på taxin utan någon som helst hjälp från sjukhuset via telefon eller något (chauffören fick panik och glömde larma SOS) och när bebisen kom sa mamma : men vad i helvete gör jag med hans långa snabel?? (Ja så sa hon)
Chauffören tittar då på mamma och säger : snabel?? Navelsträngen menar du? Den måste vi klippa men det törs jag inte!

Mamma sa då att det var läge att ringa en ambulans så det gjorde chauffören och de kom på direkten. Ambulansmännen hade aldrig sett något liknande (åtminstone inte då) och undrade hur mamma klarat av allt värkarbete.
Vilket värkarbete?? Jag tog i och ungen flög ut som en jäkla raket. sa hon.
Allt som allt så tog hela förlossningen trettio minuter och chauffören var med på dopet senare :)

När mina två andra syskon föddes så var historien nästan identisk men då födde hon i en ambulans som hon var smart nog att ringa så fort vattnet gick.
Ambulansmännen sa att det var själva tusan vad snabbt det gick.
Mamma svarade simpelt : jo man börjar bli van, jag får inte ens föda som normala kärringar...

Med mitt näst yngsta storasyskon så provade mamma lustgas för då hann hon minsann till sjukhuset:)
Hon kallade sin man för ett skäggigt troll, eftersom han inte hann raka sig innan de åkte. När han skulle stå vid hennes sida så sa hon : men Gud vad du luktar parfym, vem fan ska du ragga på härinne trodde du? Ingen vettig kvinna här inne vill ta i en karl efter det här!!
Men förlossningen gick bra och snabbt så hon hann inte kläcka ur sig mer ;)

Och så när jag skulle födas, det har jag fått återberättat för mig otaliga gånger nu.
Mamma kände sig konstig på morgonen och bestämde sig för att åka in till sjukhuset då hon visste hur snabba alla de fyra andra varit.
Hon visste att pappa inte hade möjlighet att komma hem i tid för han var i Norge på jobb så hon drog iväg ensam.
Hon fick ett rum och la sig tillrätta för att vila en stund och se på tv.
Då visades en talkshow och mamma fastnade i den totalt. Varför vet hon inte då hon avskyr sånt annars.

När BM kommer in och frågar hur det känns och ska kika hur öppen mamma är så har hon öppnat sig helt och BM undrar om mamma inte har det minsta ont? Hon ska ju krysta nu?
Mamma säger nej och ser frågande ut?
BM säger bara : okej, nu kör vi!
Mamma har bara ett önskemål och BM säger direkt att hon inte kan få någon smärtlindring eller liknande för hon tror mamma ska be om det.
Nej, mamma vill att tvn ska vara på så att hon kan se färdigt.
Det tar femton minuter (helt otroligt) så är jag ute.
Och mamma fick se klart showen, BM skrattade hela tiden och fick ducka undan så mamma såg tvn riktigt...

Hon ha inte haft en enda 'normal' förlossning i hennes ögon så hon brukar skoja om att hon aldrig fött barn egentligen för hon ville ha hela upplevelsen men vi kom allihopa 'för snabbt' :)

Pappan va inte med på kk då han har stor blodskräck o svimmar vid minsta syn av det så min bästa vän lekte dola och pappa skulle ringas in när det började närma sig så han kunde stå beredd utanför dörren.

Ok. Hur en person underhåller en hel personal styrka på kk..

Det börjar med ett bad där värkarna tilltar så pass att jag får lite panik o bara vill upp ur karet NU, i paniken letar jag efter ngt att ta tag i som kan hjälpa mig upp (kompisen ligger på golvet bredvid karet o slappar) vad jag får tag i är larmsnöret som sitter i taket. Givetvis är inte detta snöre gjort för 90 kg kvinna så snöret o delar av taket får jag i huvudet, blir smått paff o halkar ner i badkaret igen varpå väninnan får sig en rejäl dusch! In kommer bm efter buller o bång o synen hon får se har många gånger fått mig att skratta...

Lustgasen gav ju absolut sina garv den med o kan nästan längta lite efter den denna runda. Den bjöd på den klassiska "rör du min mask så dör du" när bm sa till min väninna att ta den ifrån mig då krystvärkarna började. Väninnan skrattade lite ironiskt o sa till bm att det fick hon själv göra. Dom lyckades inte!

Jag lät som vad jag själv föreställde mig va en gammal lastbilschaufför och i min värld just då ligger tydligen alla dom på tutan för det gjorde jag "TUT TUT TUT TUT" skrek jag mellan värkarna..!

Plötsligt gick det undan och jag gick från 3 cm till fullt öppen på ca 20 min så när jag skrek till vännen "nu kommer han" fick alla lite panik o dom skulle försöka stoppa det. Vad jag fått berättat i efterhand (va helt väck just då" va att när vännen ryckte upp dörren o skulle ha tag i bm slog hon med vår dörr till dörren till rummet med badkaret där 2 bm stod på stege o försökte knyta fast larmsnöret (dom höll på att trilla o snöret lossnade ännu en gång o drog med sig mer av taket)
Min bm satt o åt o kom springandes med mackan i handen.
Rummet fylldes av folk o den bm som tvunget skulle sätta sin kind mot min va den som satt o svarade i tlf för hennes headseat trycktes mot mitt öga så jag trodde jag skulle bli blind för livet, det ville jag så klart inte så i yran skrek jag högt "nej jag vill inte bli blind jag vill se mitt barn"!!
Dom andra hade fullt upp med att spruta in motgift mot pethidinen o försöka sakta upp med bricanyl. Mitt i detta börjar jag sparka efter bm o skriker TA UT DIN HAND UR MIG!!!!!!! Bm som stod i andra sidan av rummet tittade konstigt men fick sen brått fram för de va ju lill killen som kom flygande..

Detta va inte ett dugg komiskt i stunden (tyckte jag) men såhär i efterhand kan jag tycka att de va rätt kul. Bm sa att de va den lugnaste natt som snabbt ändrade till den mest hektiska natt.

Glömde ju. Pappa fick ringas in när sonen redan va född då vi inte riktigt va beredda. (Bor 45 min från sjukhuset)
När pappa kom hade jag varit på lustgasen en runda till då jag blev sydd o va därför fortfarande lite snurrig i bollen. Skrek o gormade när han kom in genom dörren o skällde ut han o sa att han nu fick sluta köra som en dåre då han faktiskt blivit pappa (jag va helt säker på att det gått max 15 min sedan jag ringt han) fick senare ta tillbaka min utskällning när han visade mig samtalslistan o klockan o förklarade att det va 1 timme sedan jag ringt.. Sorry..

vad många roliga historier!!

precis vad jag behövde i mitt vardagliga depp över att bebis inte behagar att kika ut! Tack för ni delar med er!!

Vilken rolig tråd :)

Själva min förlossning var väl inte så kul. Men efteråt låg vi på neonatal för vår son var så tagen efter en tuff förlossning och behövde sondmatas. Dock var jag ju så bestämd att jag skulle amma så för att mjölken skulle rinna till var jag tvungen att använda amningspump. Den var inställd på 15min program. Vilket ju betyder 30min för bägge brösten, drygt tänkte jag! Orkar väl inte sitta här i en halvtimme. Så jag satte en på vare tutte å körde igång. Mannen som satt å sondade sonen skrattade gott å tyckte jag liknade en mjölkande ko!
Just när jag sitter där i sängen å "mjölkas" knackar det på dörren å in kommer en läkare å två sköterskor för att göra ronden. Vilken syn! Hrm försöker att koncentrera mej på vad de har att säga men ganska svårt med bröstpumpen på brösten naken överkropp. I nästa stund knackar det på dörren igen å in kommer vaktmästaren för han ska fixa avloppet i vårt handfat. Då ville jag bara sjunka under jorden. Vilken bild han måste fått! Läkaren insåg det pinsamma å bad honom återkomma! Tack!!
Antar att han fick något att berätta om på fikarasten sen!