Jag vet inte om andra tycker det är roligt, men jag hade vad jag trodde var en flytning i vecka 38+2 som jag och sambon åkte in för att kolla. I väntrummet får jag vad jag tror är förvärkar, så jag börjar lyckligt träna på att andas. Sambon tittar lite konstigt på mig och säger efter ett tag "duu... det är väldigt regelbundet du andas..." jag skrattar lite åt honom, herregud vilken nojig förstagångspappa han är, vi ska ju inte ha barn på många veckor!
Fortsätter andas och funderar på om jag kanske är i nån latensfas ändå. Vi får lite hjälp, en barnmorska tittar på oss och säger: "Ni är på fel ställe. Kom så visar jag er till förlossningen." Jag tycker alla är urfåniga, jag vet ju att dom kommer skicka hem oss, det har jag läst allt om på familjeliv!
Vi träffar barnmorskan som ska ta hand om oss, jag får en värk. Efteråt säger jag lite hurtigt att hon skickar väl hem mig snart. Barnmorskan tittar på mig med ett leende och säger "det tror jag inte". Sambon börjar jaga upp sig, vi har inga saker med oss. Jag himlar lite med ögonen, vi kommer hinna åka hem och packa och fixa, det är ju lugnt! Sen får jag hoppa upp på sängen och bli undersökt för sambon vill veta om han hinner hem och tillbaka innan barnet föds. Tokiga kille, vi bor ju tio minuter från sjukhuset! Sen säger barnmorskan att jag ä fem cm öppen. Jag tittar på henne och frågar "så du menar att vi ska få barn NU?!" Sambon tittar allvarligt på barnmorskan och frågar om han hinner hem. Barnmorskan tittar lika allvarligt och säger att om det tar en halvtimme så hinner han. Jag tycker fortfarande dom är helknäppa, det är ju liksom många många timmar kvar. En och en halv timme senare är min lilla dotter ute. :P (Sambon hann hem och tillbaka)