Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
När jag var öppen 7 cm så var dotterns hjärtljud väldigt mycket upp och ner. Jag skulle då vända på mig, ställa mig upp, gå runt och ha mig hela tiden..
Till slut sa barnmorskan till mig att jag skulle ställa mig på alla fyra och hänga på huvudändan så att säga. Du får sitta så i 5 värkar för att se om det hjälper, sa hon.
Efter 5 värkar så sa jag till henne att hjälpa mig ner. Nej men sitt gärna kvar så lite till sa hon.
Då kläcker jag ur mig.. Tror du det går att lura mig eller? Jag kan väl för fan räkna och nu har jag hängt här tillräckligt. Ta ner mig!!
Barnmorska skratta bara åt mig och min sambo tittande frågande på mig då jag inte är sån där i vanliga fall. När hon sedan kom tillbaka lagom till att jag skulle krysta så hade jag hemska värkar som avlöste varandra. Jag skulle iallafall be om ursäkt, hur ont jag än hade..
Så jag skrek mitt i värkarna.. Förlåt om jag är otrevligt men jag ska föda barn, och de gör för jävla ont! Jag ska vara trevlig nu!
Hahaha.
Eller ja. Sambon var väl förvånad att jag kunde kläcka ur mig något sånt, haha! Han såg lite paff ut.
Inte jättekul men under hela förlossningen sa jag "förlåt om jag är otrevlig" efter varje mening.
"Vad är klockan? Förlåt om jag är otrevlig". :)
He he, här är också en som visade väl dolda sidor för sin partner under förlossningen: VAFAN TRYCK PÅ KNAPPJÄVELN!! Sambon: Men jag tryckte precis, de kommer! Jag: MEN TRYYYYCK! JAG BEHÖVER HJÄLP!!! Till en av barnmorskorna fräste jag när hon bad mig andas lugnt och fint att: Du! Jag har andats lugnt och fint i fyra dygn nu, hit med lustgasen för i helvette!
Isolande och angelica, ha ha ha ha ha ha ha hah a!!!!
Har haft två förlossningar och den första förlossningen så blundade jag hela tiden och sa nog inte ett ord på kanske 7-8 timmar (allt som allt tog det 24,5 timme) men nu senast så tog allting typ 6 timmar totalt, va inne på förlossningen 3 timmar och 40 minuter innan bebis va ute, och jag va precis tvärtom denna gången, skrek och pratade och som många andra ursäktade mig hela tiden typ "heeelvete vad ont det gör, förlåt för att jag skriker och svär men faan..." osv..Tror att min sambo också va rätt chockad att jag kunde bli sådan!
Några "highlights" från sonens födelse. (barn nummer 3)
Vi var inne på kontroll av fostervattenmängd 9.30 (sonen föddes 12.49) på vägen dit säger maken åt mig att om barnet föds idag eller i morgon får vi 1000:- extra, eftersom vi får barnbidrag den redan nästa månad. Visst, säger jag, då får jag väl försöka fixa det då... ;)
När vi kommer fram inser jag att jag har väldigt svårt att gå och ont i ryggen. Tänker att det nog är för att jag sovit i uppblåsbar säng på natten. Säger ändå på skämt till maken att vi ju lika gärna kan gå raka vägen till förlossningen därifrån och få det överstökat.
Efter undersökningen vaggar jag ut från sjukhuset och ber maken att hämta bilen. Är du säker på att du vill det, frågar han, eller ska vi gå ett varv och se om nått händer? Jag flinar lite åt honom.
I bilen säger jag åt honom att det känns som att vi åker åt fel håll... Vi borde åka till förlossningen inte från den.
Hemma hos min pappa sitter våra andra barn och tittar på film. Jag sätter mig och tittar med dem. Vi äter lunch där. Då börjar jag inse att värken i ryggen kommer med jämna mellanrum, ber att få på mig tensapparaten. Äter lunchen och sen bär det av mot förlossningen. Klockan är nu ca 12.15 i bilen säger jag åt maken att vi nog får vända igen, för NU gör det ju inte ont längre... (glömde visst att det kan vara paus mellan värkarna...) En minut senare tror jag att jag ska dö igen...
Väl inne på förlossningen går det fort. Får lämna urinprov och lägga mig i sängen. Får syn på makens hår och bestämmer mig för att attackera det. Nått måste man ju dra i när det gör så ont! Som tur är har maken svart bälte i jujutsu och lyckas avvärja attacken.
Jag säger åt barnmorskan att ingen talat om för mig att det gör ont att föda barn.
Barnmorskan kollar hur mycket öppen jag är och ber studenten att kolla också. Studenten säger; nej, jag ser huvudet. Kolla du, säger barnmorskan. Studenten säger igen; Nej jag ser huvudet. Samordnaren frågar om jag har bra hjälp av tensen eller om jag vill ha mer smärtlindring. Då föds sonen, med hinnor och allt. Nej, tack, säger jag, jag tror jag klarar det ändå. Det är nog klart nu...
En snabb förlossning ledde till en förlossning där jag inte hann få en Alvedon som smärtlindring ens och det gjorde så ont, jag var arg på allt och hängde knappt med själv för det gick så fort..när dottern var ute med huvudet så kändes det även som att jag gjorde nr2, då kläckte jag ut mig - Fan nu sket jag ner mig också, eller hur? Varpå hon skakar på huvudet och säger nejdå, nu är det snart över. Då blir mitt svar; eller hur, vem fan har sagt att jag vill bajsa och föda utan bedövning?!
Sen kom dottern ut och jag blev betydligt gladare och fick lov att be om ursäkt 
maken skrattar gott åt detta än idag när det kommer på tal.
Jag födde i onsdags och hade en förlossning som tog 31 h.
Jag hängde över huvudändan på sängen under värkarna vilket hjälpte mig mycket.
Och till slut frågar barnmorskan mig om jag känner av att jag vill krysta när jag har värk?
"Hur ska jag veta om jag vill det? Jag har aldrig gjort detta förut"!
Gissa om barnmorskan skrattade gott åt mig ;)
En stund senare säger bm att sambon hittat sitt kall under fl, med andra ord att massera ryggen under värkarna när jag hänger i sängen. "Ja klart som fan att han ska göra någon nytta, det är väl hans unge också"
Jisses, nästan så man skäms nu efteråt ;)