Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
När jag skulle föda min första son så var jag helt väck efteråt, precis efter han kommit ut. Jag låg och flämtade och sa allt jag tyckte behövde göras. Typ "pappa ska klippa navelsträngen" och allt sånt. Jag minns hur jag tänkte för mig själv; "Vilken TUR att jag finns här för att vägleda alla!" jo tjena....!
När min andra son skulle komma och det stod klart att ambulansen som skulle hämta oss inte tänkte åka utan vänta tills sonen var född i soffan så vet jag inte om jag gjorde så mycket skoj. Men nu i efterhand finner jag det komiskt att jag hade denna tankevurpa med mig själv;
"Det gör så ONT! Och jag kan inte få smärtlindring. Kan jag inte bas be dem (sjukvårdarna+make) att slå mig medvetslös så sköter kroppen resten själv! Nej, jag skippar nog det. Jag kommer inte på tillräckligt bra argument för att de skulle slå mig....."
Sen när sonen kommer överraskande i en krystvärk (kände inte huvudet förrän det ploppade ut), så föder jag honom i nästa värk och tittar ner. Min första tanke var; " Ja just det ja, de har ju hår!"
Sen kan jag tillägga att när vattnet går och krystvärkarna startar direkt med andra sonen så väcker jag maken och säger att
bebisen är på väg. "Javisst, jag ska bara gå och hämta skeden", svarar mannen. Vaket där:)
Favoritar!
Min första förlossning gick snabbt och jag var öppen 10 cm när jag kom in! Jag tjoade om att jag ville ha epidural, för det hade jag bestämt sen länge. Går inte säger bm, du har ju gjort allt jobbet hemma själv! Ja, tyckte jag, det är ju din inkompetente kollegas fel som inte lät mig åka in utan sa varenda gång jag ringde att jag skulle lägga mig och vila och att jag ju kunde prata i telefon med henne så så ont kunde jag inte ha! Nåväl, jag ville iaf stå på knän i sängen och föda. Efter en timme säger bm, du måste lägga dig ner. Vill jag inte, svarar jag! Jag ska ha hjälp av gravitationen! Hon insisterar och säger till slut att mina fötter och underben är blåa av syrebrist vilket maken håller med om! Efter 20 min på sidan är grabben ute! Efteråt käkade jag maxdos av smärtstillande tabletter, utan att jag kanske egentligen behövde det, mest som kompensation för den uteblivna epiduralen! Väntar nu på att bebis nummer två ska bestämma sig för att titta ut, hoppas på en lika snabb förlossning denna gången!
Ligger på spec. BB och skrattar, tack för alla underbara historier! Imorgon kommer vår bebis till världen, kanske kan återge någon rolig anekdot efteråt!
många tycker min förlossning verkade rolig:
Klockan var 07:30 när jag vaknade morgonen 9/5 det kändes precis som vilken dags om helst. Jag gick upp och fixade min frulle, två mackor och en mugg hallonbladste. Tog inte lång tid innan jag märkte av lite mensvärk. Helt plötsligt så...
en massa text :)
Hoppades på att få dela med mig av något skojjigt att skratta åt här.. Vår lilla flicka är 3 veckor idag och kom i raketfart.
Första förlossningen gick fort och jag räknade med att denna skulle gå fort också, men kanske inte så fort!
Mina 2 tidigare förlossningar har startat med vattenavgång, och så även denna.
kl.01.20 gick vattnet, denna gång inte i en störtflod utan mer sipprade, så jag slapp förstöra sängen och blöta ner halva huset och en massa kläder denna gång :)
Min man hjälpte mig på med TENSen som jag övat med i några veckor.
01.40 ringde jag bb för rådgivning eftersom första förlossningen gick fort, de tyckte att jag fick känna efter själv när jag ville åka men inte vänta för länge eftersom vi har 45 minuters färd till bb.
01.48 kommer första värken, min man går in på varktimer.se, värkarna kommer med en minuts mellanrum direkt och går från svaga diffusa till kraftiga på ganska kort tid. Min man försöker få tag på svärmor som ska vara barnvakt men inget svar...
Jag drar på TENSen på nästan högsta styrka ganska fort, shit vad ont värkarna gör!
Ringer och ringer utan någon lycka och försöker fösa ut mig i bilen med all packning, jag vägrar -JAG ÄR HUNGRIG! Det är väl inte så bråttom heller?! Jag ville äta min special K i lugn och ro, och kamma mig, packa det sista. Min man börjar få lite panik när jag sitter som ferdinand under korkeken och äter flingor med täta onda värkar, och barnvakten inte går att nås...
Tillslut får han tag i barnvakten och lyckas få ut mig i bilen, där och då tackade jag gudarna för den som uppfann TENSen, jag hade nog dött utan den!!
När vi var 10 minuter ifrån bb känner jag hur det trycker på rejält men vågar inget säga till min man, var rädd att han isf skulle köra av vägen!
Väl framme fick min man hämta rullstol till mig, Värkarna var fortf starka och täta. Personalen blev förvånade när jag kom in i rullstol, var ju inte så länge sen jag ringde in utan några värkar alls.
Vi blir visade till ett rum och de ber mig lämna ett urinprov. Det visar sig vara omöjligt! Jag tycker det trycker på hemskt mycket och känner efter med handen... Ett huvud!! Oj oj oj tänker jag och kryper ut till sängen. Personalen tar god tid på sig och ska lyssna på bebis hjärta osv, de förstår inte att det är nära.
Mellan värkarna kvider jag fram; Ska ni inte kolla snart??
Vad? Om du öppnat dig något?
Jaaaaa!!!
De kikar efter och utbristrer; Oj! Här är det fullvidgat, bara att krysta när du känner för det.
Mellan värkarna beordrar jag min smått förvirrade man att dra av mig mina kläder och ta ett foto på mig i sängen innan jag ska till att föda.. Sagt och gjort, sen börjar jag krysta. Efter 2 krystvärkar föds vår lilla flicka :) kl.03.29, efter en drygt 2 timmar "lång" förlossning.
En helt fantastisk upplevelse detta!!!
Wow! Detta kan jag göra om igen, om det inte vore för att vi inte ska ha fler barn nu =)
