IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Tack Enya för ditt stöd! Nej, jag ska inte köra på stimulerat eftersom jag inte mådde så bra av alla hormoner. Så jag får hoppas att vi lyckas tajma in november och misslyckas det så får jag väl vänta till januari. 

Tack Zin, ja det var minst sagt antiklimax. Förra månaden fick jag äl dag 11 så jag hade ju lite hopp men nej...

MEN en sak var positivt och det var att hon avslöjade CvLs gradering av mitt ägg som sattes in i mig. Tydligen var det 40-45 procents chans att lyckas! Hon sa att det bästa resultatet man kan få är 55 procent och det får nästan bara "yngre kvinnor". Så jag kände mig väldigt glad över att jag ändå haft så bra resultat. Konstigt då att det inte blev något var nästa tanke. Och vi pratade om det. Hon sa att man kan ju kolla kromosomerna i de återstående äggen men om man börjar peta i dem så ökar missfallsrisken. Och då känns det inte värt det.
Har ni någon fått veta hur stor chans ni har att lyckas? 
Tyvärr sa hon också att chansen att lyckas minskas något med FET. 

Turlid ja, han har säkert rätt! Och jag hoppas att mina "perfekta" ger samma resultat.

Syskon nu, det var det jag också hörde före försöket, att chansen generellt är 25 procent. Så jag blev så glad över 45 procent. Men det verkar ju inte ha hjälpt... :-/

Måste bara skriva av mig. Var på middag ikväll med vänner (en nära och några halvnära) och självklart var en av tjejerna gravid och det "bara hände". Och så skulle hon och hennes man berätta för oss alla, fyra par, och hade med sig sina ul-bilder på bebisen. Och det var så jobbigt. Alla vet hur länge vi kämpat och att vi misslyckats med ivf och det kändes som om alla hade blickarna på mig - hur skulle JAG reagera. Och det var nästan som om ingen vågade vara riktigt glad för hennes skull pga av mig. Och jag kände hur jag blev stel och inte alls så glad som jag borde. Och jag känner verkligen att jag inte orkar bli glad längre. Visst jag ÄR glad för deras skull men jag orkar inte vara glad när jag direkt tänker på min egen situation och när alla vet och tänker på hur jag ska reagera.

 

Tack maryhe! Precis så kände jag. Hur opsykologisk är hon inte som langar fram ul-bilder och jag satt dessutom närmast och hade därmed allas ögon på mig. Men å andra sidan har jag dåligt samvete för att jag "förstörde" hennes stund genom att vara där.... Jag försökte verkligen gratulera och se glad ut men till och med min man sa när vi åkte hem:
- Det där blev ju inte så roligt, ingen verkade ju ens bli glad för deras skull.

Tråkigt med mensen för din del. Men skönt att du är på gång igen med nytt försök.
Jag äl-testade för säkerhetsskull i dag men såklart ingen glad gubbe. Så det blir att vänta till november.
 

Tack Enya! Jag blir visst lite rörd när jag läser ditt svar. Jo, jag ska verkligen försöka att inte ha dåligt samvete. Och hon är en av mina halvnära vänner så vi behöver inte ses igen på ett tag. Så till nästa gång hinner jag jobba på mitt "fejkade glada" ansikte.
Jag kan faktiskt inte riktigt fatta att hon verkligen tog fram en ul-bild och gav den till mig först. Jag orkade knappt se på den utan langade vidare till nästa direkt. Och så reste sig en tjej och gick fram och kramade henne och då kändes det ju jättedumt att jag satt närmast och inte hade kramat...ja herregud.
Tack för ditt stöd Enya. Kram!

 Välkommen Söte och alla andra nya som dykt upp på sistone. Det är roligt att tråden är så aktiv!

 

Zin - jag vet att jag frågat dig förut om mina symtom vid äl och inför mens men jag glömde en sak som blev tydlig nu när äl är på ingående. Mina tår och händer börjar värka, alltså det känns som om jag blir lite vätskefylld i kroppen och så stiger tempen. Får du någon "vibb" av det? Är det bara vanliga pms-äl-grejer eller borde jag fundera i andra banor? Vet någon annan? Får någon sådana symtom vid äl?
 

Tusen tack Zin! Vi har ju en del reumatiska sjukdomar i släkten plus IBS så jag borde nog kolla upp det här bättre. Det har liksom kommit smygande under de senaste åren. Nej, kramp det brukar jag inte ha. Mer en känsla av att vara sjuk. Jag ska scanna nätet också och se vad jag hittar. 

Tack sushikatten! Jag håller med om att det är upp och ner. Ibland grejar jag andras graviditetsbesked men andra gånger går det bara inte. Och nu blev det lite för mycket. Men du har rätt, jag har ju rätt till mina känslor. Fast man blir så himla "artig" ibland och ska vara på ett visst sätt för att det inte ska bli konstigt för andra. Men igår orkade jag bara inte.

 

Tack igen Zin! Det är så skönt att ta del av din klokskap. Jo, jag borde testa. Har nog alltid varit lite rädd för att göra det, rädd för resultatet.... Dricker ingen kaffe så det kan jag bocka av. Socker...hmmm.... Alkohol, knappt något alls.