IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

...å Linköping också. Tack för att du bryr dig om mig.

Tack pp08! Du gjorde mig mycket lugnare nu. Jag slutar med crinone, känns bra att slippa den. Och ja, blödningen, då är det bara att vänta och se hur det blir. Jag brukar blöda väldigt mycket två första dagarna vid vanlig mens så jag antar att jag blöder mycket nu också. Det gör rätt mycket ont i magen.
Tack för förklaringen om min cykel! Det låter som om det är bäst att invänta nästa cykel alltså för att göra FET. Och så känner jag nog också, att jag inte vill forcera något nu. Nu måste jag komma ikapp med mina känslor kring det här. Kanske jag inte vill göra det alls igen. Det blir iaf inga fler hela ivf. Känns bra med frysisar men jag måste tänka... Tack så mycket! 

Mia och 34:an - tack så mycket! Vad gulliga ni är. Det är verkligen så skönt att ha stödet som finns i den här tråden. Jag är så tacksam. 

Hönan - så jättetråkigt. Kram.

Fjällsippan - tack för din omtanke. Det värmer.

Usch, i dag har det varit riktigt tungt. Skickat sms och mail till alla vänner som vetat om att vi gör ivf och det är ju så jobbigt att läsa alla svar, alla som blir så ledsna för vår skull. Å andra sidan är det ju fantastiskt att ha alla vänner som bryr sig så mycket. Jag har varit riktigt, riktigt ledsen idag. Igår var jag liksom mer stum men i dag är det jobbigt. Jag har så oerhört dåligt samvete över att vår son inte får syskon.  
Orkar inte ringa kliniken idag. I morgon är TD så jag får ta väl ta testet som de säger att man måste och sen ringer jag. Har en otrolig mensvärk och ligger däckad i soffan mest hela tiden.
 

Tack och kram mamman! Jag är så glad över att ni finns.

Tack Turlid - så gulligt av dig. Kram tillbaka! Ja fy, det här är en pärs som är svår att föreställa sig förrän man är mitt uppe i det. Hoppas verkligen jag slipper vara med om det igen. Men jag känner tyvärr en rätt stor hopplöshet. Enligt Oddvar var det ett riktigt bra ägg, han var verkligen lyrisk över mitt resultat - och så funkar det ändå inte. Och jag kan då inte sluta tänka på att felet kanske ligger i livmodern. Mitt akutsnitt blev dramatiskt och jag hade en stor blödning efteråt. Kanske ärret i livmodern är för stort eller på något annat sätt påverkar? 

Tack Enya! Ja, jag vet att oddsen är dåliga men jag tror att jag lyssnade lite för mycket och förhoppningsfullt när de hela tiden sagt att alla mina värden är yngre än vad jag är och så var ägget så bra.... Jag hoppas att du har rätt om livmodern.

Usch, nu blev jag och mannen osams. Det är så tufft det här. Och vi reagerar så olika. Igår när mensen kom ville ju jag bara bli ompysslad i soffan och få gråta ut. Han kunde knappt se mig i ögonen, än mindre röra i mig. Nu började vi prata om det och båda blev så ledsna och arga. Jag tycker att han inte finns där för mig och han tycker jag är orättvis och att han också mår dåligt. Ja, det förstår jag men det är ju jag som ligger här med mens och värk. Och det är jag som gått igenom hormoner, sprutor och psykisk påfrestning. Nä, det här är inte bra. Hur ska vi orka en gång till.
 

Enya och Turlid - tusen tack! Ja, det kan nog vara värt att göra alla tester. Har ni en lista på vad man ska be om? Vad är Ludmila-behandlingen? Ni har säkert skrivit om den men det är svårt att hitta bland tusentals inlägg. Kan ni inboxa mig detaljerna och vilken privatgyn ni vände er till? Stockholm hoppas jag? Kram och tack för era goda råd! Turlid jag hoppas att du har rätt om mina frysisar.

Mamman - vad är Doxyferm? Ja, det låter i alla fall som jag nog borde kolla upp mig själv ordentligt. Jag har i alla fall kollat upp Mycoplasma innan behandlingen startade.

Victoria - nej det är riktigt tufft. Vi är så olika men jag vill att han ska vara på MIN våglängd nu eftersom det är jag som får genomgå alla behandlingar. Jag tycker inte att det är mycket begärt men det tycker han.
 

Zin - förlåt, jag är inte så "med" i dag, missade ditt inlägg. Ska genast leta upp det. Jag har ju alltid svamp och uvi så jag gissar att jag borde kolla upp allt "övrigt" också. 
Tack också för dina kloka råd om läget hemma. Jo, det är lätt att hamna i skyttegravar känner jag. Men hur svårt kan det vara att bara fråga - hur känns det? Har du ont? Tycker jag. Om han hade gjort allt jag gjort hade jag åtminstone frågat om det fysiska. Att det är jobbigt psykiskt för båda är jag medveten om men allt man som kvinna går igenom som också gör det fysiskt jobbigt och smärtande...jaja, vi får se. 

 

Var finns denna Ludmila?