IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

usch o fy vad du får gå igenom....och denna väntan och inga klara svar....... det går ju inte att skylla på någon heller utan det är bara att finna sig i att vänta

Håller alla tummar och tår jag har för att saker och ting vänder och blir ljusare.

ååå vad härligt.. det är dit man ska söka sig om man ska gå privat då alltså....

NUUU kom jag på en sak jag funderar på...

Ni här inne är ju såååå pålästa vad gällande kvinnokroppen, men har ni koll på det där med spermier också???

För vi fick i går veta spermieresultatet, det fick vi inte förra gången- men vi frågade inte heller- Nu blev det en liten rolig grej eftersom mannen frågade barnmorskan vad resultatet blev och då kontrade jag med fråga om hans resultat.

90 milj /ml hade han... enligt henne ett VÄLDIGT bra resultat med omständigheterna....har någonstans siffror för vad som är normalt från när jag var med mitt ex och han testade...har för mig att han hade typ 30 eller 15 milj.....

sen gjorde de "swim up" och då blev resultatet 0,8 vilket var precis gränsen för att man bör göra ICSI, men det hade vi redan fått beslut på- förra gången gjordes ICSI och då var resultatet 1,2... vad betyder de siffrorna?????

japp... todays the day... Man blir ju faktiskt gravid även om det bara är rent "kemiskt"......bara att hålla tummarna att det finns några guldexemplar som väntar i labbet.

Pratade med barnmorskan om möjligheten att få två, hon var först negativ och det visste jag ju. Sen sa vi att vi fått två förra gången men också att vi visste att det ju var för att det bara blev två och dem inte var så bra... hon ansåg att man kunde skrivit in att vi kunde få två.... det finns ju risker både för mig och för barnen men hon var ändå förvånadsvärt positiv till att ge tillstånd för två....vi får se. Det ligger ju tvillingar i både min o mannens släkt och jag vette katten om jag rent tekniskt vill föda fram två stycken... men oj vilken högvinst det skulle vara att få två.

Läste på lite mer om mannens resultat och fick kontakt med någon läkare som jobbat på Sahlgrenskas men som är pensionär numera, visserligen jobbade han INTE exakt med just detta men han kunde ge mig lite info och enligt honom så var mannens resultat på spermaprovet extraordinärt bra för någon med hans skada. Han menade att vi nog inte skulle ha några större problem att bli gravida på egen hand rent hypotetiskt, det som satte käppar i hjulet var min ålder och min vikt, och åldern kan jag ju inte göra något åt.
HAN ansåg att jag borde få follikelstimulerande hormoner emellan behandlingarna för att öka på mängd och kvalitet på mina ägg så att vi kunde öka chanserna att lyckas med våra heminseminationer....antar att det är typ gonal-f han menar???

Har läst lite om kvinnor som får det som har dåliga ägglossningar och de tar bara gonal och sen en ägglossningsspruta och sen kör de på

Kanske vore något... men hur bra mår kroppen av det i längden liksom...å andra sidan....ni är ju flera stycken här inne som gjort MASSOR (i mitt tycke) av IVF, hur mår ni?? Har det slitit väldigt hårt på era kroppar med hormonerna eller är den psykiska pressen värst?? Kanske svårt att svara på för det kanske är svårt att hålla i sär.....

ja jag märkte ju inget direkt efter förra behandlingen utan allt fortsatte som vanligt.. men å andra sidan var ju resultatet inte så bra som läkarna hade förväntat sig.... får nog räkna med att det blir lite mer uppfuckad efter denna gången .......om vi inte lyckas vill säga vilket jag ju hoppas på....

jätteledsen... fick precis veta att insättningen är framflyttad tills i morgon...mina ägg har inte delat sig tillräckligt och ligger en dag efter i utvecklingen...bara 2-celliga.... fan... höll på att bryta ihop. Skulle precis kliva på tåget till Göteborg men tog tåget åt andra hållet i stället....

Någon som varit med om detta och ändå fått ett bra resultat i slutändan?

så mycket för den glädjen över många ägg och spermier

tack tjejer.... glad att ni finns även om jag inte är jätteaktiv i tråden... slow starters??? hmm jag försöker nog vara ganska pessimistisk iaf så jag inte bryter ihop totalt i morgon. Min son kommer i eftermiddag och jag vet inte hur jag ska göra med honom...vill ju ha med mig mannen på kliniken men det blir svårt för vi har ingen som kan se efter sonen, han är 7,5 år och kan ju inte vara hemma själv....bor 1,5 timma från kliniken...*suck* blir så mycket jobb helt plötsligt......

Kan de avstanna i utveckling också...och bara "DÖ" liksom?

Annars blir det väl 3-celligt igen.....

SKa man be om Pergotime då om det inte blir något den här gången...

Fick precis samtal från kliniken där de vile påminna mig om att ta mina vagiatorer men hon verkade tvivla på hur det ser ut i morgon.. är det bara 2-celliga så blir det inget alls Jag kommer inte kunna sova i natt...

jag har ju inga problem med ägglossningen..ägglossar bra och regelbundet som en klocka... men kan man köra PT ändå??? För att öka chanserna eller?????

men va fan kan man göra då för att öka chanserna jag känner mig sååå lost nu .... om detta inte blir något av så får vi inte tid förrän tidigast vecka 40 typ... de var fullbokade till vecka 37 när en bekant bokade förra veckan...
Jag orkar liksom inte vänta dit...känns som att allt bara rinner ifrån mig....

Kollade nyss på kliniker i danmark, vi har inte råd- vi har fan inte råd att lägga om taket på garaget som vi MÅSTE och så har mannen sagt åt mig att inte jobba i sommar för att det är mitt sista sommarlov....då blir det ännu mer knapert- inte så att vi är fattiga men några 30.000 kan vi inte hosta upp. Svärföräldrarna har lovat att betala, för de har betalat åt hans syster för 20 år sedan.

Men vilken klinik är bäst.. jag läser om Assisted hatching-... vad är det?